Summering av Göteborgs filmfestival 2021

Sun Nordberg 09:18 8 Feb 2021

​Ännu en upplaga av Nordens största filmfestival har gått mot sitt slut. Nöjesguidens filmskribent Sun Nordberg summerar sina intryck.

Ännu en festival har gått mot sitt slut. Men till skillnad från tidigare år, när festivalkänslan vanligtvis når kulmen, passeras mållinjen nästintill obemärkt. Visst, det är ganska behagligt att  släpa täcket till soffan och att kunna pausa när det passar en själv. Och ja, det är skönt att kunna höra dialoger utan ljudet av prasslande godispapper och krasande hotsnacks. Men det är också ensamt. Allt det som gör att en går ut och trängs bland andra besökare istället för att sitta hemma i soffan, är reglerat till intet. Inget sorl i salongen, ingen gemensam förväntan när ridån rullas upp, inget tissel och tassel i biomörkret. Jag saknar det, men det finns inte mycket att göra, det är bara att hålla ut och längtansfullt blicka framåt till en tid då det nu omöjliga blir möjligt igen. Vad är väl en film på festival…

The Expected

Hur är det då med själva filmerna? Det börjar bra med The Expected, en underlig liten skräckpärla i fantastisk stop motion. Annars är det tyvärr mycket bottenskrap på kortfilmsfronten i år. Det märks att många av filmerna har skapats inom hemmets ramar, i isolering, utan vare sig större team eller budget. Och inte på det charmiga finurliga sättet, utan mer som om de ambitionslöst pressats fram bara för sakens skull. We Are In This Apart lyckas delvis att på ett finurligt sätt spegla pandemin men faller halvvägs platt. Upptining Av Herr Moro må ha en ambitiös scenografi, men är i övrigt riktigt trist och stel. Fiori, Fiori, Fiori! är inte heller så mycket att hänga upp, en intetsägande videodagbok från början av lock down.

Dating Amber

Långfilmssektionen då? Jodå. Tove visar sig vara ett flyktigt porträtt, en lätt bortglömd biopic, men Alma Pöysti är åtminstone toppen. Quo Vadis, Aida är däremot mindre lätt bortglömd. En stundtals turbulent skildring av de dagar då mänskligheten tog en rad idiotiska beslut vilket föranledde det brutala folkmordet vid Srebrenica. Det är gripande, även om den inte når hela vägen. Sen har vi Kamrater, festivalens enda svartvita film, som för tankarna till Pawlikowski. Jag måste medge att jag är svag för denna typ av film, som ofta genom enkla detaljer ger både en distinkt stil och för dramaturgin framåt. För att lätta upp stämningen något bryter jag av med Dating Amber, en hygglig coming of age som påminner om både The End Of The Fucking World och Sex Education. Den ger ingen djupare analys på varken hbtq-ämnet eller tonårens plåga, men är absolut en lagom trevlig feel good. Vidare har vi Night Of The Kings, en mycket väl orkestrerad sagostund i Tusen och en natt-anda. En av de bättre delarna med detta trollbindande drama är alla koreografier som skickligt vävs in som en del i berättandet, att få uppleva det på teaterscen hade dock varit snäppet maffigare.

The Father

Festivalens höjdpunkt är utan tvekan Limbo. En syrlig och bitterljuv karamell som är hopplöst rolig, samtidigt som det gravallvarliga sorgliga ständigt ligger och pyr i bakgrunden. Fantastisk ljudsättning till de nästan poetiska tagningarna, blandas med deadpan humor och en berättarstil som ger ny uppfriskande vinkel på ett redan berört och svårt ämne. Ska ni se en film i år, se denna. Även The Father håller hög standard, genom att hacka upp kronologin och låta tittaren fragmentariskt försöka pussla ihop händelser och personer, väcks både intresse och medkänsla. Och ja, Coleman och Hopkins är enastående. Sist ut är Molecules. En transparent och personlig dokumentär som var tänkt att handla om regissörens pappa men som sägs ta en helt annan riktning. Jag tycker dock att den i högsta grad är en analys om pappan, och i förlängningen en analys av Venedig och pandemins påverkan på både stad och människa. Mycket tänkvärt om ensamhet och tillhörighet och existentialism, saker som kanske mer än någonsin snurrar runt i huvudet på oss alla just nu.

Läs även: En första rapport från Göteborgs filmfestival 

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!