#vikokaröver: "Jag tvingades jobba under samma tak som mannen som drogat mig och våldtagit min kompis"

 

Ett tillfälle minns jag speciellt. Det berörde mig mest illa under åren. Det är gällande hur kvinnor i maktpositioner är rädda för att förlora sin egen makt och handlar utifrån det istället för att ta sina systrar om ryggen. För att göra denna historia tydlig så måste vi spola tillbaka tiden till sommaren då jag var 18 år och spenderade några veckor i Visby med mina tjejkompisar. En av kvällarna där blev jag och min tjejkompis drogade och våldtagna av två män som var vänner med varandra. Vi blev rekommenderade av andra bekanta som visste vad dessa män var kapabla till att inte anmäla, för vår egen säkerhets skull. Så vi anmälde aldrig detta. Dock är det ju ett minne som sitter hårt fastetsat på min hornhinna. 

 

När jag jobbade som nattklubbschef anländer mannen som jag vet våldtog min tjejkompis. Med en klump i magen så beslutar jag såklart att han inte är välkommen på min klubb. Beslutet skickas vidare uppåt till mina chefer som, trots att de hört min historia, väljer att låta honom närvara på klubben där jag jobbar. De hänvisar till att han är "en så pass bra gäst". Den kvällen tvingades jag alltså jobba under samma tak som mannen som drogat mig och min kompis, och som sen våldfört sig på en av mina bästa vänner. 

 

Samma kvinnliga chef som tog det beslutet var också ansvarig för att ta beslut om en vaktchef som varit inblandad i en väldigt olämplig situation vid insläppet. Jargongen som ägde rum vakterna emellan när gästerna var på väg in var minst sagt av en annorlunda art. Det var fullt med folk utanför repet som ville komma in. Jag pekar på en vacker kvinna med stort lockigt hår, att han ska släppa in henne. Han vänder sig om men tycks inte förstå vem jag vill att han ska hjälpa. Eftersom jag inte riktigt kan urskilja hennes etnicitet så beskriver jag henne som afro-amerikan då hon hade lite mörkare hudton. Han tittar på henne, tittar sen på mig och säger att den kvinnan minsann inte är afro-amerikan utan självklart är somalier. Jag förstår inte alls vart detta är på väg och innan jag hinner kommentera vidare så gör han en gest med sina fingrar i form av att han klipper av något.

 

Med detta förklarade han menande att hon hade en avklippt klitoris och alltså var könsstympad. Han lade på ett stort garv och tittade sig runt efter medhåll. Några skrattade med. Detta togs upp med de högst uppsatta cheferna eftersom jag inte tolererade att detta kunde ske på min arbetsplats, så han fick gå… tillfälligt... för några veckor senare var han tillbaka som att inget hade hänt. 

 

Vid ett annat tillfälle kom min dåvarande chef fram till mig på arbetstid (alltså på natten), berusad, förnedrande men till syntes ”omtänksamt” undrade han hur jag mådde och frågade varför jag var så smal? Hur kunde jag se ut så? Han tillade sedan att ”män” inte tycker att det är speciellt attraktivt så om jag vill träffa en man kanske jag bör tänka på det. Sen när var det okej för en man i chefsposition att ge kommentarer hur vidare en anställd är attraktiv eller ej? Utan någon som helst aning om hur detta skulle landa hos mig med min bakgrund.

Överlag hände det en hel del oacceptabla händelser men man vande sig att acceptera att det var en hård jargong och att arbetsklimatet var hårt och otrevligt, men att det var dessa förhållanden man fick stå ut med om man ville jobba på klubb. Så mycket blev vardagsmat. 

Maxinne Björk, före detta nattklubbschef