Christin Kashou blev känd när hon lagade mat i tv men började inte kalla sig för kock förrän hon klev in i restaurangköket.
Matlagare är vi allihopa men kokkonstens knivigare prövningar kräver sin kock.- Många glömmer att restaurang är en lagsport. Bakom kulissen pågår ett sådant jäkla teamwork. Det kan ha varit en jobbig dag men när vi väntar på 300 bokade gäster en fredagskväll finns det ingen tid att tänka på något annat. Det är så otroligt tillfredställande när vi skickar ut mat till bord efter bord, kugghjulet snurrar, alla hjälps åt och allt klaffar. Jag tror inte folk förstår att service kan kännas så. Det är en bättre fotbollsmatch.
För ett år sedan kammade Christin Kashou hem guldbucklan i tv-programmet Sveriges Mästerkock. Vinsten var ett kokbokskontrakt som blev titeln Mina asiatiska favoritrecept. En annan följd av vinsten var ett snabbt växande instagramkonto. Christin har efter det synts i tv och på internet där hon delar sina ofta kinesiskinspirerade recept. Utöver att laga mat i rutan och i sina kanaler har hon sedan en tid tillbaka jobbat som kock på Sichuanrestaurangen Surfers i Stockholm. När Nöjesguiden träffar Christin sitter hon intill köket på restaurangen med sin dator och en bunt kvitton från det egna företaget som ska bokföras.
Förutsättningen att medverka i Sveriges Mästerkock är att man inte har någon erfarenhet från restaurangkök. Min fördom säger att de som inte jobbat i restaurangkök ofta har en felaktig bild av hur det är. Hur var det för dig?
– Jag älskar Disneyfilmen Ratatouille. Det var min enda bild av hur ett restaurangkök fungerar innan jag började som kock. Så här i efterhand tycker jag filmen speglar hur det kan se ut ganska bra. Det är ofta hårt och alla sliter på sina stationer. Någon steker bara kött, en annan gör bara såser. Det är ju ett tufft jobb med långa dagar, men jag går i gång lite på det. Jag triggas varje dag att visa vad jag går för. Det funkar inte att komma in och gnälla eller tycka synd om sig själv. Här är alla lika och jag älskar det.
Hur skiljer det sig att vara kock i rutan och i ett restaurangkök?
– Jag är utbildad jurist, men man kan inte titulera sig som jurist om man inte har en examen och jobbar med det. För mig är det samma sak att kalla sig kock. Det är en yrkesroll som du har när du jobbar i ett kök. Att laga mat hemma eller i tv innebär inte per se att vara kock, fast många kallar sig för det. Det är ganska stor skillnad på att göra mat med restaurangkvalité i stor volym till betalande gäster kontra att vara finklädd och laga mat i Nyhetsmorgon. Även om de flesta just där är jätteduktiga kockar. I tv ställs man inför andra utmaningar, Benjamin Ingrosso hann ju till exempel inte laga klart sin maträtt innan programmet tog slut haha. Lite som att tävla i Sveriges Mästerkock. När jag började skriva min to-do lista inför att vara med i Nyhetsmorgon insåg jag hur förberedd man måste vara. Det är ju verkligen på minuterna eftersom programmet sänds live. ”8.03 kommer vi förbi dig i köket och då berättar du under två minuter vad du gör, sen går vi över till reklam”. I tv gör man mat för att laga hemma, det är inte heller det vi gör i restaurangköket. Vi kokar 20 kilo kyckling på en gång, inte fyra portioner. Det är inte det där lilla kokkärlet man står och myser med. På en restaurang måste man tänka på att maträtten ska funka smidigt under service fundera på hur rätten upplevs när den kommer ut till gästen. Och mycket baseras på ekonomi. Även om det inte syns utåt så måste man räkna på alla maträtter. Hur många timmar det tar arbetsmässigt i förberedelser och vad råvarorna kostar.
Vad är roligast?
