Ger bland annat ut en diktbok med sin morfar och spelar på Nefertiti den 7 september.
Du behöver inte vara ett inbitet fan av jazz för att gilla Amanda Andréas, eftersom nykomlingen som släppte sitt debutalbum i våras charmar vem som helst med sin röst. Inför hennes spelning på Nefertiti passade vi på att ställa några frågor till den nyblivna mamman och jazzstjärnan om vad hon har för sig härnäst.
Hej Amanda! Det här året har det hänt mycket för dig. Vi börjar med släppet av ditt debutalbum, Som Havet. Hur var det att få presentera det för världen?
– Spännande! Vi hade arbetat med albumet i över två år och jag längtande så efter att få dela allt det som till en början bara var text och musik i mitt huvud. Sen var det väldigt skönt att ge över musiken till lyssnarna, för då kunde jag börja fundera på nya rader att skriva och andra melodier att sjunga.
Du har ju även blivit mamma i vår, grattis! Hur känns det för dig och pappan att ha blivit föräldrar?
– Överväldigande. Det är det vackraste och mest omtumlade i livet. Kändes som om vi steg in i en ny värld när hon kom. Men det är också skönt att känna igen sig själv, att passionen för musiken finns kvar och att vi få möjlighet att fortsätta spela. Jag tror att både hon och jag mår bra av det. Hon sover faktiskt som bäst när vi är ute på spelställena. Vem vet, hon kanske känner igen ljuden från turnétiden i magen.
Året har ju inneburit en del spelningar också, som på Ystad Jazzfestival. Till hösten blir det lite färre, men den 7 september spelar du på Nefertiti. Att få inta en sådan legendarisk Göteborgsscen inom jazz tillsammans med ditt band, vad innebär det för dig?
– Väldigt mycket! Det är en njutning att få spela på en sån stämningsfull scen tillsammans med världen finaste musiker: Malin Wättring, Finn Björnulfson, Jenny Kristofferson, Erik Björksten och David Andréas. Och att gästas av fantastiska Ida Kjellberg och Simon Ljungman. Nu när jag blivit förälder tar jag ju inte det för givet. Att det redan går att spela en helkväll är ju nästan ett under. Jag kommer ihåg första veckan efter förlossningen. Då kände jag ”Shit har jag lovat att börja spela redan om 6 veckor?!”. Men det har gått bättre än vad jag vågat hoppats på, så på lördag kör vi allt och lite till med låtar från albumet, älskade klassiker och nyskrivna melodier. Kommer bli trångt och svettigt hoppas vi!
Finns det någon jazzklubb du drömmer om att få spela på någon dag?
– Jag drömmer om de franska och portugisiska scenerna, men jag skriver ju mestadels på svenska så vi får väl se. Sen drömmer jag om att spela på Untiy Jazz igen. Vi var där igår för att firade min mans 40-årsdag och jag älskar den intima känslan de byggt upp med jazzen i centrum. En annan scen som aldrig slutar att förföra mig är ju Storan som jag ska få äran att gästa West of Eden på den 27 september. Det kan ju vara en av landets vackraste scener så hoppas de låter musiken förgylla den byggnaden i minst hundra år till!
Du har ju lite annat för dig nu när hösten kommer, som ett projekt tillsammans med din 92 år gamla morfar Gunnar Arnborg. Berätta om det!
– Vi har gjort en diktbok tillsammans! Morfar har skrivit dikterna och jag har tagit foton som kommenterar och tolkar hans texter. Boken heter Tankens årsringar och innehåller livets tankar och ställningstagande med hopp om att skapa framtidstro. Morfar är hedersdoktor och har gett ut många böcker inom etnologi så jag tycker det är beundransvärt att våga byta bana som 92-åring och ta sig an poesin. Det inspirerar mig till att inte stagnera i en mall eller ett uttryck utan fortsätta utforska och utmana.
Det var inte många månader sedan Som Havet släpptes, men jobbar du redan på ny musik?
– Yes, jag har nu tonsatt två av dikterna plus skrivit nya låtar som jag vill spela in i höst. Tänker en live-inspelning helst med hela bandet på plats. Det hade varit ljuvligt.
Mer om Amanda Andréas spelning på Nefertiti den 7 september hittar du här.
