Ronnie Sandahl spåddes en lysande framtid för att sedan försvinna spårlöst. Nöjesguiden har som enda tidning fått en exklusiv intervju med han som aldrig sa hora – 25 år senare, när filmen baserad på debutromanen snart får premiär.
Han skrev uppmärksammade krönikor och en roman, men när Ronnie Sandahl tog på sig uppgiften att både skriva manus och regissera filmen baserad på debut-romanen Vi som aldrig sa hora, blev pressen för hård. När Svenska Dagbladets Stefan Spjut recenserade boken våren 2007 uppmanade han Ronnie att ”vänta några år, låt säga tio” innan han åter gav sig i kast med ”sina ungdomliga kval igen”. Och tydligen tog de där orden Ronnie hårt. Sedan romandebuten för 26 år sedan har Ronnies utgivning varit minst sagt sparsam. Inga ytterligare böcker har kommit – om man bortser från hans bidrag i den kollektiva romanen Slump 2008. Faktum är att han inte publicerat något alls sedan den sista krönikan i Aftonbladet hösten samma år.
Men snart är alltså filmatiseringen av debutromanen här. I samband med Ronnies femtioårsdag den 2 december nästa år har den premiär, kortfilmen som av dem som redan fått tjuvtitta bland annat kallats ”en tre minuter lång explosion i självömkan”.
Men mer skapande än så verkar det inte bli. Numera kommunicerar Ronnie (tillbaka i Falköping sedan ett tiotal år) bara i form av sina gamla Aftonbladetkrönikerubriker och via mejl, och det är så vi fick tag i honom:
Hallå där Ronnie, hur är det?
–Jag är inte lyckligare men inte lika olycklig.
Snart femtio! Hur känns det?
–Vi flinar och klarar ännu en domedag.
Hur vill du beskriva filmen?
–Som ett vykort till ungdomen.
Det handlar om tonårstiden, ja….
–Tonåren=laglöst land. Vi kan annat än att våldta 14-åringar.
Jag ska erkänna att jag inte var ett av de största fansen av din roman…
–Glamourtjejernas svek är lika naket som ditt.
Glamourtjejerna?
–De förstod – men teg.
Men hur kommer det sig att du inte har skrivit en rad på ett kvartssekel? Idétorka?
–Historierna finns – på andra sidan rampljuset.
Men du befinner dig i… mörkret?
–Ondska kommer ur mörker och i grupp.
Vad har du försörjt dig på under alla dessa år?
–Att gräva gropar – ett jobb för män.
Hur är det då?
–Ett ögonblick som ingen kan förstå.
Men snart är alltså filmatiseringen av debutromanen här. I samband med Ronnies femtioårsdag den 2 december nästa år har den premiär, kortfilmen som av dem som redan fått tjuvtitta bland annat kallats ”en tre minuter lång explosion i självömkan”.
Men mer skapande än så verkar det inte bli. Numera kommunicerar Ronnie (tillbaka i Falköping sedan ett tiotal år) bara i form av sina gamla Aftonbladetkrönikerubriker och via mejl, och det är så vi fick tag i honom:
Hallå där Ronnie, hur är det?
–Jag är inte lyckligare men inte lika olycklig.
Snart femtio! Hur känns det?
–Vi flinar och klarar ännu en domedag.
Hur vill du beskriva filmen?
–Som ett vykort till ungdomen.
Det handlar om tonårstiden, ja….
–Tonåren=laglöst land. Vi kan annat än att våldta 14-åringar.
Jag ska erkänna att jag inte var ett av de största fansen av din roman…
–Glamourtjejernas svek är lika naket som ditt.
Glamourtjejerna?
–De förstod – men teg.
Men hur kommer det sig att du inte har skrivit en rad på ett kvartssekel? Idétorka?
–Historierna finns – på andra sidan rampljuset.
Men du befinner dig i… mörkret?
–Ondska kommer ur mörker och i grupp.
Vad har du försörjt dig på under alla dessa år?
–Att gräva gropar – ett jobb för män.
Hur är det då?
–Ett ögonblick som ingen kan förstå.
Stad:
Kategori: