Foto: Ea Czyz

Vargas & Lagola vill vara Slow Food i en Fast Food-värld

08:00 18 Feb 2019

Förmodligen har du hört deras enorma hit Roads på radio, men ännu mer troligt är det att du hört musiken de hjälpt världsartister skapa. Låt mig casually namedroppa några: Madonna, Katy Perry, Avicii, Ghost, Galantis och Swedish House Mafia. Precis när vi träffas får Salem al Fakir och Vincent Pontare reda på att musiken de skrivit åt sig själva och andra har genererat sju miljarder streams och views kombinerat.

Det kreativa projektet Vargas & Lagola har varit igång i två, tre år, och trots att de redan har uppträtt för tusentals besökare på Coachella, har de knappt haft en egen spelning. När vi ses har Salem al Fakir och Vincent Pontare veckan innan uppträtt för 60 främlingar i Salems vardagsrum. Nästa gig är på Grammisgalan. Det är högt och lågt. 
Salem: Oavsett vad vi gör för någonting, är det viktigt för oss att göra det med hjärta. 


Vargas & Lagolas senaste singel Selfish.

Finns det någon skillnad i att göra musik till er själva jämfört med att samarbeta med andra?
Vincent: Vi skriver alltid till oss själva, och låter våra egna tankar och känslor komma fram i musiken, oavsett om det är vi eller en annan artist som uppträder med låten. Förut delade vi upp det, och satte oss ner för att ena stunden skriva till oss själva, för att sedan skriva till någon annan men nu har det växt ihop. 

Är ni på väg att bli ett mer traditionellt band?
Salem: Jag tror det. Det var ju därför många av oss började med musik, för man ville stå i replokal och spela live. Så det känns fint att ens karriär tagit en på helt andra vägar för att nu hamna där man alltid velat vara. 
Vincent: Ibland har vi inte alls känt oss som ett band, och då tänkt att vi inte ska uppträda eller göra intervjuer. Men så sitter vi här nu. 

 

 “Det hade varit jävligt kul att spela på en pizzeria i Eskilstuna”

 

Tack för att ni kunde tänka er att ställa upp.
Salem: Vi dammar av traktorn… som man säger.
Vincent: Haha, precis. Men på riktigt, det här är den första intervjun vi gör på jättelänge. Vi känner oss för gamla för att göra pressturnéer och pizzeriagig i Eskilstuna. Det är fint att kunna avvakta och välja ställen som känns nice. 
Salem: Fast det hade varit jävligt kul att spela på en pizzeria i Eskilstuna.

Redan 2006 började Salem och Vincent röra sig i samma kretsar. Genom en gemensam vän och ett samarbete mellan Salem och Veronica Maggio, fick han låna Vincents studio på Söder Mälarstrand, där just den här intervjun tar plats. Salem berättar att han sedan den dagen inte kunnat tänka sig en bättre arbetsplats och inte velat lämna den på snart sju år. I lokalen bredvid sitter även vännerna Axwell och Sebastian Ingrosso. 

Varifrån kommer namnet Vargas & Lagola?
Vincent: Det är en random historia, Vargas och Lagola är två efternamn som vi såg i eftertexten till en film och tyckte det lät coolt. 

Vilken film?
Vincent: Jag kommer inte ihåg! Men jag tyckte att det lät lite som Quentin Tarantino. Vi ville skapa ett alter ego till oss själva där vi kunde vara helt fria i vårt skapande. Vargas & Lagola är vår egna musik men även musiken vi gör tillsammans med stora artister. 

Ni har bara släppt ett par låtar hittills som bandet Vargas & Lagola. Hur låter er musik egentligen?
Salem: Uh, kan du ta den här frågan Vincent?
Vincent: Tja, kan jag väl. Jag personligen tycker mycket om sextio- och sjuttiotalet och Americana, men också hiphop. Vargas & Lagolas styrka är bredden, att vi inte begränsar oss till en genre utan är fria i vårt skapande. Vi vill kunna göra poppig musik, punk eller hiphop. 
Salem: Men undertonen är alltid hoppfull melankoli. 

Finns det ingen nackdel med att göra så… spretig musik?
Vincent: Det tycker jag inte, vi ser bara fördelar i att vara fria. 
Salem: Sen så hör man alltid att det är vår musik, trots att den varierar mycket. Ett tränat öra kan också höra vilka låtar vi har gjort för andra artister och band också. 
Vincent: Ja precis, det finns nog ett melodilandskap som vi gillar och ofta hamnar i.

Vad inspirerar er?
Salem: Ja! Här har jag ett svar. Alla som kör sin grej. Det finns inget mer inspirerande, folk som gör sin egna grej och gör det riktigt bra. Det behöver inte ens röra sig om “kreativa yrken” som konst och musik, utan allt som jag möter i vardagen. En grym och peppig receptionist kan inspirera mig något enormt och vara den främsta tillgången på ett företag, fastän man ska sitta med några högt uppsatta gubbar i möte. 


Nöjesguiden #2, 2019.

Så le när du möter Salem i receptionen eller kassan på ICA, så kanske du hjälper till att skriva en låt. Uppfattat! Förutom det, berätta om er klädstil som Vargas & Lagola. 
Vincent: Jag ska visa dig. 

