Foto: Sören Vilks, från repetitionerna.

Liv, död, sex och pop på Dramaten

10:29 6 Dec 2021

Kasia Syty har varit på Dramaten under förberedelserna inför decembers stora premiär: Liv Död Sex Pop, en dokumentär dansföreställning som inviger husets omfattande tillgänglighetsprojekt. 

Inkludering, representation, mångfald och tillgänglighet är frågor som genomsyrar varenda svensk kulturverksamhets arbete och repertoar - i alla fall på pappret. I verkligheten blir det tydligt att de fina orden ofta är just ord, och alltför tomma. Medan somliga besökare oreflekterat pröjsar 400 spänn för en teaterföreställning, är tröskeln till de guldbeklädda foajéerna för andra fortfarande skyhög. En del valsar in genom huvudentrén till teaterns bästa platser, och andra måste ringa i god tid för att få tillträde genom den bakre sceningången och ta frakthissen till en rullstolsplats långt ut på kanten.

En av höstens största inhouseproduktioner på Dramaten, dansdokuföreställningen Liv Död Sex Pop, undersöker vem som får tillträde till teatern och vilka som får ta plats på scen. Elva skådespelare och dansare - några ur Dramatens ensemble och några inbjudna frilansare - utforskar och dansar av sig livskrångel, sårbarhet och omsorg, till specialskriven musik av Malin Dahlström från Niki & The Dove. Bland deltagarna syns bland andra multikonstnären Uje Brandelius, skådespelaren Maria Wärme och dansaren Sindri Runudde.

Efter repetitionen av densamma får jag tillfälle att intervjua regissören och koreografen Tove Sahlin och etnologen, skribenten, funktionsaktivisten och scenkonstnären Christine Bylund – som själv titulerar sig strukturfunkis.
Christine: Jag kallar mig för strukturfunkis för att jag tänker att det är stora materiella byråkratiska och i synnerhet ekonomiska strukturer som styr i samhället. Struktur handlar mycket om det materiella. Att det aldrig hade gått att göra den här föreställningen, att få in personer med normbrytande funktionalitet, om man inte hade byggt om här i huset. 

Inom ett tillgänglighetsprojekt har Dramaten byggt om och bland annat gjort den publika huvudentrén och Stora scenen mer tillgänglig för rullstolsburna. Det har byggts fler hissar och antalet platser för funktionsvarierade har dubblerats och placerats i bästa läget på parkett. Arbetet beräknas vara klart till premiären av Liv Död Sex Pop
Tove: Rent tekniskt är bakgrunden att Dramatenchefen Mattias Andersson ringde mig och frågade om jag ville göra någonting under min öppningssäsong? Vi pratade i flera timmar om vad som är aktuellt, vad man vill göra eller tänka på tillsammans med en publik. Jag vill göra konst som smakar på samhället eller som drar i någonting. Mattias och jag pratade i flera timmar, mitt i covidkrisen, om omsorgsfrågan, om samhällets utsatta och om vem som tar hand om vem eftersom det var tydligt att samhället brast, resurserna fanns inte… Sedan började vi prata om vem som jobbar på Dramaten, och då kom funktionsfrågan upp. Då hade jag precis ingått i ett projekt som heter Kroppsfunktion där även Christine var med som konsult och rådgivare. 

Tove Sahlin och Mattias Andersson kom fram till att det vore på tiden att Dramaten öppnade upp för både artister och publik på ett bättre sätt.
T: Jag kom igång på att göra något som hörde ihop med husets planer, som inte blev som ett strössel ovanpå. Jag ville skapa en ensemble och diskutera kroppens plats i samhället, gärna utifrån flera olika aspekter och situationer. Jag samlade ihop ett riktigt vasst konstnärligt råd, och där kom du in Christine.
C: Det är nästan ett år sedan du tog kontakt med mig för första gången. Jag tyckte att det var superhäftigt att bli tillfrågad om jag ville jobba på Dramaten. Oftast blir andra saker som handlar om funktionalitetsperspektiv, kortvariga projekt man har sökt medel för, och sedan försvinner kunskapen bort. Men den här gången kände jag att det fanns utrymme och resurser för oss att fördjupa arbetet. Tillgänglighet handlar mycket om materiell utformning och det måste finnas både resurser och vilja för att ändra en publiksammansättning eller förutsättningarna för konstnärer med normbrytande funktionalitet. 

Liv Död Sex Pop / bild från repetition - Foto Sören Vilks

Har Dramaten gjort sådana satsningar förut? 
T: Inte av den här kalibern. Jag vet att en och annan rullstol har varit härinne, och sedan har det varit folk som har spelat i rullstol, men det är en helt annan sak. 
C: Det är viktigt att andra yrkesgrupper blir involverade - verkstad, byggare, arkitekter. Det är något särskilt att göra det på den här platsen med alla inblandade. Men det är också det som gör att det kommer få dignitet. 

