Nöjesguidens praktikant Frida Winzell testar den mest otippade trenden i pandemins fotspår: kallbad. Kan kallbad hindra vinterdepression? Och hur bortdomnade kan tårna bli innan de trillar av? Den erfarne badaren Jack Lantz berättar även om hur han började kallbada i Peking med en grupp kinesiska pensionärer och varför han är beroende av att bada.
Kan ett bad motverka vinterdepression? Vetenskapen är oenig men facebookgruppen Kallbad är enig. Enligt medlemmarna kan det motverka inte bara vinterdepression utan även ångest, stress och reumatism. Dessutom berättar vissa att de får glansigare hår, bättre hy och stärkt immunförsvar. Som grädde på moset upplever en del att de ser bättre efter ett bad.
What’s not to like? Kanske det faktum att många av filmerna som läggs upp i gruppen visar människor som måste banka sönder is för att kunna hoppa i och bada. Undertecknad uppfostrades på mantrat ”seså, sjåpa dig inte” och råa morötter, men kan ändå känna att steget till att krossa is på badvattnet är att ta det för långt. Men eftersom utbudet av coronavänliga aktiviteter är begränsat och kallbad definitivt rider på den allmänna friluftstrenden som råder just nu, får jag ge det ett försök. Jag och tillförordnad chefredaktör Alexandra beger oss en gråmulen onsdag till Tantobadet på Söder i Stockholm. Det känns lite som att vara på väg till en första dejt: nervositeten i magen och ovissheten om det kommer sluta med en behaglig varm känsla som sprider sig inifrån eller ett magplask och isande stelhet.
Väl i Tanto känns det ungefär lika märkligt att stå på bryggan och klä av sig som det hade gjort att visa upp sig i sitt slitna ullunderställ på en första dejt. Enligt instruktion från erfarna vinterbadare behåller vi mössorna på. Vattnet är grått, himlen är grå, badstegen är grå. När jag väl står där i baddräkt finns det inte utrymme att tveka, plums, så är jag i det 8-gradiga vattnet. Jag glömmer definitivt bort både mina kaxiga ord på tunnelbanan (”jag siktar på att vara i tre minuter”) och att andas. Att beskriva det som njutbart är definitivt en överdrift, men självplågeri är inte heller rättvisande. Känslan efteråt, när jag sitter och ser ut över Årstaviken i mina 1000 lager underställ, dricker te och känner hur huden värms upp igen, den är däremot en riktigt höjdare. Hör och häpna: jag och Alexandra enas om att facebookmedlemmen som beskrev hur hen glömde av att sätta på sig glasögonen efter vinterbadet hade en poäng; vi ser båda lite klarare.
Efter min initiala badupplevelse får jag blodad tand. Här ska vinterbadas. Min söndag börjar med snöfall och senare under dagen blir det ett dopp på Norra Djurgården. Det är kallare den här gången och jag måste gå i från en liten strand. Det är kallt, klart och känns — mina salta västkuströtter till trots — inte som att bada i en övergödd sjö. Andningen har jag mer kontroll över den här gången, vilket enligt kallbadsgurun Wim Hof är minst lika viktigt som själva kylan för att uppnå de positiva effekterna av kallbad. Jag upplever också att jag kan ligga i lite längre. När mina fötter och händer är på väg mot ett permanent bortdomnat öde går jag upp och byter ut min blöta baddräkt mot två dunjackor och tre par byxor. Jag känner mig pigg, glad och långt ifrån vinterdeprimerad. Professor Fredrik Nyström har visat på att det har positiva hälsoeffekter att bli nedkyld eftersom det ökar aktiviteten i det bruna fettet. Det kan vara dunjackorna, men efter detta badet tycker jag att det verkar som om mitt bruna fett har vaknat till liv och alstrar lite extra värme.
Några dagar senare får jag följa med den erfarne vinterbadaren och P3-journalisten Jack Lantz till hans badställe på Riddarholmen i Gamla Stan. ”Jag skulle egentligen inte kalla mig själv vinterbadare”, säger han och lägger till: ”Jag är en badare överhuvudtaget”. Jack följer devisen att bada så nära hemmet som möjligt, han bor i ett kollektiv i Gamla Stan. Det verkar vara ett gott råd som jag även får av många andra vinterbadare — gör badandet så enkelt som möjligt så att det blir en rutin. Till skillnad från många i vinterbadsgrupperna på Facebook säger Jack att han inte badar av direkta hälsoskäl utan att han snarare upplever det som ett beroende.
— Om jag inte har badat så känner jag att världen blir grå och trång som en kliande yllekofta med brödsmulor i. Då måste jag i vatten.
Jack uppskattar att han har badat ungefär en gång i veckan, året runt, de senaste två åren. Vanan började en stekhet sommar i Beijing för ett par år sedan.
— Jag satt på ett kontor och höll på att gå under i den nästan 40-gradiga värmen, och jag kände att jag bara måste bada. Men var gör man det i en gigantisk, skitig 20-miljonersstad? Vid en liten, anlagd sjö mitt inne i Beijing såg jag en stor skylt med texten ”simning förbjuden”. Där trotsade ett tjugotal kinesiska gamlingar förbudet och badade. Till deras stora förvåning anslöt jag och fortsatte att bada med det här gänget med 60- till 95-åringar varje dag. På vintern blev det ganska kallt, det var -16 när det var som kallast, men pensionärerna var organiserade och sågade upp ett stort hål i isen så att vi kunde simma runt.
När Jack och jag tar vårt bad i Riddarfjärden behöver vi inte såga upp någon is, men Jack beskriver att efter badet får han samma känsla som han fick efter baden i Kina: ”att jag älskar hela världen”. Jag kan bara hålla med, inte ens den otroligt högljudda avloppstömningen som pågår bredvid oss, och som påminner om att vi är mitt i stan, kan förstöra post bad-friden.
Sverige har enligt Sjöfartsverket 48000 kilometer kustlinje och utöver det uppger SMHI att det finns närmre 100 000 sjöar i vårt avlånga land. Du är alltså riktigt dålig på att leta om du inte kan hitta ett ställe att vinterbada nära dig. Eftersom det dessutom verkar finnas nästan lika många anledningar till att testa vinterbad som det finns sjöar i Sverige så finns det få ursäkter till att inte krossa både isen och din rädsla för kyla. Gör Tegnell glad och motverka din vinterdepression med ett kallt utomhusbad istället för att synda på krogen.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2021.
