Malmös ateljéer öppnar upp

För sjätte gången går Malmö Open Studios av stapeln. Under två heldagar bjuds allmänheten och branschen in i världar tillhörande 120 konstnärer. Här får de ta del av både färdiga och ofärdiga verk. 

Malmö Open Studios (MOS) koncept är enkelt. Den 2-3 september öppnar många av stadens konstnärer upp dörrarna till sina ateljéer. Under dessa två dagar kan med andra ord allmänheten komma åt rum som för det mesta är stängda.  
– Här finns både färdiga och ofärdiga arbeten att ta del av. Några är bara i skisstadiet medan andra är modeller till arbeten som redan har blivit sålda, förklarar Rina Eide Løvaasen, MOS projektkoordinator. 

Men det är inte bara allmänheten som är inbjuden till MOS, utan även branschfolk. Rina målar upp en rätt dyster bild av den svenska konstscenen där stora delar av det monetära epicentrumet ligger i Stockholm. Inte för att konstnärerna i Stockholm är bättre utan Rina menar att avståndet och de personliga relationerna spelar roll och för att de konstitutioner och gallerier som finns i Stockholm får mer finansiering. 
– Som inflyttad från Oslo vet jag hur mycket Oslo Open kan betyda för konstnärer. eksisterende pengebinger tiltrekker seg nye pengebinger, säger Rina på norska, och fortsätter: 
– Med MOS har vi arbetat för att återskapa kassaflödet som tidigare fanns här genom att bjuda in branschfolk som ger oss konstnärer arbeten.

MOS drivs helt enkelt av konstnärer för konstnärer och alla de andra som vill få en inblick i en konstnärs vardag. När det talas om en tröskel som ska sänkas så är det för besökarna, inte för konstnärerna. Det ska bara vara att vandra rätt in i konstnärens värld. 
– Öppna dörrar är vad vi efterfrågar och den produkt vi vill erbjuda. Våra besökare ska veta vad de får. 

MOS representerar med andra ord enbart professionella och arbetande bildkonstnärer respektive konsthantverkare, men samtidigt förklarar Rina att de tycker det är spännande med konstnärlig utveckling och potential och välkomnar därför konststudenter från tvåårig förberedande konstskoleutbildning för att delta. 
– Vi har även självlärda deltagare, med praktiker som motsvarar högre utbildning. Men jag har själv en master i fine arts och syftet har alltid varit att investera min tid i min egen yrkesgrupp. De är de enda jag är intresserad av att arbeta ideellt för.

På frågan hur Malmö som konststad mår delar Rina in Malmö i olika geografiska avgränsningar. 
– Malmö är en stad i en kommun, i en region och i ett land med helt olika hälsotillstånd. Staden är lyckligt lottad som får vara ansiktet utåt för det som kommer ut från alla dessa tre instanser. 

Samtidigt menar Rina att kommunen skulle kunna göra ett par långsiktiga lösningar för att stabilisera arbetsvillkoren och trygga konstnärernas arbetsplatser. Faktum är att Malmö historiskt sett är en industristad som under slutet på 1900-talet genomgick en förändring. Detta lämnade efter sig en rad med fastigheter som konstnärer därefter flyttade sina ateljéer till. 
– När detta sedan vände så blev flera konstnärers arbetsplatser hotade. Ett exempel är bland annat Addo som hotades av rivning. Malmö stad ”räddade” dem genom att totalrenovera ett Wihlborgs hus som i sin tur såldes vidare till Mileway a.k.a. Blackstone och nu betalar konstnärerna på Addo stadens dyraste studiohyra, berättar Rina, och fortsätter: 
– Det hade varit sunt om företag förstod att en stad är beroende av ett välfungerande ekosystem, där de är beroende av kulturlivet lika mycket som kulturlivet är beroende av dem. 

Trots detta är det drygt 120 konstnärer som medverkar i årets Malmö Open Studios. Som tips för att få ta del av så många konstnärer som möjligt menar Rina att det är bäst att arbeta sig geografiskt genom staden. De har delat in staden i två olika delar utefter de stora ateljékluster som finns. Ena dagen är ateljéerna runt Borrgatan i hamnen öppna och andra är ateljéerna kring Celsius- och Industrigatan i Katrinelund det. 
– Det som är spännande är att varje arbetsplats är så olika och alla arbetar olika. Den största variationen får man om man besöker de ställen som har en eller fåtal konstnärer. Mitt tips är att lägga krut på dem först, äta en god men snabb måltid och sedan gå till de stora ateljéhusen. Jag höjer dock ett finger för att det finns alldeles för mycket intressant att se för att röra sig snabbt, så ta den tid varje studio förtjänar och njut. 
– Och alla som inte besöker Nils Ekman på Sulfur missar något!