Kan man säga att det våras för den unga tjejen i kulturen? Det låter så fånigt, ungefär som den där frågan: ”Är världen redo?”. Fuck världen.
Men det finns något som lockar och drar i den tiden. I pasteller, hemliga flickrum, hemliga flicktankar. I skärningspunkten mellan oskuld och vuxendom, den tiden ciggpaket göms mellan gosedjur, spritflaskan bredvid dagboken, den tiden världen är lika mycket längtan som tristess. Den tiden där livet händer men man måste fånga det, komma ikapp, för livet väntar alltid några tunnelbanestationer bort, några tågresor eller restimmar, minuter: oavsett var så inte här.
Där, i det landet, utspelar sig också Linna Johanssons kommande roman Lollo. I en intervju i DN berättar hon om de två huvudpersonerna: ”– Vad de startar är ett klassiskt befrielseprojekt som män alltid har sysslat med. Men det går inte så bra. Att unga tjejer inte rebellar på samma sätt beror på att det inte finns några färdiga roller. Inga arenor. Världen är elakare och jävligare mot unga kvinnor och snabbare på att bestraffa och knuffa dem tillbaka, säger hon.”
Jag tänker på det där citatet mycket. Tidigare i år fick grammisvinnaren Little Jinder sin egna SVT-serie, hon tyckte Krunegård till en början var töntig, det var ganska kul. Sen drack hon tequila i Breaking News, rökte cigg, svor. Folk blev så arga och det fanns något i det: en silverblond tjej i pasteller som sjunger ljust, pratar mörkt, är odräglig på ett sätt som annars reserveras åt män allena.
Samtidigt finns det något annat också; gurlesken som riktning, en omfamning om det feminina som trots. Men även det trotset är förbehållet vissa kroppar. De som kan göra rösten extra skör, göra kroppen extra feminin, bräcklig. Man kan bo i det utrymmet och göra något med det, slå sönder det inifrån, men det bygger på att man ses som feminin till att börja med. Man kan inte leka med något som inte är sitt. Man måste äga från början för att kunna göra sig av med det.
Det är inget klag, bara konstaterande. För jag älskar att se flickor, unga tjejer, unga kvinnor finnas och låta, göra livet till sitt eget och skita i världen. Världen finns ju ändå inte, så fuck den. Det är inget klag, bara en förhoppning: om att få se fler tjejer flippa ur, andra sorters tjejer gå sina egna vägar, hålla varandras händer, bomma cigg, bre ut sig i kulturen med samma självklarhet. Världen har ju alltid varit redo.
Läs även: 18 livsviktiga lifehacks – Så blir livet lättare som tjej.
