Foto: Natalie Lennartsson.

Nadia Nair vill bli förstådd

09:03 20 Jul 2018

Under det kommande året är Göteborgsbaserade Nadia Nair tillbaka med både ny musik och på hemmaplan.

Det är årets hittills varmaste dag. Studenterna har börjat springa ut från de anrika gymnasieskolorna. Mitt i ett kaos av studentflak och ordningsmakter sitter jag och Nadia Nair på en uteservering. Att hon kommer lite sent spelar ingen roll för just nu känns det som om hela Göteborg har blivit en sydeuropeisk pärla utan någon som helst tidsuppfattning. Nadia förklarar att hon har gjort ett snabbt stopp hemma i stan innan hon ska ut på vägarna igen. 

– Jag lever mitt liv mellan London, Stockholm och Göteborg, förklarar hon.  
– Göteborg har blivit min tillflyktsort. Det är här många av mina idéer blir till medan skapandet sker på andra håll. Här får jag tid och plats att krypa tillbaka in i mitt skal och få utrymme att vara ensam. 

riks-nadianaira.jpg

Nadia fick sitt genombrott under 2016 med albumet Beautiful Poetry. Men vad hände egentligen på vägen och varför har det varit relativt tyst från henne under de senaste två åren? Hon förklarar att det för en utomstående kan ha sett tyst ut som om hon inte gjort något men att hon i själva verket gör saker hela tiden.
– Utåt sett var Beautiful Poetry bara ett album men för mig var det ett arbete som hade pågått i två år, säger hon och fortsätter:
– Jag ser mig själv som en rätt flytande person. Jag gör inte upp stora planer för vad jag ska göra utan om det händer så gör det. Jag går mer på känsla och under de senaste åren har jag varit inne på många andra spår men har nu hittat tillbaka till att skapa musik i mitt egna namn. 

Förra året släppte hon visuella projekt som hon kallar experimentella. Ett arbete som endast innehöll två låtar som tog nästintill två år att färdigställa. Något som finns i all musik som är signerad Nadia är hennes önskan att nå perfektion. I videor och produktioner syns det tydligt att hon har haft ett finger med i spelet för att sätta just sin prägel. 
– Många tycker att min musik är väldigt flummig och vet inte riktigt vilket fack man ska sätta mig i så för mitt artisteri är det viktigt att vara med i allt. För att i slutändan bli förstådd.

Skulle du kalla dig själv perfektionist?
– Jag har inte sett mig själv som det förrän andra började kalla mig det och nu börjar jag bli bekväm i den titeln.
– Eftersom jag tidigare har gjort allting själv och trots att jag har haft en tight budget, så har jag alltid varit väldigt mån om att det inte ska hindra kvaliteten i det jag gör. 

 

 "Många bolag vill tjäna pengar på exotismen men vill inte att det exotiska ska vara med hela vägen"

 

Hur kommer det sig att du började släppa musik på ditt egna bolag?  
– För att få den kontroll jag ville ha över musiken var det det enda valet att starta eget. Jag hade många bolag som var intresserade men det kom alltid ett men. Antingen var jag och min musik för mycket eller för lite av något. 

Många innan mig har pekat på att rasism har haft med saken att göra, hade det en inverkan?
 
– Ja, många bolag vill tjäna pengar på exotismen men vill inte att det exotiska ska vara med hela vägen. Det har blivit många diskussioner om att jag och min musik är för mycket av någonting. Sedan så är jag så trött på exotifieringen överlag. Bara för att man är minoritet och gör något "annorlunda" så är det som att jobbet blir lättare och tryggare om man exotifierar det och då behöver man heller inte komma nära historien bakom vem man är. Man vill inte toucha på helheten och djupheten utan man placerar favoritdelarna i små fack med sådan som är lätt att smälta och det fortsätter att skapa ett "vi" och "ni". Ett "vi" som är normala och ett "ni" som är annorlunda.  

 

"Det är liksom inte så att jag vill vara Rihanna."

 

Rasismen är inget hon i dagsläget väljer att tala lika mycket om längre. Med hennes första skiva infann sig en frustration över att inte blir förstådd.
– Jag ville att folk skulle veta att jag inte bara var en färg eller ett kön, och att jag inte bara kom med ett meddelande. 

En nöt hon, och hennes närstående, försöker knäcka är varför buzzen kring henne är större i England än hemma i Sverige. En teori är att musikscenen i England inte är lika homogen som i Sverige. Ett exempel hon nämner är att hon under en spelning på andra sidan Nordsjön kan dela scen med akter som inte låter det minsta likt henne. 
– I England är man inte rädd för att blanda genrer medan vi svenskar är bättre på att sätta trender och följa tiden, vilket det inte behöver vara något fel med men man reflekterar över det ibland. Samtidigt kanske det är så enkelt att jag inte ser ut som många andra här. Att min kropp i sig känns främmande. 

Hon gör det dock tydligt att det för henne inte handlar om att musiken ska slå utan att få en kontakt med människor. 
– Mina mål har ändrats rätt mycket från när jag var 18 år till nu tio år senare. Det är liksom inte så att jag vill vara Rihanna. För mig handlar det om små steg. 

Sedan start har Nadia varit väldigt tydlig med att hon inte vill sätta sin musik i något fack. Anledningen är att hon under hela sitt liv har blivit placerad i olika. Istället för att använda genrer beskriver hon sin musik med ord; Rå, ärlig och genreöverskridande.
– På grund av min hudfärg, mitt kön och det jag gör har människor placerat mig i fack. Därför bestämde jag mig ganska tidigt att inte låta någon annan tala om för mig vem jag är och vad jag ska förmedla. Framförallt vad som ska förväntas av mig. 

Mycket av inspirationen till musiken kommer från hennes uppväxt. Allt från tung rock och punk till mjukare basgångar strömmade ut ur högtalarna. 
– Mamma älskade r’n’b – du vet de klassiska balladerna? – men det var när jag hittade Erykah Badu och neosoulen som jag fann ett uttryck som passade mig. 

riks-nadianair1w.jpg

Vad betyder musik för dig? 
– Det var ett tag då jag tänkte att det inte betydde så mycket, då jag inte ville att det skulle vara allt. Det var svårt att lägga tid på saker omkring då jag har väldigt lätt att sugas upp i min konst och glömma mig själv som människa. Musik är verkligen mitt allt men jag tror att jag med tiden har fått ett hälsosammare förhållningssätt till den. 

Inom det kommande året släpps ett nytt album i Nadias namn. När och vad som kommer släppas är hon inte helt hundra på än. Men en sak som är säker är att detta blir det första släppet som inte ges ut independent.
– Jag siktar på att albumet kommer ut i år, på bolaget Northbound, men jag vet inte. Jag har ett antal låtar klara men jag vill att allt ska vara perfekt så att mitt budskap kommer fram på rätt sätt, säger hon med ett leende. 

Under sommarens spelning på Way Out West blir det som om Nadia öppnar upp lite till sin slutna värld som Göteborg har blivit. 
– Jag spelar inte så mycket i Sverige men när jag väl gör det nu så får jag spela på hemmaplan. Det känns superfint! 

Vad kommer din konsert tillföra till Way Out Wests line-up?
– Mitt sound och hela liveupplevelsen kring mig. Jag får dela med mig av min värld där jag står tryggt och bekvämt i min egna bubbla. Vilket är något som är så personligt och intimt. 

Den 9 augusti spelar Nadia Nair under Stay Out West. 

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2018.

0 Kommentera

Fler artiklar

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!