De har båda sagt upp sig från jobb som på papperet är åtråvärda, men som gjorde dem olyckliga. I boken Self-care hjälper Anja Forsnor Wärn och Alexandra Kamperhaug oss att bli snälla mot oss själva. Det är hälsa bortom hets, dieter och dålig självkänsla.
Unga mår sämre än någonsin, det vet ni säkert redan. Psykisk ohälsa är – tillsammans med klimatkrisen – antagligen det vi pratat mest om under de senaste åren. Av den anledningen är det betryggande att det finns folk som Anja och Alex, som fortfarande har koll på sin hälsa, inte minst när de kan guida oss andra till välmående istället för att endast påtala att problemet finns.
Vännerna Alexandra Kamperhaug och Anja Forsnor Wärn är bokaktuella med Self-care, en handbok fylld med tips och vägledning som förbättrar vårt välmående utan att vi behöver ställa särskilt höga krav på oss själva. Boken rymmer kapitel som Älskade mat, Bästa magkänslan, Hej ångest och Långsiktig träning. Författarna själva beskriver Self-care som ett slags kompis att bära med sig genom livet.
Alexandra Kamperhaug driver företaget Sustainable Shapes och har genom det utvecklat träningskonceptet Night Fight – boxningsklasser i nattklubbsmiljö för tjejer. Anja Forsnor Wärn är livsstilsrådgivare och har tidigare skrivit frukostboken En god morgon. Tillsammans driver de podcasten Allt är bra som behandlar samma ämnen som boken, och de båda bloggar till vardags på Elle.
Hälso- och träningsböcker finns det redan gott om, Self-care är något annat. Essensen av boken är hållbarhet, att inom varje område hitta lösningar som fungerar livet ut snarare än under en januarimånad präglad av för stora nyårslöften.
Som läsare förundras man över hur välbalanserade deras liv verkar vara. Kravlös träning bryts av med fika, och idylliska resebilder får samsas med ärliga ångesttexter. De är snälla mot sig själva och gillar sin vardag, men låter också det som är jobbigt ta plats. Det är som att någon gett dem facit för välmående. Jag frågar dem hur de burit sig åt för att nå dit.
Alex: På ett sätt har vägen dit varit självklar, men också väldigt lång. Jag har haft en sund grundinställning till träning och kost så länge jag kan minnas, samtidigt som jag såklart i perioder har elaka hjärnspöken eller befinner mig på en sämre plats i livet. Min styrka har alltid varit att jag är lyhörd till mina egna signaler och reflekterar mycket kring hur jag känner och mår.
Anja: Vi båda två har en väldigt tydlig magkänsla. Jag tror att det handlar mycket om att försöka lita på den.
Alex: De mest lärorika perioderna har varit när man känt något starkt, typ ”det här ska jag nog inte göra” och inte lyssnar på det. Till slut förstår man att man borde följt den direkt. Magkänsla kan kännas som ett flummigt uttryck, men det är egentligen väldigt tydligt.
Anja: Jag tror att det kan låta flummigare än vad det är, för man känner oftast om man är sugen på att göra något eller inte, när det handlar om jobb till exempel. Det kan se ut som ett jättebra jobb på pappret och man har kämpat länge för att komma dit, men om man har ont i magen innan man går dit varje dag är det kanske inte rätt jobb.
Anja fortsätter:
– Många tyckte att det var jättekonstigt när jag sa upp mig, inte minst min chef som direkt trodde att jag skulle gå någon annanstans, men jag kände bara att jag behövde vara själv. Jag behövde tid till att komma på vad jag faktiskt ville jobba med, och det hade jag inte kunnat göra om jag la åtta timmar om dagen på det jobbet. Jag tror att det är de erfarenheterna som gjort att vi hamnat där vi är idag.
Alex: Ja, jag hade en stor livskris när jag var 25 år för att jag kände att hela livet var utstakat för mig. Jag fick panik av det, samtidigt var jag också rädd att lämna något tryggt. Man hittar inte alltid argument till att lämna något som det egentligen inte är något större fel på. Jag tog mod till mig, och det var nog vad som utvecklade mig mest, att jag vågade röra om i saker. Sedan jag började göra annat än det jag såg i min stora plan har jag aldrig känt samma behov av trygghet. Nu tänker jag att allting löser sig. Det är jag tacksam över, även om jag mådde skit under den perioden.
Många är medvetna om att de mår dåligt men ignorerar det för att en förändring känns läskig. Hur samlar man mod till sig i en sådan situation?
Anja: Man måste först stanna upp och identifiera vad som får en att må dåligt. Det kan vara så att man är stressad på jobbet, men man kanske egentligen är i en dålig plats i sin relation vilket kan resultera i stress på jobbet. Det behöver inte alltid vara det man mår dåligt över som är orsaken.
Både Anja och Alex har sagt upp sig från jobb som på papperet ser bra ut och är åtråvärda, men som gjorde dem olyckliga.
Alex: När man är i en dålig period i sin relation eller på jobbet är det lätt att börja tycka att allting suger. Jag tror också det handlar om att våga känna efter för vems skull man gör det man gör. Det jobbet jag sa upp mig ifrån var objektivt sett ett väldigt bra jobb, men för vems skull var jag där? Var det för att jag tyckte att det lät bra eller för att jag brann för det? När jag sa upp mig var jag rädd för vad andra skulle tycka, men om inte jag är lycklig när jag går till jobbet, vad fan spelar det då för roll att det ”låter bra”?
Vad hade ni för planer när ni tog examen?
Alex: Jag var ganska inställd på att flytta till Stockholm och jobba på en byrå och jag trodde att jag skulle göra det med min dåvarande pojkvän som jag hade varit tillsammans med sedan jag var 16 år. Jag tänkte att vi skulle köpa en lägenhet, gifta oss och skaffa barn.
Anja: Du har ju också alltid jobbat lite med träning, och ville göra det på heltid, men trodde inte riktigt att du skulle kunna jobba med det.
Alex: Ja, jag har jobbat som instruktör länge och fortsatte att jobba deltid som det när jag flyttade till Stockholm, men jag trodde inte att det skulle ta den vändningen som det gjorde.
Anja: När jag var klar med min utbildning inom webbkommunikation och sociala medier trodde jag att jag längtade efter ett måndag till fredag-jobb och tryggheten i det. Jag skaffade ett jobb inom pr och marknadsföring, men när jag hade gjort det i några månader kände jag hur det bara skavde i hela mig och att jag verkligen inte var gjord för det. Jag kände mig inlåst. Allt jag ville göra var utanför det jobbet. Då började jag plugga på distans och utbildade mig till livsstilsrådgivare eftersom jag var intresserad av mat och kost. Jag hade absolut ingen tanke på att jag skulle jobba med det, men jag tänkte att det skulle ge mig väldigt mycket och öppna dörrar för något annat i framtiden. Jag har haft jättemycket nytta av det, samtidigt som jag haft mycket nytta av min kommunikationsutbildning. De kompletterar varandra jättebra, det behöver inte vara så svart eller vitt. Jag önskar att jag hade vetat det tidigare.
Alex & Anjas tips för karriärbyte
Var inte rädd för att ombilda dig. Om du utbildar dig inom ett ämne som du faktiskt brinner för är sannolikheten stor att du också blir bra på det
Sänk kraven. Skaffa ett extrajobb som ekonomisk trygghet så att du faktiskt vågar ta steget till att göra en förändring. När Alex sa upp sig för att så småningom starta eget började hon som timanställd på en restaurang för att slippa stressa över den ekonomiska biten.
Hitta din passion. Det är inte alltid lätt att veta vad man brinner för. Våga prova dig fram, det kanske inte leder dig till ditt drömjobb direkt, men väl en bit på vägen.
Prata med personer i din omgivning. Det är mycket lättare att höra från någon annan vad man är duktig på.
Anja: Du kanske haft en dröm om att skriva, och då kan det betyda väldigt mycket att få höra från någon annan att ”du borde verkligen satsa på skrivandet för du är så duktig på det”. Det kanske är den lilla pushen du behöver för att våga.
Ta hjälp av andra. Prata med någon som gjort en liknande grej eller någon som inspirerar dig.
Alex: Så fort man börjar säga det högt själv vet man att det är på väg att hända något, då har man startat en mekanism på något sätt. Jag tog kontakt med två tjejer som jag visste hade egna företag och att bara sitta och prata med dem var jätteskönt. Att få höra från dem att de trodde på mig gjorde mig övertygad att jag skulle klara av det.
Släpp framtiden. Du måste inte veta exakt vad du vill göra och du måste inte ha en femårsplan. Om du trivs där du är idag kommer det att leda dig till fler ställen där du kommer att trivas.
Anja: Jag har aldrig haft något som jag alltid velat göra och därför känt mig stressad och misslyckad över det. Du är inte ensam om att tvivla.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2019.
