Det är nu ett år och en månad sedan rökförbudet infördes. Det är värt att firas, tycker jag. Och vilket bättre sätt att fira än med Jason Reitmans kommande film, Thank you for smoking?
Thank you for smoking är denna månads The Squid and the whale.
Thank you for smoking är en skänk från ovan för oss som använder cigaretter, ett balsam för våra törstiga lungor, ett slags Woody Allen-soffterapi om ni så vill, ett skratt och en klapp på axeln för att vi ska kunna lyfta oss och få distans till den där händelsen för drygt ett år sedan då cigaretten kom att behandlas väldigt olyckligt.
Filmatiseringen av Christopher Buckleys bok är en inverterad, om jag ska vara vågad, mer objektiv film än Michael Manns Insider.
I Thank you for smoking är det vi som använder cigaretter som är "good guys". Aaron Eckhart spelar Nick Naylor, en sympatisk cigarett-lobbyist, ensam i en värld cirkulerande kring hälsofrågor, pilates och joggingrundor. Nick kämpar för cigarettens rätt. Mot sig har han populistiska och korrumperade senatorer. Det är en hedervärd kamp.
I filmen frågar Nicks son Joey varför inte pappa, liksom mamma, anser cigaretter och nikotin vara någonting förkastligt.
Nick svarar som varje ansvarstagande förälder skulle göra: "Är din mamma läkare? Nej, hon är ingen läkare. Så jag är inte säker på att din mammas åsikter är särskilt relevanta".
Några nyckelord är, med andra ord, satir, rökning, svart komedi, fader och son-relationer och begravningar. Och nyckelscenen är, naturligtvis, scenen scientologen Tom Cruise lyckades klippa bort från visningen på The Sundance Festival - Katie Holmes berömda sexscen.
Jag såg det lysande nikotindramat och Katie Holmes perfekta sängrörelser på Köpstadsö i Göteborgs skärgård på min nya Macbook.
Och rök-fatwan har nått ända ut i kustbanden. De äldre små tanterna, som jag egentligen är så svag för, avgudar, i sina konservativa Gore-Tex-ställ, nätta Chanel-skor och reaktionära hattar, såg inte med blida ögon då vi tände upp våra cigaretter mellan tennisens sidbyten. Jag vet inte varför. Inga ögonbryn hade rests vid tidigare matchtillfällen. Vi hade i sedvanlig ordning färgkoordinerat shorts och pikéer med våra Marlboro Light-askar. Men det blev inga spontana inbjudningar på hemplockad fläder, sherry, gurka, apelsiner, engelsk Pimm's och cigaretter.
Jag saknade mina skivade gurkbitar.
Jag är ledsen att säga det, men de gamla damerna i skärgården gjorde mig väldigt besviken. Även om en av dem hade skaffat nya bröst.
Men barn däremot är alltid oskyldiga, ärliga och vackra. Och ett litet barn med en Busnel-tröja stack fram sina små fingrar genom röken, tog min hand och frågade om jag ville, på midsommarafton, dansa "de små grodorna". Det ville jag. Att dansa "de små grodorna" är den perfekta motionen för oss rökare.
Men för att komma tillbaka till födelsedagsbarnet. Grattis på ettårsdagen, kära lilla rökförbud. Och vilken fin födelsedag det är. I ett år har du jagat cigaretten som ett djur. Du har lyckats väl. Cigaretten är nu lika utrotningshotad som den estetiska känsligheten och det fria tänkandet. Which is fine, jag gillar utmaningar. Det föder bara en motreaktion. Thank you for smoking är första steget.Stad:
Kategori:
