Vilken blast från det past detta är! Johan Staël Von Holstein som lärde en hel generation att ifrågasätta alla positiva aspekter av ordet entrepenör genom sin ogenomtänkta rapakalja som krönikör i Metro är tillbaka igen. Det har gått lite tid sen vi såg honom sist. Sju år av alliansregering och Johan är ledsen. Deprimerad rent ut sagt. Som den visionär han är har han lagt ut ett klagobrev om sin mentala ohälsa på facebook för allmän beskådan, en liten pik mot likesamhället.
Varför Johan är deprimerad? Ja, det är de vanliga spökena som står uppradade: Jante och "såssarna". Trots borgerligt styre under nära ett decennium har jantesvenskarna bara klagat och klagat och sossarna i byråkratin bara satt käppar i hjulet för alla fina försök att göra nått bra för Sverige. Det tar knäcken på Johan. Han är också deprimerad på grund av den bristande entrepenörsandan i Sverige. Vadå om man blir uppsagd från Ericsson i Hudiksvall, det är väl bara att ha lite positive spirit och göra nått bra av situationen. Det var just det Johan sa till de 350 anställda som nyligen fått sparken därifrån, och så hade de mage att bli arga och upprörda! "Åhhhh dessa jantesvenskar" tänker Johan uppgivet. "Om alla bara startade egna IT-företag som jag så skulle hela världen vara ett paradis av framåtanda och ekonomiska möjligheter".
Kort sagt - Sverige håller på att gå åt skogen på grund av sossarna som likt Saurons onda öga vakar över alla svenska medvetanden och dödar varje försök till nytänkande. De sprider till och med falsk propaganda för att få oss övertygade om att det vi håller på med är bra:
"Sedan dess har jag varit deprimerad. Och när jag läser om någon djävla internationell tidning som presenterar en av Internationalen finansierad undersökning som visar att Sverige är ett av världen lyckligaste folk, så är det två saker som slår mig;
1) Darwin sa” Det finns 3 typer av lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”
2) Att Sossarnas PR och media makt sträcker sig äckligt långt för att lura vår befolkning…"
Själv bli jag lite orolig över Johans paranoida inställning till socialdemokrater. Om de var någon sorts allsmäktig kraft som genomsyrade allt och alla så kanske, kanske de också hade sett till att vinna de senate två valen också, och inte bara gå runt och sabba genom att sprida jantestämning och bråka i byråkratin. Lite oroväckande sjukdomsartat är det också att blanda ihop den marknadsekonomifrämjande internationella organisationen OECDs undersökning, som han refererar till ovan, med världsomspännande socialiströrelser. Just sayin'.
Lite glad blir jag samtidigt, för Johans räkning. Om hans enda problem är att sitta i Singapore med en lön högre än Fredrik Reinfeldt (eller som Johan själv säger "Jag skulle inte kunna leva på en statsminister lön… och det gör mig deprimerad") och i särskriven text bekymra sig över svensk arbetsmarknadspolitik samt citera Mark Twain men skriva Darwin, talar det för att hans liv har varit en fantastisk räkmacka kantad av noll utmaningar och noll själsligt djup. De flesta brukar plågas av kriser av lite mer allvarliga slag (som typ att att bli av med jobbet i en ort med få andra jobb och gå ner på en av Alliansen kraftigt nedskuren A-kassa, börja få problem att betala hyra/amorteringarna osv) så det är härligt att se att det finns folk som har det så bra att de förväxlar ett ogenomtänkt samhällsintresse med depression.
Good 4 U, Johan!