Det låter väldigt utvecklande för alla inblandade.
T: Det är jätteutvecklande! Risken är att det är jag som lär mig mest för jag är spindeln i nätet, och förhoppningsvis är det någon annan som gör det här projektet nästa gång. Då är det kanske Christine som leder det och gör det utifrån egen erfarenhet.
C: Det finns dock en rädsla som ligger och skvalpar. Att huset tänker: gud vad jobbigt det här var, det vill vi aldrig göra om, att det har varit alldeles för krångligt. Med allas olika behov och extra satsningar. Det tog ett tag att landa i att det inte är så, att det finns ett beslut, att det är en pågående process. Att okej, nu har vi fått utrymme att be om saker vi annars inte kan förvänta oss som frilansare.

Vad handlar Liv Död Sex Pop om för er?
T: Det är nog jättesvårt att beskriva inifrån.
C: Ja, verkligen. Men jag tänker att det handlar om våra sårbaraste positioner i livet. Vi berör någonting som vi inte kan värja oss emot. Ingen kan styra om den föds eller dör, och mellan de två diskuterar vi saker som skulle kunna utformas på andra sätt. Vi har alla större eller mindre rörelsefrihet att utforma det som händer mellan de två polerna. Så tycker jag att föreställningen känns inifrån.
T: Så fint sagt. Om man ska sammanfatta den på något sätt, är den som en reflektion över vad vi kan göra med den andra människan. Om vi lyfter blicken och tänker att vi är ett vi: vad händer då? Det är också en spelstil som jag håller på och tjatar om: spela ihop. Det är min största koreografiska instruktion. 
Och att i det dystopiska söka ett utopiskt alternativ.

Du kom in på det här med dystopin. Varifrån kommer idén om att göra ”en drömsk dokumentär dystopi”? 

T: Det dystopiska är döden, vi föds, vi dör och så är det, och nästan alla är lite rädda för det. För vi lever i en värld där vi ska strunta i döden och leva lyckligt. Om man söker den där kapitalistiska superköpta lyckan då blir allt annat dystopiskt. Allt annat som inte är framåtrörelse eller vinster. Förluster och motstånd och cirkulär dramaturgi, upprepade misstag och förfall och urinläckage - när allt som inte är perfekt är dåligt, då är det dystopiskt. Men finns det någon befrielse i att säga att det är så jävla trasigt?

Regissören och koreografen Tove Sahlin foto Sören Vilks

Föreställningen kretsar kring stora existentiella frågor och kommer när vi precis har genomgått en slags kollektiv kris. Många har erkänt det för sig själva, andra har kanske snarare sopat allt under mattan. Samhället har öppnat, men vi sitter kvar i någon slags dvala. Och här kommer ert projekt som berör så stora frågor. Hur har ni arbetat fram innehållet och formen? Och varför blev det just Liv Död Sex Pop
T:
Jag ville ställa enkla frågor: hur var det när du föddes och hur kommer det bli när du dör? Vad får dig att känna dig sexig? Då får vi reda på en hel massa saker. Vi diskuterade vad det här projektet borde gå ut på, vad som vore idiotiskt att göra, och försökte ta in allas perspektiv. Samtalen handlade om högt och lågt. Samtidigt som vi passade på att sätta oss in i Dramatens arbete och det som händer här. 
Det finns en massa konst som kan göras när representationen är det enda man berättar om. Så ett sätt för mig att jobba på är att ställa frågor till alla som är med. Vi låtsades att detta är ett litet samhälle på elva personer. 

Vad vill ni att publiken ska ta med sig från den här föreställningen?
C: Ibland finns det specifika erfarenheter som jag har och vill förmedla, som inte behöver stå i relation till den egna kroppen eller funktionalitet eller i relation till den vittrande välfärdsstaten. Jag är mån om att berätta saker som det är omöjligt för gemene person att känna till. De fina nyanserna, i synnerhet de som handlar om sex och relationer och vem som har tillgång till det. Det är omöjligt att veta om man inte känner någon med normbrytande funktionalitet eller lever i det själv. 
Jag hoppas kunna väcka tankar som: det här är inte min egen berättelse eller mina livsvillkor men det verkar pågå parallellt med mitt eget vardagsliv.
T: Jag gillar att publiken sitter och tittar på en massa öden och känner en massa saker och lyssnar på berättelser, men att de sitter med sina liv. Det tycker jag är den största gåvan: jag ger dig i publiken mitt personliga för att du ska få rum att känna dig mindre ensam. Jag hoppas att det kan bli så. 

Liv Död Sex Pop visas mellan den 9 december till den 23 januari.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2021.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!