Hurula på egen hand

Han har tagit oss med storm, den Luleå-födde gamla Masshysteri-frontfiguren. Först solodebuten med Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för, strax efter det en mycket uppskattad livespelning på Debaser Strand. Vi fångade upp Robert Hurula för att prata soloskiva, DIY och punk som kreativitet. 

Hur är läget?
– Det är bra. Det är jävligt bra.

Från Vicious och Masshysteri och flera andra band är det nu ”bara” Hurula som gäller. Är det stor skillnad att vara solo?
– Jag tror det. Inte i själva skapande processen. Jag gör låtarna själv, och det gjorde jag i Masshysteri också. På vissa sätt ser jag det som en tredje skiva, som en trilogi nästan. Men det känns mycket läskigare att släppa skivan nu när det bara är jag. Jag har inte blivit så mycket recenserad eller intervjuad tidigare. En annan skillnad är att man spelade jävligt mycket förut, det var det enda som spelade någon roll. Man reflekterade inte över så mycket annat, man hade en gemenskap i det. Nu har jag börjat tänka mer på recensioner och sådant eftersom det finns folk runt om mig som pratar om det på ett annat sätt.

Var trivs du bäst? I studion, på scenen eller i replokalen?
– Jag tycker egentligen att alla de tre, och skrivandet av låtarna. Det är väldigt olika saker som hänger ihop på ett härligt sätt. När man har gjort en grej länge så blir det dags att göra nästa. Det är som olika pusselbitar av helheten. Jag tycker om att vara i studion väldigt mycket, men där är man aldrig så länge, det är så dyrt. Nu så gjorde vi skivan under jättelång tid, men vi var ändå inte i studion så länge. Vi har repat ihop oss och det känns jävligt kul att repa. Men jag vet inte vad som är bäst, jag hoppas att det fortfarande är lika kul att spela live. Jag har inte gjort det på typ fyra år.

Nu har äntligen skivan kommit, känns det som att det är dags?
– Det känns verkligen som att det är dags. Mycket för att jag är nyfiken också, jag har tänkt jävligt mycket på skivan. Vissa av låtarna är gjorda innan Masshysteri la ner. Så det är som ett långt spektrum av tankeverksamhet.

Skivan släpptes på Record Store Day. Hur är ditt förhållande till vinyler och fysiska skivor?
– Skivan släpps som vinyl men man får med en CD också. Jag tycker det är grymt, alla skivor som jag gillar köper jag på vinyl. Jag har ganska mycket skivor, men jag vill inte se mig som en samlare. Det känns så torrt att sitta och samla.

Du har gjort omslaget till skivan själv, eller hur?
– Ja, det är jävligt kul. Jag håller på mycket med sådant. Trycker, målar och gör grejor. Jag tycker det hör till. Skivomslag och musik hänger ihop, jag ser det som ett konstverk och jag vill att allting ska vara mitt. 

Känns det viktigare att hålla kvar vid DIY och ”gör-det-själv”-andan när det blir större skivbolag inblandat?
– Jag har aldrig tänkt att någon annan ska göra det. Redan innan det var klart med skivan så började jag och Isse på Stranded att prata omslag. Jag tänkte aldrig att någon annan skulle göra det. Det hade varit hemskt om någon hade sagt att ”du borde inte göra det här omslaget” och så hade något proffs gjort det istället. Det är kanske egentligen inte viktigare än förut, men det känns lika naturligt.

Pressmeddelandet är skrivet av Mattias Alkberg, och han kallar din musik för ”vuxen musik”. Stämmer det?  Är det vuxnare än tidigare? 
– Det tror jag inte. Jag har inte satt mig ner och tänkt att det ska vara vuxet. Men det är väl härligt eftersom jag fortsatt skriva utifrån mig själv, ännu mer än förut. Så jag hoppas att det blir tydligt när man lyssnar att det är jag. Jag känner mig vuxnare än senast jag gjorde en skiva, och jag är ju inte tonåring.

Du nämner även Mattias Alkberg i en textrad. Hur är ditt förhållande till hans musik?
– Bear Quartet har jag ju vuxit upp med, jag såg dem väldigt mycket när jag mindre och sedan genom åren. Sedan Mattias började göra skivor på svenska tycker jag nog att han har varit en av de bästa på att skriva texter. Det känns lite töntigt att man ska hylla varandra, men så får det vara, lite töntigt.

