Nöjesguidens litteraturredaktör Elis Burrau diskuterar Dennis Cooper med den hemliga internetpoeten Chris Dankland, som säger att det var som "en väns hus brann ner" när Google tog bort Dennis Coopers blogg.
Google är en av vår tids skickligaste poeter. Google skriver hela tiden, oförutsägbart och spänstigt. Det känns tjatigt att påpeka. För att ge ett pedagogiskt exempel: häromdagen sökte jag på konceptet ”bukett” och automatiskt blasé genererades denna dikt: ”bukett av pengar/ bukett av godis/ bukett av lönnlöv”. Tusen gånger mer stringent än något undertecknad producerat senaste året. Man måste ge det till robotarna, en tanke som ofta skänker mig lika delar tröst, skräck och upphetsning. Google är en bra poet, men en ond redaktör. Precis som godhet är knivigt att avkräva från författare av rang är Googles moral högst tveksam. Google är en poet som nyckfullt missbrukar makt. Som tidigare i somras när företaget raderade Dennis Coopers blogg utan motivering. Ett växande kollektivskrivet dokument fyllt av brinnande bildning, en grotesk citatmaskin kurerad av USA:s kanske bästa just nu levande författare, försvann.
Den engelskspråkiga indignationen när bloggen avrättades var stor, de svenska rösterna tysta. När den till slut återuppstod i ny kostym på denniscooperblog.com gick även det relativt obemärkt förbi. Det stör mig. Jag kontaktar den hemliga internetpoeten Chris Dankland, känd för att han alltid döljer sitt ansikte bakom ett moln av rök. Han är en trogen slav under Dennis Coopers digitala arkiv, en aktiv alien under den 60-åriga eldsjälens queera jakt på skör och blodig briljans i cyberspace.
När och hur upptäckte du Dennis Coopers blogg?
– Jag läste en av Dennis romaner, My Loose Thread, vilket ledde mig till Closer och Frisk. De berörde mig på ett intensivt sätt. Jag hittade bloggen när jag googlade Dennis Cooper. Jag skrev en lång dyrkande kommentar, och dagen därpå svarade han på sitt vänliga vis. Efter det började jag kommentera på en semi-regelbunden basis.
Hur skulle du beskriva den för någon som inte läst Dennis Cooper?
– Som ett underjordens bibliotek. En plats du besöker för att få reda på saker du inte känner till. Om böcker, musik, konst, film, besatta dockor, övergivna temaparker, ögonglobsanimationer, YouTube-observationer av UFO:s...
– När Google raderade sidan kändes det som att en väns hus brann ner mitt i natten. Jag var säker på att det var ett misstag som snabbt skulle korrigeras, men ingenting hände. Det var deprimerande. Jag misstänker att en av Googles algoritmer fuckade upp. Deras strategi var att lägga locket på. Om det inte varit för de upprörda reaktionerna och mediauppmärksamheten hade bloggen fortfarande varit försvunnen.
Kan du beskriva bloggens inflytande på den amerikanska litteraturscenen?
– För det första ser jag den som ett enormt projekt av Dennis Cooper, en viktig amerikansk författare. Om ingen skulle bry sig skulle den fortfarande ha relevans på grund av det inläggen säger om hans personlighet. Scenen runtomkring påminner om den gamla skolans konstnärliga salonger, typ Gertrude Steins. Jag vet många författare för vilka Dennis fungerat som språngbräda in i rymligare konstnärliga världar. Innan jag började interagera med bloggen var jag den enda jag visste som gillade det jag gillade. Jag hade gett upp. Att hitta den var oumbärligt, annars hade jag fortfarande varit ensam.
Är det mer en samling råa referenser än växande fiktion? Inläggen om internationella manliga sexslavar innehåller ett språk som ekar kusligt av Dennis Coopers skönlitteratur, ett som återfinns i den vackra diktsamlingen The Weaklings (XL).
– Det är ett intressant sätt att tänka, att kalla en blogg för ”fiktion”. Speciellt när så många av Dennis böcker handlar om påhittade platser och det overkliga. Bloggen är inte oärlig, men det är en ”overklig” digital plats. Jag kunde uppskatta ”slave day”-inläggen mycket mer efter att jag läst hans bok The Sluts, en roman där en liknande eskortprofilform driver narrativet. Man kan uppskatta bloggen utan att ha läst Dennis böcker och tvärtom, men ofta kompletterar de varandra. De kommer från samma hjärna. Jag frågade om han i hemlighet skriver några av eskortinläggen själv. Han sa nej.
Läs mer på denniscooperblog.com
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2016.
