Cissi Efraimsson och Lisa Pyk Wirström utgör duon Vulkano, som i höst släpper sin andra skiva Iridescence och drar på USA-turné. Sen de la ner det tidigare bandet Those Dancing Days har de lärt sig stå på egna ben. Nöjesguiden träffar Vulkano för att ta reda på mer om nya skivan och vad som händer i framtiden.
Det är sensommar och småkyligt i luften trots att solen ligger på. Cissi Efraimsson och Lisa Pyk Wirström har fullt upp, och dyker en smula sena upp med andan i halsen. De har för tillfället en ganska oklar bostadssituation och har missat en buss, men planerar att skaffa en bas i Los Angeles till höstens USA-turné efter släppet av nya skivan, som av en slump blev väldigt olik den första. Tjejerna kallar den för ett slags konstprojekt.
– Jag skrev låtar i Logic. Och för att kunna skapa fritt struntade jag i banduppsättningen som vi brukar ha, det blev hundratals olika ljud och rätt elektroniskt. Tillsammans med Nille Perned, vår producent, utgick vi från de demos jag spelat in och det blev ett helt annorlunda sound mot tidigare. Vi gillade det ursprungliga elektroniska soundet. Nille tog fram synthar han hade och så lekte vi med det. Sen gjorde vi hela skivan och bara ”det här kan vi inte visa”, säger Cecilia Efraimsson.
De började med att visa det nya materialet för vänner som också höll på med musik, de gillade det och sa att "det här måste släppas", och så blev det.
– Det kändes annorlunda för att vara oss, säger Lisa Pyk Wirström. Men sen tänkte vi att, vi kör.
Utöver den skiva som släpps den 30 september har Vulkano jobbat parallellt med en till, som kommer till våren och som enligt Lisa också är väldigt annorlunda, om än ett steg tillbaka mot hur första skivan lät. Något som är viktigt för Vulkano är att inte fastna i att som band tro att det är viktigt att låta på ett visst sätt, att låta sig begränsas av vad folk tycker. Med Iridescence släppte de loss, i och med att de inte ens visste om materialet skulle släppas. Men den kommande turnén kommer de köra med liveband – att gå över till trummaskiner och elektronisk rigg live känns som ett för stort steg för Vulkano. De har inte repad färdigt allt än, men låtarna på den kommande skivan kommer låta annorlunda live än inspelat.
– Mer postpunk som vi brukar låta, säger Lisa Pyk Wirström.
De tror att de kommer byta sound ganska ofta för att hålla musiken levande, och tycker att det är viktigt att frikoppla sig från förväntningar för att kunna skapa nytt. Skivan som kommer i vår har tagit mer energi än Iridescence, och de har större förväntningar på den.
Varför är det så?
– För att den här skivan, Iridescence, var mer för oss. Den som kommer i vår vill vi att alla ska höra och turnéra världen runt med, säger Lisa och skrattar.
Förutom musiken håller tjejerna på med konst, bland annat i form av film, något som de menar går ihop med musiken. Det gör att Cissi Efraimsson tror att det kommer att gå att kombinera höstens plugg på Kungliga Konsthögskolan med turnén i USA. Den konstnärliga kortfilmen Neptune Moon som de gjorde i samband med första skivan kommer i samband med nya skivsläppet att få en uppföljare.
– Men den är inte som förra. Den här är mer pastellig och artificiell, säger Cissi Efraimsson.
Något annat som är nytt i och med Vulkano, jämfört med när de var med i Those Dancing Days, är att de då hade managers och skivbolag som styrde allt medan de nu är sina egna. Fördelarna och nackdelarna med båda är många.
– Nu händer inget om inte vi ser till det. Vi ha blivit riktiga business women. Det känns som att styra ett stort skepp, säger Cissi Efraimsson.
De har tröttnat lite på det administrativa arbetet som det har medfört att vara sina egna, även om friheten också har varit stor. Till nästa skiva tänker de leta efter ett bolag och de har insett att om det ska bli bra på riktigt så behövs det lite pengar. Att ha Those Dancing Days i bagaget har gjort att de vågar vara lite kaxiga, de vet hur branschen funkar och att man kan sikta högt och lyckas. Men den här gången är de överens om att de inte kommer kompromissa med sina åsikter och konstnärlighet, trots att de vill vara knutna till ett bolag.
När de med nästa skiva tar över världen säger de att de att deras drömförband är finska Jaakko Eino Kalevi, och trots att de lever ett liv med mycket kaos och en hel del flängande är de nöjda. Eller kanske just därför.
–Vi pratade om det häromdagen, vad mysigt att vara hemma och laga mat, säger Lisa Pyk Wirström och båda fnittrar. Men det känns spännande nu. Framtiden känns spännande.
