2017 går ut med guns blazing i The Punisher. Men våldsamma hämnare med klippkort på skjutbanan är knappast vad jag vill bära med mig in i nästa tv-år.
När tv-året 2017 går mot sitt slut kan jag bara tänka på två saker: hunsade kvinnor och havererande män. Medan de ena motvilligt trycks ner väljer de andra aktivt att falla genom verkligheten. Allra helst är de senare matade med konspirationsteorier och kittade till tänderna med ammunition.
Som i nya Marvel-serien The Punisher där antihjälten Frank Castle är en hämnare som lever för att skjuta andra män i ansiktet. Men vad hämnas han på? Det är lite oklart, mer än att hans fru och barn blivit mördade av en lagom namn- och ansiktslös paramilitär organisation. Det hela luktar konspirationer och mörkläggning – tv-crack för foliehattar.
Superhjälten Punishers kraft är att han befinner sig i ett konstant kapten Ahab-tillstånd och ser vita valar överallt. Frank är så pass osympatisk att serien måste fylla på med biroller som säger att han är en bra man – trots att allt han gör pekar på det motsatta. Själv kan jag bara tänka på vigilantemännen i Johannes Anyurus Augustvinnande bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, som skipar godtycklig rättvisa och hindrar samhällets påskyndande förfall genom att sparka omkull tiggarnas muggar.
I stället för ultravåldsamma män i The Punisher, killar som gillar seriemördarkillar i Mindhunter och kvinnomisshandlande hallickar i The Deuce är det de rödluvade tjänarinnorna i The Handmaid’s Tale som jag kommer att med mig från tv-året 2017.
Baserat på Margaret Atwoods utmärkta dystopiska roman med samma namn tolkar The Handmaid’s Tale den nära framtiden genom att vrida våra värderingar ett par hundra år tillbaka i tiden. Huvudrollsinnehavaren Elisabeth Moss gör också en “Rami Malek” – stjärnskottet från Mr Robot – och spelar skiten ur alla andra bara genom sitt subtila minspel. Medan The Punisher-män exploderar utåt imploderar hon inåt, med en vätebombs kraft.
Nyligen blev även Margaret Atwood-boken Alias Grace miniserie, som handlar om 1800-talets pigor som stod under männens makt. Det är uppfriskande med historier som åtminstone försöker ta några steg bort från det sårade manliga egot.
Breaking Bad-berättelser och Falling Down-män i all ära, men kan vi inte släppa alla historier om försmådda män som inte får allt de tror sig förtjäna? Förhoppningsvis blir 2018 året då vi lägger dessa berättelser på hyllan ett tag och utforskar några nya ämnen. För bevisligen finns det sådana.
Läs även: "#metoo slår hål i tv-tablån"
