De möttes lite småfulla på Caroline Hjelts fest. Några flaskor vin och en månad senare spelade de tillsammans för ett slutsålt Mosebacke. Nu spelar de världen över, blir hyllade av kreddiga musikbloggare och fotas för modemagasin. Nöjesguiden.se träffade Icona Pop, något koffeinstinna och nyss hemkomna från New York, för att prata om duons visioner.
Det har varit ganska svårt att få tag på er. Hur upptagna har ni varit egentligen?
Caroline Hjelt: Vi har haft väldigt, väldigt mycket på sista tiden. Vi har rest jättemycket och då tappar man många dagar. Vi åkte till New York i 48 timmar i sista minuten och då tror man att man har varit borta två dagar men så blir det fyra dagar.
Aino Jawo: Vi fick bara gå av planen och gå på möten direkt.
Så det är så livet är som Icona Pop?
CH: Det är sådana sjuka kontraster. Vi har bott på en madrass på vårt heltäckningsmattegolv i London i typ ett år och inte haft pengar. Sedan kan man ibland få åka till roliga ställen.
Och få ”the Beyoncé treatment”?
Båda två: Exakt!
CH: Då kan man leva på det ett litet tag när man är hemma och käkar sina ägg och typ gröt.
Upplever ni att det finns mer utrymme för er att ställa mer krav än vad ni faktiskt gör?
AJ: Man är ju humble.
CH: Det klart att vi ställer vissa krav för att vi ska kunna genomföra våra gig. Om de enkla kraven inte uppfylls så kan vi bli förbannade. Om vi inte har någon medhörning till exempel, så att vi inte kan göra ett bra framträdande, då lackar jag. Men folk blir så glada över att man tackar för maten, att man visar uppskattning.
Kommer ni att vara lediga någonting i sommar?
AJ: Jag hoppas inte det.
CH: Jag hoppas att vi får spela. Den enda resan som vi har gjort när vi har fått vila lite var på Coachella. Då spelade vi en timme om dagen och sedan så kunde vi hänga vid poolen, det var nog första gången på två år. Coachella hade en helt annan känsla än vad jag har upplevt tidigare.
AJ: Man bor på hotellen som ligger en timme utanför festivalområdet, så alla åker buss dit. Det var inte så grisigt som det kan vara på andra festivaler och själva området var väldigt vackert med neonfärger och palmer.
Är ni bokade för nästa års festival?
CH: Nej inte ännu men vårt mål är att få spela på den stora scenen.
Det skrivs mycket nu om det nya popundret från Sverige, framförallt i internationell press. Kändisbloggaren Perez Hilton jämförde Icona Pop med bland annat Björk.
AJ: Björk är ju den coolaste som finns. Men jag tror att det är lätt att dra alla svenska elektroniska band över samma kam när de sitter i USA och kanske inte riktigt har koll.
CH: Det känns som att var man än kommer så frågar folk ”Oh my god, what is it with the Swedish water?”.
De båda tycker att alla känner alla i Sveriges musikvärld. Caroline tillägger att hon tror att just för att vårt land är så trendkänsligt, så kan vi plocka upp trender utan att överdriva dem. Madonna hoppar direkt på dubstep-tåget medan svenskar är mer lagom och måttliga.
Är det svårt att placera sig själva i alla referenser? Blir det många trötta jämförelser med till exempel Rebecca & Fiona?
AJ: Konstigt nog har vi inte hört så jättemycket jämförelser med dem, i början var det lite så kanske.
CH: Det är väldigt lätt att tänka ”två tjejer som DJ:ar, jaha ok, samma”. Men annars har vi inte blivit jämförda så mycket med andra band. När vi släppte på Kitsuné så var det några som nämnde MGMT? Folk kan ibland bli sura när de stoppar in en i ett fack och tycker sedan att vi har ändrat på oss om vi gör något nytt, fast vi aldrig själva har sagt att vi är en viss stil.
AJ: Vi gillar ju mycket trummor och konstiga ljud, nästan lite kaosigt.
CH: Det är ganska mycket skrammel i våra proddar.
AJ: En återspegling av ens liv (skratt).
CH: Vi sjunger ju ganska ”direkt”, många säger att det nästan är lite fotbollskör över det hela.
