Robert Rodriguez

Machete

 

”He knows the score. He gets the women. And he kills the bad guys.” Citatet kommer från filmens trailer och aldrig tidigare har reklam varit så sann.

Sin City

[I]Sin City [/I]är snygg, brutal och jag skrev nästan "kompromisslös" också, men det är fel. Adjektivet hade klingat bättre i en recension av Frank Millers ursprungliga [I]Sin City[/I]-serier på 90-talet. Seriernas våld, stiliserade bildspråk och ovilja mot lyckliga slut var en reaktion mot den allt mer medelvägsförlamad

Once upon a Time in Mexico

Det har hänt en del sedan renässansmannen och indieikonen Robert Rodriguez första skamligt begåvade kärleksbrev till Sergio Leone och Sam Peckinpah. [I]El Mariachi[/I] (1992) hade kanske sina dippar, men med en budget som i andra sammanhang nätt och jämt hade täckt underhållet av Ben Afflecks tupé, visade Rodriguez att vilja, kärlek och mod kan räcka långt. Till uppdateringen [I]Desperado[/I] (19

Spy Kids

Bortsett från den extrema lågbudgetdebuten [I]El Mariachi[/I] så har jag aldrig behövt bläddra under superlativer i min ordbok när det gällt någon film av Robert Rodriguez. För mig är han mest en mindre begåvad lekkamrat till Quentin Tarantino som fått obegripligt mycket utrymme i filmindustrin. Hans fingerfärdighet må vara oomtvistad, men så här långt har han inte haft något viktigt att berätta.

The Faculty

Om du tänker dig ett slags bisarr blandning mellan prudentlig collegefilm, skräckfilm med 40 år på nacken och burleskt, humoristiskt Peter Jackson-slem (mannen bakom de fantastiska filmerna [I]Bad Taste[/I] och [I]Braindead[/I]), så har du landat nära essensen av [I]The Faculty[/I]. Redan anslaget och grafiken antyder att det är stor nostalgi i antågande. Vi rör oss i sanslöst nedslitna skolkor

The Faculty

Om du tänker dig ett slags bisarr blandning mellan prudentlig collegefilm, skräckfilm med 40 år på nacken och burleskt, humoristiskt Peter Jackson-slem (mannen bakom de fantastiska filmerna [I]Bad Taste[/I] och [I]Braindead[/I]), så har du landat nära essensen av [I]The Faculty[/I]. Redan anslaget och grafiken antyder a

From Dusk till Dawn

Arbetssituationen före respektive efter Pulp Fiction (1994) torde, i en mild underdrift, te sig kontrastrik för Quentin Tarantino. Effekterna av hans vunna renommé har emellertid aldrig framstått så grafiskt tydliga som när vi tittar på From dusk till dawn. Det råder nämligen ingen tvekan om följande: Detta manus, alltså skrivet av Tarantino, skulle aldrig ha fått grönt ljus för tre år sedan. Så ä