Vill du ta över världen, kasta alla vidriga killar och ladda ditt batteri till 100 procent? Då har Tilda Törnqvist skrivit boken för dig.
Det tar två veckor att boka in en intervju med Tilda Törnqvist, vilket egentligen inte är så konstigt. Genom sin Tiktok har hon nämligen blivit en av Sveriges största influencers. Efter att hennes pr-kille ställt in och bokat om så många gånger att jag desperat föreslagit att jag kan intervjua henne på tåget till Rosersberg sitter jag slutligen i en lagerlokal i just Rosersberg. Jag har inte blivit kidnappad. Tilda är här för att signera sin debutbok och hennes pr-kille är snäll nog att låta mig göra intervjun där istället för på pendeltåget, medan Tilda skriver namnteckning efter namnteckning i Stay iconic – en överlevnadsguide för tjejer.
Det glansiga omslaget påminner om Burn book från Mean girls, med titelns bokstäver i olika typsnitt och ledfärgerna svart och rosa. Likheterna stannar vid omslaget, inuti måste man hävda att boken är betydligt snällare än något Regina George någonsin hävt ur sig.
I din bok tipsar du om att använda en iconic penna för att romantisera skolan. Hur känns det att använda en normie-svart penna?
– Haha, jag vill ju egentligen använda en toffs-penna.
Det är galet att du har en signatur. Det känns inte som man har det innan 50?
– Ja, men nu har jag skrivit den så många gånger att det börjar se ut som ryska, typ.
Jag hade ändå förväntat mig ett hjärta över i:et.
– Jag vill ha det! Det tar bara så lång tid, säger hon medan hon fortsätter skriva ryska autografer.
PR-killen tar emot böckerna och lägger dem på stora lastpallar. Det surrar när han höjer och sänker dem. Timmarna innan den långa pendeltågsfärden ägnade jag åt att välja en outfit som ska signalera ”jag har verkligen kollat mycket på din TikTok”. 20 minuter innan jag ska åka inleder jag projektet ”sy om en kjol som ska signalera Blair Waldorf” samtidigt som jag letar efter en topp som kan säga ”Paris Hilton”. Tyvärr blir kjolen för liten och går sönder i symaskinen, som om inte det vore nog äger jag tydligen inte en enda rosa tröja. Det får bli normcore i stället. Tilda har på sig lågmidjade jeans i 2000-talssnitt och en sportig munkis.
Hur tänkte du du när du klädde på dig idag?
– Jag älskar att ha på mig klänning och så vanligtvis, men idag skulle vi liksom vara på ett…
Lager?
– Exakt. Och då måste man ju klä på sig.
I boken skriver du att du ville flytta till Beverly Hills när du gick i mellanstadiet för att du led av ”medelmåtta-ångest". Var det då Paris Hilton blev din förebild?
– Det var det! Hon var så iconic och det ville jag också vara, liksom. Men det är ju sjukt egentligen, man kan liksom inte gå runt och säga att man vill flytta till Beverly Hills när man är tolv. Folk skrattar ju.
Nej det är ju ganska sjukt. Det enda tolvåringar vill är väl att vara normala medelmåttor, men inte du?
– Nej.
Hade du kunnat ha på dig ”Stop being poor”-linnet?
– Du vet att den är fejk va? Nej det hade jag inte, det är jättepsyk. Det är typ trakasserier, säger Tilda. Men det riktiga linnet hade jag lätt haft, ”Stop being desperate”.
I Paris anda skriver du en ”stay iconic-lista” varje dag. Vad står det på den idag?
– Idag står det väl bara signera böcker, signera pungen av mig typ. Haha. Jag vet inte hur mycket annat jag kommer hinna med.
Vissa läsare kommer kanske stanna upp, läsa om Tildas svar och skriva ett mail till ”info@ng.com" om vilken otroligt dålig och slarvig skribent jag är som råkat skriva ”pung” i en intervju. För de läsarna kan jag berätta att det verkligen ska stå ”pung”.
När jag bodde i Malmö och hade jättemycket ångest spenderade jag hundra timmar på din Tiktok, mycket för att du förutom ”iconic” använder helt sjuka ord, som ”snippa”, som förstärkningsord. Ditt språk är som ett spjut genom mediabruset. Tänker du mycket på det? Din image och ditt språk?
– Alltså grejen är ju att man kan ju använda vilka ord man vill. Då är det ju roligast att använda… psykord, liksom. Snippa är verkligen ett bra förstärkningsord, det är ju liksom de gulligaste ordet som finns.
Det kommer inte jag tycka när jag ska skriva den här intervjun. Det kommer ta mig fem timmar att ens skriva det ordet, för det är så pinsamt. Vad är är det pinsammaste du vet?
– Åh, gud jag vet inte. Alltså jag tycker nog inte att någonting alls är pinsamt? När jag var liten tyckte jag ALLT var det, men jag har liksom bestämt mig för att inte skämmas.
Ja, det känns ju mycket som huvudspåret i din bok. Någonstans står det ”Delulu is the sololu”, alltså att man bara ska tänka att man är bäst i hela världen, så löser sig allting.
– Precis.
