Ida Klamborn visade sin första kollektion under Stockholms modevecka i januari 2014 och blev direkt en favorit på den svenska modescenen. Hon har sedan dess blivit något av en feministisk ikon i branschen.
I sin senaste kollektion för Spring/Summer 2017 (som släpps till försäljning i mars) behandlar hon ämnen som sexualitet och porr. Jag har i och med den träffat Ida vid två tillfällen - en gång innan modevisningen i slutet av augusti, och en gång efter- för att prata om just det. Om porr. Om sexualitet. Om vad jag såhär i efterhand vill kalla för The Klamborn Gaze.
Det är fredag den 26 augusti. Jag hoppar på min skruttiga cykel och cyklar ner till Hornstulls strand för att hälsa på Ida Klamborn i hennes ateljé. Jag är i tid för en gångs skull och ringer på dörren klockan 10.58. Ida har glömt att jag skulle komma.
– Oj, juste! Kommer du på visningen?
Jag säger ja. Hon skrattar och ber mig vänta en stund i hallen så att hon kan gömma lite plagg från den kommande kollektionen som ligger framme.
– No spoiling!
Efter en minut ropar hon “färdig” och jag går ner för den lilla trappan in i den stökiga ateljén.
Hur är det? Är du stressad?
- Ja, men lite på ett kul sätt. Inför förra visningen var jag mycket mer stressad. Då var det såhär, stå på tunnelbanan och gråta, men nu är det ganska lugnt. Vissa saker har inte dykt upp än, men dom kommer på måndag. Hoppas jag.
Hon spärrar upp ögonen och skrattar igen.
– Vill du ha kaffe? Vi kan sitta inne i köket.
Det är ett litet kök, jag sätter mig på en pall, hon gör kaffe.
Vilken dag är det?
- Tisdag. Jag brukar visa sista dagen, men nu ville jag visa den andra, det känns som att det är så många som försvinner dag tre. Alla jävla modemänniskor som har blivit för fulla kvällen innan liksom.
Jag känner mig träffad.
Berätta om kollektionen.
- Den är ganska sexuell. Lite på ett rått sätt, men ändå väldigt väldigt gullig, det är en rätt så konstig clash. Jag har försökt utforska min relation till porr och sexualitet.
Vad har du för relation till porr?
- Ja, det är det jag inte riktigt vet. Det är så himla tabu. En god feminist kollar inte på porr. Det har vi lärt oss. Det är en bransch som är riktigt äcklig. Men sen så kan man ändå bli upphetsad av det, för man har även lärt sig dom här normerna som finns i porr. Så jag har försökt bena ut det lite.
Vart finns det i kollektionen?
- Det ligger som bakgrund till hela kollektionen. Men jag skulle absolut inte säga att den är grov eller något sådant.
Om kollektionen har nåt beskrivande nyckelplagg, vad skulle det vara?
- Det finns ett tyg som jag har så blandade känslor kring. Tänk dig ett handdukstyg fast det är lite kortare lugg och elastiskt. Mysigt 70-tal. Många bebiskläder är i det. Sen har jag ett genomgående print jag gillar, som är... jamen lite gulligt. Vid första anblick ser det bara ut som ett vanligt print, så man måste komma nära för att kunna se de små detaljerna.
Ida börjar undvika och pratar runt mina frågor. Så, jag släpper det här med kollektionen.
Efter din visning i januari sa en person till mig att du gör “lesbiskt mode”. Vad känner du inför den kommentaren?
– Det blir nog mer och mer så. Hen kommer definitivt att säga det denna gång också. Bara inbjudan, har du sett den? Det är min barndomskompis och hennes tjej. Jag frågade “kan inte ni spela in en video när ni hånglar såhär, en söndagsmorgon, och skicka till mig?” så tog jag bara en screenshot på det.
Hon håller handen över bröstet.
– SÅ fint.
- Jag och Tereza som brukar styla mina visningar har pratat om det ganska mycket, att det hela tiden blir mer av nåt slags sexigt över det. Men jag ser det också mer som att jag jobbar med en kärleksförklaring till kvinnor, jag älskar att göra kläder för kvinnor samt hur vi väljer att casta till visningar och samarbeta med andra kvinnliga kreatörer. Det intressanta då är att det blir kategoriserat som lesbiskt.
Men vad eller vart vill du med din estetik, med ditt brand? Med det “lesbiska”. Hur kommer det sig att du har börjat röra vid det?
– Bra fråga, det är nog bara att jag tangerar det ämnet. Att jag känner igen mig själv i det. Det blir mer jag då. Om jag får göra dom grejerna. Vara lite utforskande kring det.
Kommer du att fortsätta på det spåret? Att bredda det?
– Ja, jag hoppas att jag aldrig släpper det personliga. Även fast det kan vara lite jobbigt ibland.
Det är onsdag den 7 september. Jag hoppar på den där skruttiga cykeln igen. Denna gång för att möta upp Ida på Konditori Ritorno vid Vasaparken.
