Allt fler vittnesmål tyder på att tv-kanaler och produktionsbolag låter de stora profilerna komma undan med övergrepp.
När filmmogulen Harvey Weinstein outades som systematisk sexbrottsling sprack den ogenomträngliga mur av makt som han ägnat tre decennier åt att bygga runt sig. Och inte bara för honom. Under hashtagen metoo fick rörelsen ett globalt momentum och de tystade offren en gemensam röst. Snart vällde det fram både historier om övergrepp och namn på anklagade förövare.
För första gången fick de “too big to fail”-stora profilerna smaka på konsekvenserna av sitt handlande. Nu är det förstås så att ingen är juridiskt skyldig förrän hen är dömd i rätten. Men flera av de utpekade mediemännen har erkänt. Erkänt som i ”Jo, men…” och ”Jag har alltid trott att det har varit fritt fram”.
När skådespelaren Kevin Spacey anklagades för att 1986 ha förgripit sig på en 14-årig pojke slätade han över det hela med att svara ”Ja, det är sant. Jag är gay.” Och till en början lyckades han styra narrativet. Dagen efter fylldes tidningarna med artiklar om händelsen. Men rubrikerna löd inte ”House of Cards-stjärna erkänner övergrepp på minderårig” utan ”Kevin Spacey kommer ut”. Netflix svarade dock med att lägga ner House of Cards – ett beslut som TV Line menar hade fattats långt innan utpekandet av seriens stjärna.
En sak är i alla fall säker. Det kommer att bli tomt i rutan framöver då #metoo stansar programledarformade hål i tv-tablån. TV4:s Äntligen Hemma-snickare Martin Timell fick kicken efter åtskilliga anklagelser, utpekade Lasse Kronér hoppar av som programledare för Är du smartare än en femteklassare (men stannar än så länge kvar på Doobidoo), HBO plockar bort material med Louis CK från sin amerikanska streamingtjänst och även en TV3-profil har blivit avstängd. Nu kan man förstås argumentera att den enda nyheten i sammanhanget är att det fortfarande finns något som heter ”TV3-profil”.
I DN:s granskning ”Tv-underhållningens pris: gratisarbete, trakasserier och utbrändhet” (31/10) går det att läsa om produktionsbolagens hierarkiska maktstruktur och osäkra anställningsvillkor som har format ett arbetsklimat där både övergrepp och gratisarbete är vardagsmat. Dagen därpå följde SVT Nyheter upp med artikeln “Nio kvinnor berättar om trakasserier och sexism på SVT” där oönskade närmanden från “äldre manliga kollegor” antingen tystades ner eller inte togs på allvar.
Vi väljer våra strider. Men att inte välja någon – det är också ett val. Som tv-tittare har du inte samma mandat att kasta ut profilerna ur tablån som dem som sitter runt styrelseborden. Men du kan ta ställning med fjärrkontrollen. Nästa gång du funderar på att slötitta på Doobidoo, kan du också välja att Doobidon’t.
Läs även: "Fem fräsiga kostymfavoriter"
