Jakten på den perfekta poplåten

I mer än 30 år har Docenterna jagat den perfekta poplåten. Ofta har de kommit nära, väldigt nära, med låtar som Solglasögon, Chick-e-Chack, Söderns ros, Varma öl och kalla element och Underbar värld. Inför Docenternas nya album Medan vi spelar pop ringde Nöjesguiden upp Joppe Pihlgren för att få veta hur man skapar den ultimata popmusiken.

- På sätt och viss handlar det om samma hantverk fortfarande som när vi startade som Docent Död. Men det har blivit lättare, genom att man har lärt sig en del under året, så att man faktiskt kan tänka ut hur något ska låta innan man börjar spela det.

- Samtidigt är det viktigt att tillåta sig att experimentera, det är på det sättet som nya melodier dyker upp. Jag försöker alltid spela saker som jag aldrig spelat tidigare. Hälften av det låter vanligt, och 49 procent är bara skit. Men en procent är bra och helt nytt.

 

- Larry (Lövgren) ska ha kredd för en hel del av Docenternas pop. Han har en extremt bra popkänsla, och blir säkrare och säkrare. Överhuvudtaget är vår musik väldigt mycket resultatet av lagarbete. Vi arbetar fram låtarna tillsammans, och flera av oss sjunger. Idde (Schultz)  gör ju Min ende vän på skivan, till exempel. Docenterna är ett genomdemokratiskt band. Det gör att det kan bli trögt ibland - om någon har en dålig dag och inte har lust att pröva en idé kan en hel arbetsdag gå förlorad. Men det är det värt, grejor måste få ta sin tid.

 

- Det är klart att det händer. Jag fattar vad du menar med att det finns kopplingar till Dancing in the Dark i nya Saknar dig så. Och Söderns ros skulle kunna vara Daytripper, till exempel. Men jakten handlar om att leta efter något som är unikt men som ändå har en stark igenkänningsfaktor, så att folk får en känsla av att de hört låten förut utan att kunna sätta fingret på det. Det händer väl att man har gjort en låt, och sedan upptäcker att den redan är skriven och inspelad av någon annan. Då ryker den.

 

- En orsak till att jag plankar så pass lite är väl att jag helt enkelt lyssnar väldigt lite på musik, över huvud taget. Så är det nog med hela bandet, utom Jon (Jefferson Klingberg) som har rätt bra koll. När folk frågar mig om jag hört det här eller det där bandet så mörkar jag alltid, ”Eh, jovisst”. Det är väl på samma sätt som med en bildkonstnär, mitt i sin egen skapandeprocess lär inte han gå på gallerier.

 

- Jag vet inte om det handlar om tidsmarkörer, snarare handlar det om att jag vill använda språket. Jag gillar till exempel att leka med mångtydigheten i engelska uttryck. ”Södergående tåg” är ett uttryck som inte används på svenska, och som får en spännande laddning när man försöker. ”Jag är glad att ni har powerpoints” går att tolka i bokstavlig mening, men översatt blir ju power points också en bild av makt. Jag insåg det när låten var färdiginspelad, men då var det tvunget att ändra, trots att det krävdes minst två timmars jobb.

 

- Så petiga är vi väl inte egentligen. Eller, jo, den här gången så har de utdragna inspelningarna gått alla på nerverna, trots att det från början var väldigt lättsamma inspelningar. Det måste låta enkelt och spontant även när det är som mest genomarbetat. Så den balansgången är en bra bild av jakten på den perfekta poplåten.

 

- Haha, kul att du uppmärksammade den där g-g-g-generation-stamningen. Och låten Sheena är förstås en liten hyllning till ett perfekt popband. Annars är subtiliteterna mindre tydliga, och handlar mer om till exempel att Krickes (Pihlgren) trummor kan innehålla någon detalj någonstans ifrån.

 

- Vanligt folk kan ses som en politisk text om man vill. Man kan tolka den som stockholmares sätt att se på människor i resten av landet, rätt arrogant, men den kan givetvis också associeras till KD:s formuleringar och vara ett inlägg i den kulturpolitiska debatten. För mig är popmusik smartare än till exempel rock, och då måste popmusiken ha texter som hela tiden kan tolkas och tolkas om. Som bäst skulle man kunna betrakta dagens Docenterna mer som en think tank än ett band. En text från oss ska vara en lägesrapport som ersätter en 300-sidig utredning, och så ska det samtidigt kunna vara väldigt personlig upplevelse. När vi sjunger att världen rasar samman medan vi fortsätter spela pop kan någon läsa in Nordafrikas revolutioner och någon annan associerar till sin skilsmässa.

 

- Vi har kommit rätt långt i den jakten tycker jag. På Medan vi spelar pop finns flera låtar som ligger rätt nära Den Perfekta Poplåten tycker jag. Förutom uppenbara saker som Vanligt folk tycker jag till exempel att Pärlemor är nära, även om den inte faller inom ramen för vad radion spelar. Men nä, jag kan inte se att vi någonsin blir färdiga med den jakten, det skulle innebära att man har slutat tänka och känna.