Att de klickade och bestämde sig för att göra musik ihop över en natt tror de båda var lyckosamt. Just då, när de träffades, var timingen perfekt. De är båda överens om att hade de varit barndomsvänner hade Icona Pop aldrig vuxit fram, bägge var tidigare bergsäkra på att de skulle satsa på solokarriärer.
CH: Man var rätt nere på botten och tyckte att saker inte fungerade. Sedan så träffade vi varandra och jag tror att vi var mottagliga då för den energin som uppstod. Vi satte oss ner och skrev en låt som vi tyckte var världens bästa låt – utan att ha pratat med varandra om vad vi hade för musikaliska referenser.
Har ni ett tydligt mål framför er?
AJ: Vi vill ju åka på världsturné.
CH: Vi är båda två drömmare. Vi vill spela in fem skivor och släppa golden hits-album när vi är 90 bast och sitter på Rivieran och pimplar vin. Jag kan inte se mig själv göra någonting annat så jag hoppas att vi får ta emot pris på MTV Music Awards. Men man blir glad för det som händer i stunden, vi har ju gått igenom sjukt tuffa perioder. Det har varit riktigt jävla svart, ingenting har riktigt fungerat och man har inte haft några gigs.
Ni har er bas i London. Har Sverige förlorat er för evigt?
AJ: Vi har ju allt kvar där men i sommar kommer vi att bo i Sverige. Nu när vår singel har gått väldigt bra här vill vi inte göra samma sak som förra gången, att vi släppte och sedan drog, utan nu kör vi här.
CH: Det känns skönt att vara hemma igen. Vi spelar för människor som gillar vår musik här men också för att våra vänner och familjer är här också. Har man två timmar ledigt så kan man faktiskt ta en fika. Sedan vet vi inte hur det blir, vi kommer att vara mycket i USA nu. Vi har vårt första headlining-gig där nu om några veckor och sedan kanske det blir så att vi åker dit efter sommaren och bor där några månader.
De är osäkra på om de skulle vilja åka till L.A. och bo i ett musikerkollektiv, som en förevändning för att knyta kontakter. Caroline berättar om att de har hört skräckhistorier när det har gått så fel, så fel med de stora skivbolagspamparna. Men de låter onekligen sugna på att testa nya idéer och andra boendekonstellationer.
AJ: Vi har ett kontrollbehov och vill vara delaktiga i allt, jag tror att jag skulle få panik om någon annan plötsligt skulle bestämma allt.
CH: Vi har varit i sådana situationer när folk säger att vi ska göra saker på ett visst sätt. Då blir vi tvärtom, jag lägger mig ner i protest. Jag blir som ett barn.
Samarbeten är något som får dem att prata exalterat och de har avverkat flera stycken utomlands (en favorit var artisten Burns). Som drömsamarbeten nämner de band som Talking Heads, Chemical Brothers och Prince, eller en riktigt tung rappare som Dru Down. De jobbar nu med etablerade producenter och medger att visst uppstår det diskussioner ibland men det är bara en bra sak för alla inblandade. Icona Pop signades samtidigt som producenten Elof Loelv (som bland annat har producerat Niki & The Doves nya skiva där Caroline och Aino körar) och mellan dem har det uppstått ett samarbete som bäst kan beskrivas som syskonkärlek.
AJ: Ibland har man bara sprungit ut ur studion och det har varit så himla dramatiskt, sedan så kramas man och dricker kaffe. Vi har ju inte jobbat med människor som har skrivit till typ Prince, utan det har varit väldigt jordnära människor som förstår vårt sound.
CH: För det mesta har vi jobbat med folk som har respekterat oss. Det har varit några få situationer där man känner att man inte förstår varandra och det blir lite ”lilla gumman”. Men de i vårt management kan vi ringa när som helst på dygnet.
AJ: Vi kan ringa om vad som helst, när som helst. Alla jobbar hela tiden och vi har försökt skapa ett litet crew som förstår vad vi gillar.
Icona Pops nya skiva ska släppas efter sommaren. Enligt dem själva har de redan låtar för fem plattor men att det hela har tagit lång tid för att de är så kräsna. Nu vill de ha ett avslut.
