Ta några kilo svart marsipan, tillsätt en handlingsförlamad vit kulturminister och smaksätt med ett dussin kränkta afro-svenskar och du har huvudingredienserna i årets mest hashtaggade konsthändelse – Tårtan. Det är intressanta, och lite ovanliga, råvaror för att skapa en skandal. Standard har nämligen oftast varit bajs.
Huvudingrediensen i Marie-Louise Ekmans konstskandal 1969 var just bajs. Hon använde det för att smeta in sig själv utanför en bank i Stockholm för att protestera mot kapitalismen. I Malmö häromåret var det också bajs. Två manliga konstnärer tiggde om uppmärksamhet (och fick det) när de ville diskutera vithet genom att bajsa på Inkonsts scen. Och på Norrlandsoperan smakade en dåre på performancekonstnären Itziar Okarizs kiss och utropade ”Yes, this is art!” för ett par år sedan.
Kroppslig utsöndring i all ära. Men flera av de senaste årens svenska konsthändelser som har fått genomslag hos en bredare publik innehåller varken en gnutta avföring, porr eller pedofili. Vad är det då som gör ett specifikt konstverk till en mediesnackis?
När Anna Odell iscensatte sitt psykbryt rasade många över det avskyvärda i att lura oskyldiga, hårt arbetande samhällsmedborgare att delta i en ”kupp” som de själva inte varit medvetna om. Verket satte snabbt igång en torftig diskussion om slöseriet av offentliga medel och priset på notan hon skulle få betala. Hennes egentliga intention med verket var det få som brydde sig om.
Liknande reaktioner fick graffitikonstnären NUG när han spraybombade en tunnelbanevagn i Stockholm: Ska SAMHÄLLET tvingas betala detta? Har SAMHÄLLET valt att delta i detta? Är det där verkligen KONST?
I Makode Lindes tårtperformance blev den oskyldiga samhällspolitikern istället offret, och när det numera välkända fotot började spridas var konstskandalen ett faktum: Vad borde kulturministern ha gjort för att ta sig ur? Skurit av tårtan eller vägrat delta? (Tills diskussionen lyckligtvis ledde vidare till mer relevanta frågeställningar.)
Vill du skapa skandal idag tycks alltså det säkraste tipset vara att utsätta oskyldiga, ovetande samhällsmedborgare för konstaktioner. De gånger bajset ofta tenderar att bli tom provokation, lite som en plojig lösmustasch på festen som ber om uppmärksamhet, är slöseri av samhällets resurser i konstens namn alltid gångbart. Jag lovar, folk blir fruktansvärt provocerade.
Vad säger det om vårt samhälle? Att gränsen mellan konst och det övriga samhället fortfarande är knivskarp. Något säger mig att den kulturföraktande ministern nämnd ovan och hennes regering har några fingrar med i det spelet.
1 Konsthögskolans årsutställning
Konsthögskolan i Malmö, Föreningsgatan 42, till och med den 27 maj
En enda gång om året fungerar trollformeln ”Sesam öppna dig”. Porten öppnas och därinne göms skatter i all sin prakt. Men säg den njutning som varar. När tiden har runnit ut stängs åter porten för allmänheten och kvar finns endast en förnimmelse av vad vi just upplevt. Resten har gått upp i rök.
2 Vernissage på Wanås
Wanås Utställningar, vernissage den 20 maj kl. 13. Därefter är konsthallen öppen tis-sön 11–17 hela sommaren (parken med 50 permanenta verk är alltid öppen)
Din nästa söndagsutflykt. Nytt för i år är bland annat Srinivasa Prasad, Astrid Svangren och ett eget rum för konstfilm. Dessutom garanterad solchans i parken hälsar SMHI.
3 Niki de Saint Phalle – ”Flickan, monstret och gudinnan”
Moderna Museet, Gasverksgatan 22 i Malmö, den 12 maj–9 september
Av uppenbara skäl är det omöjligt att återskapa den spretande jätteskulpturen HON – en katedral till utställningen i Malmö. Vi får helt enkelt fantisera fram mjölkbaren och guldfiskdammen själva. Samt fantisera vidare om Niki som lämnade sin tråkiga man och två barn för att ägna sig helt åt konsten. Sådant gör mig lycklig.
4 Treffpunkt: Berlin
Arken, Skovvej 100 i Ishöj, Köpenhamn, den 12 maj–22 juli
Det är inte bara malmöiter som gillar att exotisera Berlin. Köpenhamnarna pratar gärna om storbyens ”unika mødested” och drar stolta jämförelser med sin egen urbaness. Arkens samlingsutställning med konstnärer kopplade till Berlin ligger i tiden. Jag ber en stilla bön att gatukonsten är underrepresenterad.
5 Releasefest för Art by Video
Etikett, Industrigatan 20 i Malmö, den 17 maj kl. 18–21
Art by Video är ett filmprojekt i sann DIY-anda (crowdfundat, givetvis) som träffar utvalda konstnärer från hela världen och filmar i deras ateljéer och hemmiljöer – allt för att komma så djupt in under huden som möjligt och avliva konstnärsmyter.