Vincent hämtar en stor ram med tre små bilder fastklistrade. Det är en bild på dem i vita kläder och ansiktsmålning, ett utklippt foto på basistens ansikte klistrat över en modells kropp som bär en brun jacka och vita byxor, och sista bilden är en vit förstärkare. Salem och Vincent fnissar på ett nästan busigt sätt när vi tittar på den väldigt avskalade “moodboarden”. Det är rätt knäppt att visa en så liten moodboard och jag kan inte sluta skratta över hur liten den är. 

Sorry.
Salem: Det är främst Vincent som är klädintresserad och vi har hjälp av MAX JOHAN (Malin Jakobsson, red. anm.) som har sytt upp egendesignade kläder. När jag tittar tillbaka på min artistkarriär så har jag gått från en “preppy schoolboy-stil” till en “jag är nyfiken på hasch-look”. Då känns det extra kul att få jobba med kläder tillsammans med henne och skapa en helhet. Och trots mina tidigare, ehm, stilar, så vann jag faktiskt pris för Sveriges bäst klädda man (Ellegalan 2011, red. anm.).
Vincent: Jahaja haha.
Salem: Total hittepå. 

Berätta om sminket.
Vincent: När vi uppträdde på Coachella hade vi otroliga kläder på oss, Salem hade horn och jag hade nån stor örn på huvudet. Varenda detalj var unik och uttänkt, så då kändes det tråkigt att inte göra något med ansiktet. Vi funderade på masker men bestämde oss för att ändå behålla det mänskligt och sminka oss. När vi gick på scenen så visste ingen vilka vi var, många trodde vi var Empire of the Sun. 
Salem: Eftersom vi började så extremt och det var så roligt, så har vi fortsatt sminka oss. 
Vincent: Vi målar ansikten vita som betyder fridfull och spirituell, och just färgen svart kan betyda att man bevisat sig i strid. 

Exakt det ni gjort med andra ord. Hur fick ni spelningen på Coachella?
Vincent: Vi blev inbjudna av Sebbe (Sebastian Ingrosso red. anm.) och Axwell att spela med dem.

Ni har jobbat med så otroligt stora artister, hur kommer det sig att ni skrivit musik med Madonna?
Vincent: Det var Tim (Tim Bergling, Avicii red. anm.) som jobbade med henne och vi åkte först till Los Angeles för att träffa Madonna, för att sedan tillbringa en vecka i London för att skriva låtar. 

Jag frågar Salem och Vincent om deras åtta års långa samarbete med Avicii, om förra årets fruktansvärda händelse och om den fått dem att fundera på hur branschen faktiskt ser ut.
Vincent: Det har varit ett fruktansvärt tufft år. Vi har förlorat en nära vän, och det är klart att det har väckt en massa frågor och funderingar. Men kanske mer vad gäller livet och samhället i stort. 

Jag tycker det är intressant att titta på just musikbranschen eftersom den är “kreddig” och mansdominerad, och att det finns förväntningar och arbetsförhållanden som inte alltid är hälsosamma.
Salem: Vi känner att det är stor press i samhället överlag som skapar förväntningar som kan vara svåra att leva upp till. Därför är det viktigt att hitta en balans vad gäller kraven på sig själv. 
Vincent: För vår del så känner vi att det har blivit lättare i takt med att vi fått mer erfarenhet.

Har klimatet i musikbranschen blivit hårdare? 
Vincent: Skivbranschen har alltid varit tuff, samt kändisskapet och allt som kommer med det.  Dock så har de adderats plusmenyer i form av sociala medier på senare år, som inte gör saken lättare. Snarare tvärtom. 
Salem: Det har egentligen inget att göra med hur musikbranschen ser ut, utan samhället i stort. 
Vincent: Ja, hela världen egentligen.

Ni har dock nått enorm framgång just via nätet och streamingtjänster. 
Vincent: Absolut, men det skulle också vara så skönt att slippa existera på nätet. Kanske göra det som ett “PR-trick”. Fast då skulle ingen kunna kontakta oss heller. Det kanske är det sämsta PR-tricket, ingen skulle veta att vi fanns då, haha. ^
Salem: Vi jobbar i en värld där man ska följa med i en ström men vi har hela tiden tagit ett steg förbi strömmen och gått en annan väg. Det blir tydligt när man tittar på de musiksamarbeten vi gjort, där ser man att vi försöker skapa en egen ström där alla ska kunna gå sin egen väg. Sån har jag varit sedan jag var liten, när barn på dagis åt frukt åt jag blomkål.

Som mellanmål?
Salem: Jag bara “jag älskar blomkål, fuck you”. Sedan dess har jag inte varit så rebellisk. 
Vincent: Vi försöker ju också vara en motpol, vara slow food i en fast food-värld. 
Salem: Haha, “vi lever i en slow food-värld” borde rubriken vara. 

“Långkok med Vargas & Lagola”. Hur ser framtiden ut? 
Salem: Jag tycker att det skulle vara roligt att vara ett fan av en grupp som Vargas & Lagola, för jag är nyfiken på vad som ska komma sen. Man ska liksom inte bli förvånad om det kommer en feature med Wu-Tang Clans Ghostface. 
Vincent: Vi har bara visat en fjärdedel av paletten.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2019.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!