Jag tycker att skivan är ganska tillbakablickande. Är du en nostalgisk person?
– Jag tänker inte så mycket på förhand på vad jag ska skriva, men jag gillar när musik är personlig. Det har blivit mer och mer personligt när jag har skrivit har jag känt, och då har jag bara följt det. Det vore konstigt ifall jag skulle försöka tänka innan vad mina låtar ska handla om, men det har hänt mycket som fått mig att tänka på min uppväxt så det har blivit så naturligt. Jag har inte så mycket kopplingar till Luleå längre, förutom när det har varit begravningar och sådant. Då har jag åkt dit och så har det varit så dystert i staden. Det har fastnat i mig och får en att börja tänka på andra detaljer därifrån. Jag är färgad av den tiden, precis som alla andra. Det har varit ganska mycket i min uppväxt som varit jävligt jobbigt och som satt spår så jag har väldigt lätt att återkomma till det.

Hur länge har du bott i Stockholm nu?
– Ungefär i två och ett halvt år. Det känns bra. Jag trivs. Jag har bott väldigt mycket i mindre städer men jag trivs nog bäst i Stockholm av alla städer i Sverige just nu. Vi får se hur länge det håller i sig, men jag tror att det blir ett tag.

Har du hunnit skaffa dig några favoritställen?
– Nej, inte direkt. Det jag egentligen gillar är att jag inte har varit överallt. Jag kan åka tunnelbana i en kvart och så är jag på ett helt nytt ställe. Jag har inte varit här så mycket under min uppväxt heller. Första gången jag flög så var jag 18 och då var det hit. Så för mig är den här staden fortfarande rätt ny. 

Skulle du säga att du är kritisk mot samtiden i dina låtar?
– Nja, kanske. Fast jag tycker mest av allt att varenda låt handlar om kärlek, när jag ser på det i efterhand. Det tänkte jag inte på innan. När jag satte ihop textpappret så slog det mig att varenda låt handlar ju om kärlek!

I videon till 22 syns skateboardåkare. Åker du själv?
– Ja, jag gör ju det. Det var så jag upptäckte punk överhuvudtaget, så för mig har det en uppenbar koppling. Jag började åka skateboard när jag var liten. Jag bytte till mig min första skateboard mot en påse kulor. Sen köpte jag en skatetidning, och i den sålde de t-shirts med Misfits och Black Flag vilket gjorde mig nyfiken. Sen kollade man på skatevideos och där fanns en massa musik man upptäckte. Det var helt klart min introduktion till punk. 

Man hör många som säger att punken är död, och en del säger att punken har vuxit upp. Hur tycker du att punken mår 2014?
– Jag får ofta frågor om punk. Men för mig är punk något kreativt - att vara kreativ på ett visst sätt, hur man ser på det kreativa. Jag känner mig kreativ, så för mig lever det. Men angående själva musiken vet jag inte vad som är punk alls. De som sitter och har åsikter om vad som är punk eller inte känns väldigt opunk för mig. Med Masshysteri sågs vi som ett gränsfall - för popiga för punkscenen. Så många pratade om det, ”är det punk eller inte”, och det blev så jävla töntigt. Jag har fått den här frågan om punk en massa nu - ”är det fortfarande punk”. Lika lite som jag har tänkt på ifall Masshysteri var ett punkband eller inte har jag tänkt på ifall det jag gör nu skulle vara punklåtar eller inte. Det är bara kreativitet.

Vad gillar du själv just nu? Någon skiva eller annat som du just upptäckt?        
– Det absolut senaste grejerna som jag tyckt har varit mäktiga har kanske inte hunnit betyda så mycket än, men kommer nog göra det framöver. Jag läste precis en bok av Nina Björk, Lyckliga i alla sina dagar. Hon är jävligt grym. På vägen hit såg jag att Arcade Fire ska spela på Gröna Lund, och jag hörde precis deras senaste skiva och den tyckte jag var grym. Så dem ska jag kolla in, de verkar grymma. 

Nina pratade i en intervju om hur svårt det är att leva som man lär. Lever du som du lär? 
– Jag vet inte vad jag lär, men jag lever. Jag tycker inte riktigt att jag försöker lära ut något med musik i den meningen. Men jag tycker att Nina Björk är jävligt mäktig, det är så småaktigt att försöka peta håll på folk som henne som är så jävla bra. Men jag tycker hon sköter det så bra ändå. Hon får leva som hon vill för hon skriver så bra, det räcker svinlångt för mig.

Hurulas solodebut "Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för" (Stranded/Universal) finns ute nu.