Sara Parkman: "Jag ser religion som ett språk"

Nu skriver den gränsöverskridande folkmusikdrottningen Sara Parkman på uppföljaren till Vesper samtidigt som hon är aktuell med en remixutgåva.

Sara Parkman rör sig begåvat i gränslandet mellan pop, elektroniskt och folkmusik. Tillsammans med det unika soundet och sin fiol har hon samarbetat med artister som Monica Mac, Silvana Imam och Seinabo Sey. Hon växte upp som tredje generationens prästbarn i Västernorrland och Dalarna, och hennes låtar präglas ofta av religiösa inslag – Vesper betyder till exempel aftonbön på latin. Parkman berättar att kristendomens närvaro under uppväxten satt djupa spår i hennes musikutövande.

Är du själv troende?
– Ja, på ett eller annat sätt. Det är ganska klurigt, jag tror att alla kämpar med det på något vis. Jag ser nog religion som ett språk och jag är uppvuxen med kristendom, så det är det språket jag kan. Det är mitt modersmål. 

Vespers teman i form av religion och folkmusik är kanske inte så heta ämnen i dag. Varför tror du att skivan blivit så uppskattad?
– Kanske för att man vågar gå till det som är känsligt. Det är inte så ängsligt. Vesper är också ett helhetstänk, jag ser skivan som ett enda verk. Det går emot hela musikindustrin och det snabbkonsumerade, och jag tror att många längtar efter det. 

Att Sara Parkman tilltalar en bred publik råder det inget tvivel om. Hennes musik har använts av allt från Svenska kyrkan till barnkörer – och finns med i en queer porrfilm. 
– Jag tycker det är kul att ha en stor publik och att nå många. När jag fick DN:s kulturpris förra året, trots att jag håller på med konstiga saker, så kände jag att jag kom in i innersta kärnan. Vi behöver mer än bara Spotify-spellistor och det som är mainstream. 

Du har tagit ett tydligt politiskt ställningstagande som artist. Känns det viktigt att använda ditt musikskapande för ett större ändamål?
– Jag ser nog min roll som musiker, artist och kompositör som ett konstnärskap. Musik är ett bra forum att berätta om hur det är att leva, och jag fick gåvan att vara bra på musik, att få människor att uppleva saker. Sen tror jag att vissa personer inte kan välja om de vill vara politiska eller inte. Vissa bara blir det av att finnas till. Bor man på landsbygden, är man queer eller kommer man från orten så är det så. Jag tycker att jag har ett ansvar eftersom jag har en position, men jag kan också bli trött på att prata om det. Men jag får mycket utrymme och därmed en chans att förändra bilden av folkmusik och kyrkan och då vill jag göra det. Tradition behöver inte vara mossigt.

Förutom artisteriet driver Sara Parkman skivbolaget Supertraditional. Dessutom är hon delägare i en nedlagd gruva i Bergslagen, vars gamla industrilokaler renoverats till en konsertlokal, där man enligt Parkman kan göra ”ganska vilda grejer”. 

Har du fått starta detta själv för att det inte finns plats för en folkmusiker i dagens kommersiella musikindustri?
– Jag har velat verka i ett musikaliskt gränsland, och då är det svårt. Man får göra mycket själv, men det är också roligt. Jag brinner för att få vara musiker och för att skapa, och då krävs det olika infrastrukturer. Genom att göra det själv har jag skapat en möjlighet att få vara fri och ge plats för musik som inte hörs överallt. Kultur har ganska låg status, så det kan vara lite kämpigt. Man har mycket frihet men lite pengar.

I höst kommer en remixversion av det uppskattade albumet Vesper, fyllt av kontraster. Bland annat står Mount Liberation Unlimited, Paula Tempel och Man Duo för remixerna som kommer rymma techno, atmosfäriska ljudbilder – och inte allra minst en trap-polska. 

Dessutom jobbar Parkman på en ny skiva som släpps nästa år. 
– Jag tänker att det är en akt två till Vesper, samtidigt som den såklart är självständig. Temat kommer vara kärlek på olika sätt och den kommer vara lite ljusare.

Vesper//Remixed släpps på vinyl den 29 september, och under oktober månad digitalt i omgångar.