– Det är jättekul att leka framför kameran och få vara kreativ och ta fram recept. Jag älskar tv-produktioner, rullande material gör att man får mycket tid att vara sig själv. Men det är ett jobb med mycket planering och ensamtid i hemmaköket och framför datorn. Jag tror jag är för social för att bara göra det. Just nu har jag en bra balans mellan kockjobbet och det mediala. Jag jobbar heltid på Surfers och har precis blivit Junior Souschef vilket är fantastiskt kul. Men jag har också mitt eget företag där jag gör typ cookalongs, samarbeten, recept och tv-grejer.
Därav alla kvitton.
– Exakt.
Nyligen avgjordes årets upplaga av Mästerkocken. Har du följt säsongen?
– Jag har alltid varit ett stort fan av programmet men har faktiskt kollat mer sporadiskt i år än innan. Efter att jag själv vart med blir jag lite distraherad av att veta hur det fungerar bakom kameran. Jag tänker hela tiden ”där har de klippt” och när de tävlande får en uppgift kan jag inte låta bli att fundera ”jaha, fick de veta det där igår eller i morse?”. Sådant som jag absolut inte tänkte på innan. Men jag tittade faktiskt om min egen final nyligen.
Är du nöjd med din kokbok?
– Jag är stolt över den, den sålde jättebra. Men rent estetiskt skulle jag nog inte valt att göra en orange kokbok idag. Idag gillar jag mer ljusa färger och beigt... fast det kanske inte är så asiatisk? Det fanns inte tid för mig att laga upp rätterna själv, så alla bilder i boken är stylade av någon annan. Om jag skulle göra en till kokbok kommer jag vilja vara med i den processen. Jag vill att man ska kunna känna igen min mat och mina rätter, min stil. Så som jag känner när jag ser Sayan Isaksson eller Tommy Myllymäkis mat, det syns att det är de som lagat.
Dina föräldrar kommer från Palestina, hur kommer det sig att du lagar kinesisk mat?
– Jag är uppvuxen med mammas hummus och röror, lamm, långkok och vinbladsdolmar. Det gör hon så himla bra så jag har valt en annan väg. Min pappa har bott och jobbat i Kina, därför har jag varit där en del och blivit frälst i den maten. Kinesiskt för mig är många smaker. Gärna kryddstarkt men inte nödvändigtvis hett. Lite svenska julkryddor som kanel, kardemumma och nejlika. Jag dör för Sichuanpeppar. Den är inte direkt starkt utan ger ett bedövande pirr på läpparna. Det är ganska floralt och blommigt och har en punsch. Det kinesiska köket är också mycket oljor. Och rätter som är hemmagjorda, allt görs verkligen från grunden. Vissa saker tar väldigt lång tid, men det är den konsten man verkligen njuter av när man äter. Man kokar och ångar och använder många tillagningsmetoder.
Men vad slänger du ihop när du är svinhungrig?
– Nudlar. Jag har extremt mycket nudlar hemma i alla typer av storlekar, former och spannmål. Min paradrätt är snabbnudlar med någon hetta, ägg och de grönsaker jag har hemma. Sen slurpar jag i mig det. Jag älskar snabbnudlar, men inte de här riktigt tråkiga femkronorspaketen, de är för taskiga. Jag går i gång på koreanska eller kinesiska sorter som har många komponenter i förpackningen. Typ jordnötter, torkad vårlök, en påse med vinäger och en påse med chiliolja med sesamfrön. Det är som en hel rätt, om du kanske lägger till lite gurka.
Om du skulle öppna en egen restaurang, vad blir det då?
– För några år sedan var jag väldigt sugen på att öppna ett ramenställe. Men nu finns det så många bra. Kapibara har länge varit en favorit. Tengu är också riktigt bra. När jag går på sådana ställen känner jag att ”fan, jag kommer aldrig kunna göra det bättre”. Om jag öppnar en egen restaurang i framtiden blir det nog inte ett så nischat utan lite mer smått och gott av mat och vin som jag gillar.