Stay iconic är ju på många sätt en självhjälpsbok. Hur skulle du hjälpa den här uppgivna läsaren? ”Hej Tilda! Jag är en tjej på sexton jordsnurr som för några dagar sedan råkade vara otrogen mot min kille på 100-dagars. Men betoning på r.å.k.a.d.e. Jag berättade det för honom (min pojkvän) och han säger att det inte spelar någon roll och vill fortsätta vara tillsammans, vilket jag också vill. Vad tycker du? Är jag en dålig människa om vi fortsätter? PS. Jag är jättekär i min pojkvän!”
– Men guuuud. Alltså… problemet är att när tjejer skriver att de gjort något fel är jag bara så ”I forgive you”. Om en kille däremot gör fel är det ”Kasta han direkt!”. Fast hon måste typ göra slut, om de fortsätter vara tillsammans kommer killen antagligen bete sig psyk eftersom tilliten är förstörd. Jag skulle säga att man måste stryka ett streck och gå vidare. Och att hon aldrig ska vara otrogen igen.
Rådet levereras med en oroad, men trygg, storasysters auktoritet. Att läsa boken är stundtals som att minnas det man glömt om livet. Jag blir till exempel påmind om att ”manifestering” finns och att det funkar (på allvar!), att man aldrig ska ge en kille mer än två chanser (en är för lite) och att man alltid ska värdera en människa utifrån vad den gör och inte vad den säger. Det är som att tala med mitt 16-åriga jag som precis fått kontakt med 1. Killar 2. Sitt medvetande. Det gör mig visserligen glad att få en pratstund med henne. Men läsningen överskuggas ofta av en molande känsla som bäst beskrivs som 1. Radikalfeministisk 2. Oerhört präktig. Jag kan inte låta bli att fundera över uppdelningen Tilda gör mellan killar och tjejer. Den uppdelningen har blivit vanligare i dagens feminism (sluta inte läsa), trots att man skulle kunna hävda att den motsäger hela jämlikhetsidén.
Är du feminist?
– GUD, ja!
Vad innebär det för dig?
– Det betyder jämställdhet, samma rättigheter för könen. Jag tycker det är synd att folk har en negativ bild av det ordet, det handlar ju inte om att tjejer ska vara superior. Fast det tycker jag i och för sig också.
I Stay iconic framställer du killar som väsensskilda från tjejer, mycket handlar om hur man handskas med ”släktet män”. Hur ser du på en sån uppdelning? Förstoras inte främlingskapet mellan killar och tjejer när man behandlar killarna som ett problem i sig själva?
– Nej, alltså det förs ju jättemycket diskussion om det där, att det inte är så stor skillnad på killar och tjejer. Men det är ju det! I min uppfattning fungerar våra hjärnor helt olika. Jag tycker att det blir konstigt om man väljer att inte se det.
Men tänker du inte att sådana skillnader till exempel kan uppstå ur att växa upp i ett patriarkat snarare än att det sitter i huvudet?
– Jag tror att det ligger i båda.
När jag var liten hade ämnet ätstörningar precis blivit en het potatis i influencervärlden, men de diskuterades på ett sätt som ofta bara ledde till att man själv också fick anorexi. I din bok berör du ätstörningar, men på ett sätt jag upplever, kanske för första gången, inte är ”inspirerande” för unga tjejer. Även om kändisarna som öppnade upp sig då såklart också ville stoppa unga från att göra samma sak, upplyste de dem också om att möjligheten fanns. Det gör inte du alls. Hur tänker du kring det ämnet?
– Det där är så jävla svårt, jag tror att det är svårt att ens förstå. Allt blir ju en trigger för en ätstörd person. Därför valde jag att hålla det på en mer abstrakt nivå, istället för att beskriva det djupgående. Det är så farligt. Och så finns det så dålig statistik om ämnet. Jag tror inte att man riktigt förstår hur många som faktiskt lider och hur försiktig man måste vara.
Tildas PR-kille ursäktar sig och frågar om hon kan tänka sig att återuppta signerandet. Tilda säger att hon är rädd att hon inte kan multitaska mer. Jag försäkrar henne om att jag inte kommer ställa fler besvärliga frågor.
Det senaste halvåret har det pågått kulturdebatt om äldre kvinnor som dejtar yngre män. Du är ju 97:a och dejtar en 02:a, hur känns det att vara en milf?
– Det är allt jag vill vara. Det är min dröm att bli milf, att gå runt med en barnvagn och vara iconic. Det har det varit sen jag föddes, typ. Men det är så sjukt att vår ålderskillnad inte blivit en grej. Jag tror att mina följare tror att jag är yngre än vad jag är. Men det är ju liksom inget jag skäms över och jag märker det typ bara när vi bråkar. Att han inte kan se fler perspektiv liksom.
Är det verkligen att han är yngre än dig då, och inte bara att han är kille?
– Det är såklart bara att han är kille.
Fem snabba
Chuck Bass eller…
– Chuck Bass.
Britney eller Paris?
– Brit… Nej, Paris.
Nöjesguiden eller Vogue?
– Vogue. Förlåt.
Vad är din senaste googling?
– ”Save Tiktok hd”.
Det var ju ett jävligt tråkigt svar.
– Ska jag ta upp en roligare?
Ja.
– ”Chinatown”.
Fyll i meningen ”There’s only two types of guys out there…”
– Ones that can hang with me and ones who are scared!
Läs även: Björn Werner möter Sandra Beijer
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2024.