CH: Jag har inte fattat hur dyrbar tid är, vi har alltid tagit för givet att vi får skriva på vår platta. Nu inser vi lyxen i att folk har gett oss tid att utvecklas och byta riktning några gånger.
AJ: Alla låtar kommer absolut inte låta likadant, ganska uppfriskande på något sätt. Jag kan bli så trött när ett helt album låter likadant. Alla låtar kommer vara ganska bitterljuva.
Man kan ana en glimten i ögat i er låtar. Tar ni er själva på stort allvar, rent textmässigt?
CH: Om man tittar på de låtar som är ute som Manners eller Lovers To Friends, där sitter vi ju och vill förmedla en känsla och berätta någonting. Likadant är det med Nights Like This, som är en partylåt, jag vill fortfarande förmedla exakt det jag kände den kvällen. Sedan så har vi ju gjort en låt tillsammans med Elof (Loelv, reds. anm.) där vi sjunger ”I like it when you kiss me down town”, som man får tolka hur man vill.
När de sjunger ”I’m a nineties bitch” handlar det om de musikaliska referenser de har med sig från barndomen. Trots att de båda är födda på 80-talet kan de inte se sig själva hämta särskilt mycket inspiration från det decenniet, all igenkänning finns i 90-talet.
Var ni grungare?
AJ: Min finaste vän var grungare i skolan och lärde mig massvis men jag började lyssna på det ganska sent. Klart alla har lyssnat på Nirvana och Pearl Jam men jag kan inte påstå att jag var grungare.
CH: När vi sjunger om ”You are from the seventies but I’m a nineties bitch” så handlar det om att de som växte upp på 70-talet inte alltid förstår och istället ska kalla en ”lilla gumman”. Man känner att ”jag växte upp på 90-talet, jag vet fan ändå”.
Några av de redan släppte singlarna kommer de att ta med på den kommande 12-spåriga plattan. Kanske skriver de en helt ny låt och tar med i sista sekund.
När det gäller mottagandet av singelsläppen och recensioner verkar det som att Icona Pop har ett avslappnat förhållande till alla skriverier, enligt devisen ”alla kan inte gilla ens musik”. Inte helt ovanligt för kvinnliga artister, har de kallats för divor, ibland på grund av så enkla anledningar som en inställd flight. Många av kommentarerna man hittar om duon på nätet handlar om att Icona Pop är bokade för Summerburst, den elektroniska musikfestivalen med mycket fokus på just fest. Caroline och Aino kan förstå över att folk är lite förvånade över dem som bokning.
CH: ”Jag tycker att det känns modigt av dem att boka oss. Men vi har ett grymt live-set, så jag hoppas att vi kan knocka många av stolen som kommer dit med den inställningen (som kan återfinnas i diverse internetforum reds. anm.) och tror att vi inte kommer hålla måttet.”
Planen är att de så småningom ska starta sitt eget skivbolag. Men inte nu.
AJ: Skivbolagsbranschen suger på många sätt men det är därför vi omger oss med bra människor.
Är det viktigt för er att vara kreddiga?
AJ: Vi har blivit jätteglada för en del kreddiga (Aino gör citationstecken i luften) sammanhang som vi har blivit uppmärksammade i men det är ingenting som vi tänker på när vi skapar vår musik eller står på scen. Vi har svårt att se oss själva som ett jävligt kreddigt band.
CH: Folk vill alltid stoppa in en i ett fack. När Kitsuné plockade upp oss – boom – så fick vi en kreddstämpel. Sedan när vi gjorde saker som de människorna inte tyckte var trendigt så var det som om de undrade om Icona Pop hade tagit steget över till mainstream. Vi bara, vänta lite nu, vilket steg? Vi har aldrig sagt att vi är kreddiga artister. Vi kommer alltid att ligga på gränsen och det kommer nog sticka i ögonen hos en del människor.
AJ: Men det är ju ganska kul, bara när Kitsuné hörde av sig så trodde vi att det var ett skämt. Vi hade typ 2000 plays på Myspace och så hittade Gildas oss, han som har Kitsuné. Det var asstort för oss.
Icona Pop spelar på Summerburst i kväll (fredag) på Stadion i Stockholm. Har ni inte lyckats fixa biljetter så misströsta inte, de kommer att spela på andra festivaler i sommar, som Peace & Love.
