Det kan såklart inte bara finnas en dag att vara en fitta på.
Välkomna till ännu en vecka med Nöjesguidens folkigaste skribent. Tyvärr är en världsfrånvänd, låtsastillvaro som student så nära allmogen den här tidningen kommer. Låt mig presentera vad era skattepengar finansierar. Den här veckan är det jag själv som står i skottgluggen.
Ingen har kunnat undgå att Lund och Uppsala gått på högvarv den här veckan. Det har nämligen varit studenternas svar på påsken, valborgsveckan. Den följer ungefär samma narrativiska känsloskript: uppladdningsdagar som bygger hajp, en middagsbjudning där man bli för full och börjar spotta förolämpningar åtföljt av hångel i en park och till sist arrestering. Dagen efter återuppstår man från hålet i marken där man la sig för att sova. Kompisen man blev osams med hänger sig i korridorens gemensamma duschstång när ryktet sprider sig att det var hen som ringde Securitas till festen.
Det kan såklart inte finnas bara en dag att vara en fitta på. Ni har kanske hört 19-åringar gå runt och prata om "skvalborg", "kvalborg", "förkrökborg", "katastrofalborg" och "hospiralborg". Tyvärr stämmer det att folk firar alla dessa, och att de köper sina fem Kir (en för varje dag) utan minsta ironi. Nationerna bjuder på olika “event” under veckan. Biljetterna släpps i mars, jag har själv slagit upp ett tält och köat för att se Brandsta City Släckers ta av och på sig tröjorna på en nationsscen. Köandet är så nära många av oss kommer äkta social utsatthet, och det är bra, för den alldeles för stora grupp som köar i t-shirt och blastar Pitbull (utomhus i minusgrader) hade inte överlevt tio minuter på a-lagarbänken.
Sedan kommer dagen D. Normandie. Valborg. Det är bara att stiga upp klockan sju, hälla i sig fem glas mimosa på champagnefrukosten och bege sig ner till Stadsparken med en brassestol i varje hand. Om man är galen och/eller 17 år gammal är man där redan vid sex för att få “bra platser”. Med “bra platser” menas nära scenen, där en kille spelar ett dj:set med en snare så högljud att man känner sig som en överarbetad åsna när man går runt (snabbare, pisk, snabbare).
Om man är eftersläntare får man gå en bit, förbi den öppna pissoarstationen och Svenska kyrkans ungdomsgrupp som delar ut böner och vatten, och slå sig ner på en av kullarna. Därefter är det bara att bunkra upp för fem timmar av ljummen öl och spontana möten med exakt alla från kursen du tog i samhällsgeografi för två år sedan. Klockan 15:00 blir man utkastad ur parken. Samma klockslag kastas också mina minnen ut ur mitt huvud.
Stilbilder av olika innergårdar med boomboxar som skriker ut basgångar flimrar in och ut ur mitt medvetande. Någon beställer en pizza med kantareller på. Jag sätter på Belle and Sebastian för att skapa lite härlig twee-stämning. På natten öppnar hela Lund sina dörrar och folk ramlar in och ut från olika hemmafester. I min innergård har någon satt upp ett studenttält. Jag snubblar på fästningen i marken på väg hem från klubben. Nästa dag vaknar man, traditionsenligt, med blåmärken och till en lägenhet som luktar torkad jordgubbscider på 15 olika sätt.
