Årets upplaga av Tempo Dokumentärfestival äger rum den 4–10 mars. Festivalen har varje år ett fokus som återspeglas i flera programpunkter. I år djupdyker Tempo i pengar.
I 25 år har nu Sveriges största festival för dokumentära uttryck visat filmer från hela världen, som annars inte skulle nå en svensk publik. Exklusivt för Nöjesguiden tipsar programchefen Ulrika Bandeira om sina favoriter i det nysläppta programmet – filmvisningar och ljuddokumentärer som verkligen ger valuta för biljettpengarna.
Festivaltemat i år är PENGAR. Hur kommer det sig och hur kommer det att återspeglas i årets program?
— Pengar representerar så mycket: allt ifrån orättvisor, brist och ojämlikhet till lyx, flärd och överflöd. I vårt program kommer man kunna ta del av båda sidor av myntet, så att säga! Och med hög inflation och hotade kulturbudgetar är pengar kanske mer aktuellt än någonsin.
Den libanesiska filmen Dancing on the edge of a volcano följer en filminspelning som plötsligt hamnar i kris när landet, efter en jätteexplosion, drabbas av skenande inflation. Plötsligt är filmens säkrade budget inte värd något längre! I Eat bitter ser vi den globala ekonomins konsekvenser och hur de påverkar de två huvudpersonernas liv. Den svenska filmen Det omätbara handlar om omsorgsyrken. Finns det värden som inte går att kvantifiera och räkna? Och hur har det egentligen blivit så att en sjuksköterska tjänar mindre än en bankdirektör?
Du nämner hotade kulturbudgetar. Hur skulle du rättfärdiga behovet av filmfestivaler inför alla beslutsfattare? Vad behöver vi dem för?
— Festivaler är en jättebra möjlighet att få ta del av filmer och verk som man inte ser på den vanliga biorepertoaren. Jag är till exempel så glad över att vi har lyckats få hit det underbara VR-verket In Pursuit of Repetitive Beats som handlar om acid house-kulturen i Storbritannien på 80- och 90-talen. Det är en väldigt lekfull och inte minst exklusiv upplevelse – endast två personer i taget kan uppleva den. När man har tagit del av det kan man fortsätta med att se filmen Everybody in the Place: An Incomplete History of Britain 1984-1992 av Jeremy Deller som handlar om samma period, men från ett annat perspektiv. Och så kan man avsluta med fest. Det blir en helkväll med rave-tema!
Sedan tycker jag också att det är väldigt fint att man på festivaler kommer in i ett sammanhang och ett samtal. Man får chansen att möta filmskapare och höra dem berätta om sina verk, och kan samtidigt prata med andra i publiken!
Berätta om årets öppningsfilm!
— I år öppnar festivalen med Gustav Ågerstrands film Som vi har älskat – en film om Sara Parkman. Det känns väldigt roligt att få öppna festivalen med en film som verkligen lyfter fram det magiska med musik och kultur i allmänhet. I filmen möter man både människan och artisten Sara Parkman och får följa med i det kreativa partnerskapet mellan henne och musikern Hampus Norén.
Om man vill koka ihop ett intressant och brett filmfestivalprogram - vad är receptet?
— Så svår fråga! En oundviklig ingrediens är 100-tals timmar av filmtittande. Sedan gäller det att försöka sålla och välja ut. Som tur är är vi många på Tempo som jobbar med filmurval, alltifrån redaktörer till urvalsgrupper, så vi hoppas att vi kan fånga in många olika perspektiv.
Vilka fem programpunkter/filmer tycker du att publiken borde lägga alla sina pengar på?
Läs hela programmet och köp biljetterna här: tempofestival.se/program-2024