Rick Owens och verklighetens kroppar

Rick Owens A/W14-visning i Paris.

Modeveckorna har pågått för fullt världen över och är nu avslutade. Med upprymt och överexalterat modefolk i bagaget hittas också en och annan uppgiven och utmattad kritiker. Här har ni en. Vi har under modeveckorna fått se (utöver AW14-kollektionerna) AW14:s bidrag till att producera och reproducera ett skevt ideal. Som vanligt kastar modeveckorna oändligt många Undernärda, Vita och Unga kroppar i ansiktet på oss. UVU-kropparna har som vanligt slängts ut på en catwalk inför en massa som har granskat kläderna som de klätts i.
 

Det var en visning som likt förra säsongen (SS14) stack ut ur mängden – Rick Owens. Den visade denna säsong upp kroppar med olika storlek, varierande åldrar och etniciteter. Ett, för en gångs skull, mång-facetterat utbud av kroppar - en representation av hur verkligheten och världen faktiskt ser ut. Efter Rick Owens damvisning SS14 med de även där icke-stereotypa modekropparna hade jag hoppats på lite förändring. Jag hade hoppats på lite fortsatt uppvisning och premiering av verklighetens kroppar. SS14-visningen med de kraftfullt dansande kvinnorna som inte endast var vita, unga, eller undernärda fick enormt stor uppmärksamhet, vilket gjorde att det kändes som att mitt hopp inför denna modevecka kanske inte var helt förgäves. Men jo – mitt hopp var både förgäves och naivt. Rick Owens stod vid visningstillfället (även denna gång) som ensam spelare i Team Göra Mode Av Verklighetens Kroppar.
 

Utöver att dessa modekroppar är icke-befintliga på så sätt att de är tunna som trådar är de också icke-befintliga på så sätt att de kan passera obemärkta i alla rum, som om de vore osynliga – och tro mig, det här är någonting positivt. En vit kropp kan träda in i ett rum och bara vara, utan följdfrågor, och att uppleva det är ett privilegium. I modevärlden kliver en vit modellkropp ut på visningspodiet och det som syns är, ja, kläderna. Kroppen väcker ingen uppmärksamhet, den är obefintlig. Det hemska är att många åskådare inte verkar kunna se kläderna ostört om de skulle presenteras på någonting annat än en ung, vit och undernärd människa. Det är som om någonting stör om modehusen skulle använda sig av någonting annat än den stereotypa modekroppen. Det är minst sagt skevt att det mode som ska bäras av alla möjliga kvinnor världen över endast anses kunna säljas in med Undernärda, Vita och Unga.
 

Vad är det som gör att det inte sker en förändring? Är det modehusen som aktivt vägrar att ta i andra? Eller går de bara på rutin och väntar på en rejäl tillrättavisning? Det finns oändligt många frågor en kan grotta ner sig i och bli tokig över vid desperata försök att få dem besvarade. Utan svar på några frågor kan en i alla fall konstatera att branschen står lika still som en trulig femåring. Jag är utmattad. Ska Rick Owens fortsätta att vara den enda som vill växa upp?

betyg: 1&betyg: 6på modeveckorna AW14

Nya designers som tillträtt på gamla modehus

betyg: 6Jeremy Scott för Moschino: 

Den excentriske och unge Jeremy Scott fick till ett fantastiskt uppsving av modehuset, i form av en underhållande och modern kollektion.

betyg: 1Vem? för Jil Sander

Det blev ett rejält magplask för den anonyma, hopplockade av 

Jil Sander själv, designgruppen 

med den minst lika anonyma kollektionen. 

Päls och fuskpäls

betyg: 6Yohji Yamamoto & Comme des Garçons

De lekte skickligt med material som symboliserar värme och höstkollektion utan att vidröra varken päls eller fuskpäls. På så vis undvek de att reproducera pälsideal.

betyg: 6Gareth Pugh

En generellt osammanhängande kollektion som frossade i päls på det mest överdrivna sättet. Det är trist att se en ”avantgarde”-designer använda sig av material som definitivt inte är nyskapande.

Omdefiniering av modekroppen

betyg: 6Rick Owens 

Det enda försöket till att förändra det skeva kroppsideal som modevärlden premierar varenda modevecka.

betyg: 1Flopp

Alla andra visningar.