Filmaren, lobbyisten och pr-konsulten Martin Borgs, aka ”Slöseriombudsmannen” är rolig. Hans kall sen många år tillbaka är att göra svenskarna till skatteskeptiker genom att skälla ut dåliga politiska beslut och korruption i dokumentärfilmer. Under Almedalsveckan dammade han av sin gamla PR-mössa och försökte skapa hype för sin nya bok Schymanstyle genom att blåsa bort 20.000 kronor över Almedalen iklädd clownkläder för att visa vad en "vanlig svensk betalar i skatt". Pengarna flög ju som ni ser bort och Martin Borgs ser onekligen ut som en clown. Och trots det totalt oinspirerade i att härma Gudrun Schyman och Studio Totals kupp fick det dessutom ett visst medialt genomslag där hans budskap okritiserat fick passera mediafiltret. Pinsamt.
För till skillnad från Gudryn Schyman så far Martin Borgs under falsk flagg. Han ger sig ut för att vara en folkets ryttare mot låga skatter, en ensam kämpe mot systemet. Egentligen är han anställd av Skattebetalarnas Förening. Jaså? Inte hört om dem? Skattebetalarnas förening har ju kämpat för höginkomsttagares rätt till låg skatt sen 1921 när den startades av Marcus Wallenberg. Då, strax efter införandet av kvinnlig rösträtt, var borgerligheten rädd för att det skulle bli för populistisk ekonomisk politik, nu när till och med kvinnor fick vara med och bestämma. Hela verksamheten går ut på att med alla tänkbara medel sänka skattetrycket i Sverige och skära ner på det offentliga.
För precis som näringslivet är rädda för att vinst i välfärden ska leda till diskussioner om vinst i andra näringar lever Skattebetalarnas Förening i förhoppningen att kritik mot slarv med skattebetalarnas pengar skulle leda till att folk blir mindre villiga att betala skatt. Det är hela saken. Märkligt, kan man tycka, att Borgs inte då granskar vart vinsterna på skattepengar i välfärden går istället. Eller skattepengarna som gick till jobbcoacher. Eller hur värt det egentligen är med den sänkta krogmomsens en miljon per skapat jobb. Och varför inte prata om vilket resursslöseri det är på folkhälsan med växande inkomstgap där vissa lever i lyx och andra i fattigdom.
Det finns så många aspekter av samhälleligt slöseri - så varför begränsa sig till taffliga kommunalpolitiska försök att "sätta kommunen på kartan"? Om det nu verkligen är slöseriet Borgs är ute efter.
