Foto: Maria Gredeskog
I GP den 19 juni skriver sociologen Sven Åke Lindgren och kriminologen Jenny Wingren om vilka effekter som det nya tretillståndet på fredagar fått på våldet i Göteborgs uteliv. I Wingrens splitternya masteruppsats slås genom studier av anmälningar och inkomna misshandelsfall före och efter fast att våldet på fredagar har minskat. Slutsatsen? Utvidga tretillståndet även till lördagar. På så sätt ökar man ”människors livskvalitet”.
Okej. Vetenskapen har talat. Ju längre folk i Göteborg är vakna och super, desto mer våldsbenägna blir de. Bara att göra som de säger. Eller? Jag tycker inte det. Som jag ser det har texten två starka brister. Det ena handlar om hur de tolkar sin forskning. Det andra om det moraliskt tveksamma i hur de och stadens politiker resonerar i sin förbudsiver.
Forskningen först. Våldet har minskat på fredagar, ja. Men, som de själva på sitt tillkrånglade fikonspråk skriver: ”Det har inte skett någon överflyttning av våldsbrott till någon annan del av staden, det vill säga minskningen under fredagsdygnet i Avenyområdet upphävs inte av en motsvarande ökning någon annanstans. […]Frånvaron av framför allt rumsliga överflyttningar indikerar att fredagens minskning inte ersatts av alkoholrelaterat våld på annan plats, till exempel på svartklubbar i andra delar av staden.”
Översatt till ren svenska: våldet på stadens svartklubbar har inte ökat under samma period. Trots att svartklubbarna i staden som vi och många med oss kan vittna om har ökat efter tretillståndets intåg. Svartklubbar som stänger när de vill. Har öppet utan utbildade vakter. Utan utbildad barpersonal.
Här är alltså något som inte stämmer i Lindgren och Wingrens ekvation: alkohol + sena öppettider = våld. Det verkar snarare vara ett problem som är centrerat kring Avenyn och en våldskultur som delas av en mindre mängd krogbesökare i det området. Vi pratar alltså om ett begränsat, lokalt fenomen som hela stadens krögare och helgfirare kollektivt ska bestraffas för.
Detta för oss till min moraliska invändning. Istället för att bemöta roten till problemet - att ändra på sättet folk beter sig i utelivet på ett antal krogar kring ett utestråk i staden blir slutsatsen hos forskarna och stadens politiker att lägga locket på. Förutom att vara ett bakslag för Göteborgs krögare och attraktivitet för unga är det en generell attityd som vi hellre ser mindre än mer av i Göteborg. Den förljugna tron på att det är bättre att gömma undan och trycka åt sidan och inte låtsas om än att agera.
Mitt förslag - istället för att i nån sorts nymoralistisk pseudovetenskaplig Göteborgsanda lägga locket på och strypa både individers valfrihet och handlingsutrymme såväl som stadens anseende: acceptera att vi har ett problem med våldskultur i utelivet vissa delar av staden och utveckla handlingsplaner för att göra något åt det. Vad är roten till beteendet? Vad kan man göra åt det? Är det något som uppmuntrar till våldsamheter på Avenyn? Vad kan man göra åt det?
En stad som tänker så är en stad jag vill festa i, tills solen står högt på himlen. Det är livskvalitet.
