Vart är Dilan och Moa påväg?

Clara Popenoe Thor har träffat På Spåret-aktuella Dilan Apak och Moa Lundqvist.

Med fyra händer är det lätt att ha många bollar i luften. De har jobbat tillsammans sedan 2014 och bott ihop sedan 2017. De har gjort radio, podd och TV, för både barn och vuxna. Det blir ingen till säsong av Sagan om Dilan och Moa på SVT, men de har annat i kikaren. I november gör de debut i På Spåret och vilket år som helst kommer en långfilm.

Hur kommer det sig att ni valde Malmö?
– Jag hade inte varit här men det kändes som att det hände grejer i Malmö, det fanns många roliga kreatörer och humorister, säger Moa med lätt värmländsk röst på slutet.
– Sedan hade jag familj i Stockholm och Göteborg också, så jag kände att jag ville ha en stad som var outforskad, fortsätter hon. 

Vad är det jobbigaste med att bo ihop?
D: Jag tänker mer på de positiva grejerna med Moa.
M: Ja, det är ju glädjande. Men for the sake of content måste vi kunna bjuda på lite agg också. 
D: Ibland måste jag säga till dig, typ att ”de här sakerna får inte ligga i diskmaskinen”.

Att jobba med sin roomie är inget nytt för dem.
M: Vi brukar hjälpas åt. Läsa igenom varandras grejer, repa manus eller bolla om det är något som känns dåligt. Man kan känna sig galen ganska snabbt om man är i nya sammanhang. Då är det väldigt skönt att kunna dubbelkolla grejer.

Vad är den största skillnaden mellan radio och TV? Det kanske är en dum fråga.
D: Det är faktiskt inte helt självklart. Det var en utmaning för oss när vi skrev första säsongen och vi lärde oss den hårda vägen, efter att vi skrev extremt pratiga manus. Det var inte inskrivet alls att karaktärerna gjorde saker medan de pratade. Då fick Sissela Benn komma in och säga “Det här jättelånga samtalet, där kanske ni ska göra någonting också”?
M: “Show don’t tell” hade vi aldrig hört talas om. Vi lärde oss mycket efter första säsongen. 

Är det lättare att göra grejer för barn eller vuxna?
D: När vi gör grejer för vuxna är det verkligen vår egen grej, då får man vara så mycket i sig själv. När man gör grejer för barn är det dels från chefer och beställare som gjort en målgruppsundersökning: det här vill pojkar 10-11 ha. Jag tror inte helt på målgruppstänk, inte heller när vi gör vuxen-tv. Det har jag aldrig gjort. Det blir ändå svårare med barn eftersom man måste formulera så barn förstår och tänka på att de förstår alla referenser och om något kan vara jobbigt för dem. Man tänker inte så mycket på vad som kan vara jobbigt för en vuxen, de får lite reda sig själva. Men man måste respektera barn väldigt mycket. De är inte dumma i huvudet, som många vuxna tror. 

På temat barn har Dilan uttalat väldigt olika åsikter om dagens ungdom, både i serien och som krönikör i Etc. Vad tycker hon egentligen?
D: Jag har växlat väldigt mycket. Men jag tycker att de på många sätt är pretentiösa små as. Det förväntade jag mig inte. Jag tänkte mig att det var 90-talisterna som var det, men vi är mer konservativa as. Jag har tänkt mycket att “vi 90-talister är fuckade, vi suger, vi har bara ångest och är dumma, det där får 00-talisterna lösa”. Det har de inte riktigt gjort. Men det är svårt för dem, det fattar jag. Det är blandat. Jag tycker synd om dem, jag föraktar dem. Vad har vi lämnat efter åt dem?

Jag är född 2001.
– Stackars dig.

Har du några råd?
– Tro inte på den här jävla plakatpolitiken. Gör något på riktigt. Ni har inte blivit så fostrade politiskt, utan ni har blivit smiskade online. “Tyck rätt, så här ska man tycka, såhär ska man säga”. Det är inte lika mycket “såhär skapar man politisk förändring på riktigt”. 

Apropå att bli smiskad träffas vi faktiskt för att prata om något stort. I november begår Dilan och Moa nämligen På Spåret-debut.
– Jag undrar om vi är sellouts nu, säger Dilan. Vi är ju redan public service-horor.
– Vi försöker ju allmänbilda oss, eller jag i alla fall, säger Moa. 

Hon talar inte för Dilan. Moa fortsätter:
– Jag kan inga namn, inga årtal, och jag har ingen tidsuppfattning. Jag har inget grepp om verkligheten över huvud taget. 

Dilan invänder. 
– Moa har visat sig vara oväntat bra på geografi, något jag aldrig varit bra på. Jag förstår aldrig vart vi är påväg.

Vad är er drömdestination?
D: Jag hoppas och utgår från att vi får resa till Boston, Paris och kanske även Belfast. Det borde vi väl få göra?

Moa hoppas på städer i norra Sverige, men beklagar sig över att de inte kommer åka till hennes hemstad Umeå. Dit åkte de förra säsongen.
— Hanoi, piper Dilan in.

Ligger det i Norrland? Retorisk fråga. Hur förbereder ni er?
M: Jag har skapat något som heter “kunskapsdokumentet”, där vi skriver upp saker och kopierar Wikipediasidor. Vi spelar också geografispel, Seterra.
D: Är det verkligen ett spel?

Vilka är era farhågor och förhoppningar inför programmet?
D: Vi ska försöka fokusera på att vi ska ha roligt och att vi ska se bra ut. Jag vet att jag ofta ser ut som ett troll och jag vill inte göra det. Det är något vi kan kontrollera; att vara charmanta och sexiga.

Det om det. Vad mer har ni i kikaren?
M: Vi har ett projekt som är hemligt, och sedan har vi en film. Vi har inte riktigt haft tiden till det än, men efter På Spåret så tänkte vi börja med det. Nästa säsong av Dips kommer i november också.

Moa spelar en av de förlorade diplomaterna på UD (Utrikesdepartementet, inte Urban Deli) i SVT:s Dips tillsammans med Jesper Rönndahl och Marie Agerhäll. Säsong 2 har premiär 12 november. Men vad tycker Moa Lundqvist egentligen om utrikesministern?
M: Jag har ju varit väldigt hård mot Ann Linde, för att jag tycker att hon har ett jobbigt uttryck. Det kanske är kvinnohat?
D: Hon har också en av de värsta skånska dialekterna som finns.
M: Jag har svårt för henne, men bara på sådana grunder.

Margot Wallström eller Margot Robbie?
– Margot Wallström, svarar Moa direkt. 

På Spåret har premiär den 27 november.