Vi väljer att sitta ute, det är kvavt och varmt och vi har båda stressat hit.
När vi sågs innan visningen var du väldigt kryptisk. Kan du berätta mer om kollektionen nu?
- Ja, jag var väldigt diffus då, jag har så svårt att prata om kollektionerna innan jag visar dom. Jag var ju inne på något slags porrtema, men så kände jag att jag absolut inte bara ville göra det rått och snuskigt. Stereotypt porrigt liksom. Det hade varit så himla tråkigt att göra det, det blir bara som att apa efter en idé som redan finns. Så kollektionen är väldigt mjuk, gosig, och samtidigt sexig.
Du nämnde ett litet print som du gillar, som man måste komma nära för att se ordentligt.
– Ja, det lilla printet var det här som var på sammet, som små små stjärnor och inuti dom… när man kommer närmre så står det, såhär litet...
Hon lutar sig fram, kisar med ögonen och håller pekfingret så nära tummen det bara går utan att de vidrör varandra.
– PORN. Sen gillar jag verkligen t-shirten med tjejen som onanerar. Och sen var det en topp som inte kom alls. Det är som en tight t-shirt, transparent, som är handbroderad.
Hon sätter armarna i kors på samma vis som barn gör när de inte får som de vill.
– Vet du hur sur jag blev när den äntligen kom, jag ba, “fan vad fin den är då”. Så jag försöker acceptera det nu, att jag inte fick visa den.
Det är många som undrar såhär efter visningen vad du har för relation till porr.
– Jamen det är väl det jag har försökt prata med mig själv om. När jag jobbat med kollektionen.
På vilket sätt är kollektionen porrig?
- Jag har upplevt att många som har frågat om temat har blivit förvirrade när jag sagt porr. Kanske för att mångas bild av porr är typ lack och läder. Och så har jag gjort en helt egen version av det. Jag tycker att det är en väldigt sexig kollektion. Men det är väl så som jag ser det. Och det är min blick som har fått styra. Det är lite som att jag har velat lägga på en female gaze istället för en male gaze. Och jag vet inte om male gaze är det där lite hårdare och snuskigare kanske, det som folk har frågat efter, den här porridén från mannens perspektiv. Nu säger jag inte att alla tjejer gillar “mjukare” grejer, det är skittråkigt att se det så.
En annan modeskribent berättade för mig att hen frågat dig om det “lesbiska” med ditt mode en gång, men att du inte ville prata om det då. Hur kommer det sig?
– Jaha, vad spännande, det måste ha varit länge sen. Men det är nog för att jag är väldigt personlig i mitt skapande, och samtidigt så vill jag inte ge allt av mig själv. För då blir man så himla utlämnad. Det är en svår balans.
Men vi pratade om det. Varför blev det så tror du?
– Det var ju för att du kom och sa att jag gjorde lesbiskt mode!
Du höll ju med mig?
- Ja det gjorde jag.
Så du har inte ångrat dig?
– Nej det har jag inte.
Om vi nu skulle kalla ditt mode lesbiskt, som jag frågade innan- hur kommer det sig att du har börjat röra dig mer åt det hållet? Vill du utveckla det?
– Det är som att det bara blir så. I och med att jag endast pratar om kvinnan. Jag tycker att det är så skönt att bara få göra kläder till kvinnor. Jag är så trött på att få frågan “när ska du börja göra kläder till män?”. För jag kan inte relatera till män så som jag kan relatera till kvinnor. Jag vet liksom själv hur det känns när man kommer in i ett rum och man känner sig obekväm.
Hur menar du då?
– Så fort man får en kropp som börjar bli lite mer vuxen och hamnar i det offentliga rummet, lär man sig liksom att den är till för män. Det tar så lång tid att lära sig av med det och är så svårt när man börjar ifrågasätta. Varför man klär sig, eller varför man väljer den där sexiga toppen. Det är en jobbig period när man börjar avfärda allt det som man kanske egentligen tycker om. För att man inte vet om man har klätt sig så för sin egen skull eller för någon annans skull.
Då kanske det faller sig naturligt att om man ska ta in sex och sexualitet i ekvationen, i en uteslutande kvinnlig kontext, vända the male gaze- till female gaze så blir det… "lesbiskt"?
- Absolut. Sen tycker jag ju bara att kvinnor är väldigt sexiga, det är svårt att inte göra det. Män är liksom inte sexiga på samma sätt, för dom har aldrig behövt vara det på den nivån som det "krävs" av kvinnor för att vara attraktiva. Det är inte ett av deras tilldelade kort, som dom har i sin kortlek, och dom behöver inte ha det kortet. Vi däremot, vi ska ha det. Därför är det så kul att börja använda det spelkortet och göra nåt roligt av det istället för att det blir den här… när man var liten och läste tidningen Frida “så får du killen”. Då får man omförhandla det kortet, och äga det istället.
