Hej, snabb fråga: hur lite krävs det egentligen för att vara känd i Sverige?

Ingrid Altino har tagit hjälp av matematikens värld för att räkna ut hur lite som krävs för att vara känd i Sverige.

Du sitter i ett väntrum på vårdcentralen. På väggarna hänger konst som ser ut som mönstret på tunnelbanesätena, allt som hörs är ljudet av snabba små sjuksköterskefötter som tassar fram i korridorerna och nummerlappssystem som sakta byter siffror. Framför dig ligger en hög med tidningar. Eftersom du är tidig (alternativt: vården är överbelastad) har du lite tid att döda innan det är din tur så du slår upp första bästa skvallertidning. Medan du planlöst analogscrollar genom det glatta pappret tänker du att det är trist att de har låtit samma tidningar ligga här och skräpa i tio år.

Plötsligt får du syn på personen som vann senaste säsongen av Idol. Du frustar till. Var inte det här en gammal tidning? Har de ryckt ut sidor från gamla nummer och häftat fast i de nya i hopp om att spela besökarna ett spratt? Du bläddrar och bläddrar, sida upp och sida ner, en svettpärla letar sig fram i tinningen. Du tar en extra koll på datumet på framsidan. Det visar sig att tidningen är splitterny. Det är då du inser att Sveriges kändiskår är cementerad i grundlagen och aldrig kommer gå att avsätta eller radera.

Här kommer ett venndiagram som får illustrera vilka jag pratar om:

Tydligen räcker det med att släppa en svängig låt på 80-talet, göra ett litet avgörande fotbollsmål eller skidåk eller ha en biroll i en SVT-produktion och sen blir ens namn inristat i sten på alla gästlistor till galor och premiärer. Det känns som att 60 procent av alla kändisar sen länge sysslar med något de inte ens blev kända för från början, ett slags politiska vildar fast bland event och vimmel.

I couldn’t help but wonder...hur lite krävs det egentligen för att klamra sig fast i svenskars kollektiva medvetande? Damnatio memoriae är latin och betyder “fördömande av minnet" och innebär, inte helt otippat, att utradera en person ur det gemensamma minnet. Jag vet inte varför jag kan den frasen eftersom det i skrivande stund aldrig någonsin har inträffat i Sverige men rent hypotetiskt:

Hur ofta/hur mycket måste man synas i tv för att inte riskera damnatio memoriae?
En person som är mästare på att förvalta sitt kändisskap är Anna Book. Hon har de senaste femton åren bland annat medverkat i: Let’s Dance 2006, Melodifestivalen 2007, Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show 2007, Körslaget 2013, Arga Snickaren 2016, Fångarna på fortet 2017, Biggest Loser 2017. Plus framträdanden i både Nyhetsmorgon och Malou efter tio.

Jag har försökt räkna på hur mycket tv-tid hon kan ha norpat åt sig, med viss reservation för att jag a) missat program hon varit med i b) inte förstår grundläggande matematik c) trots flera försök och arga googlingar inte får min kassa gratis Excel-kopia att göra som jag vill. Eftersom hon kom till final i både Biggest Loser och Let’s Dance måste hennes tid i rutan ha ökat exponentiellt i takt med att andra tävlande åkte ut. Jag har även räknat med trailers och reklam för program. Källa på dessa siffror: feeling.

Ett högt vetenskapligt diagram med antal minuter i rutan längs y-axeln och och år längs x-axeln. Jag började räkna vid 2006 medvetet, 20 år efter hennes genomslag, ungefär så lång tid verkar man ha på sig innan nån börjar ifrågasätta ens kändisskap eller glömma en (i alla fall efter en panglåt som ABC).

Den gyllene siffran är alltså: i genomsnitt 304 minuter i tv per år, men helst med stora nedslag var tionde år. Enligt mina beräkningar kommer vi se riktigt mycket av Anna runt 2026-2027.

Okej men om man inte får någon tv-tid eller helt enkelt har förbrukat upp alla sina potentiella tv-minuter för längesen, man har till och med halkat runt på mage i en tight dräkt i en ”japansk tv-show” programledd av Carolina Gynning?
Bokkontrakt! Vem som helst som haft en youtubekanal, levt mer än 13 år eller är redo att sälja ut hela sitt liv under parollen ”min sanning” kan skriva en bok. Som kille är det alltid ett säkert kort att skriva om sin uppväxt och sina olika superkrafts-diagnoser. Som tjej kan jag varmt rekommendera att skriva om mens eller pms.

Bonusrunda: Vad gör jag om jag redan har gjort allt detta/inte får sommarprata i år heller men behöver något snabbt, max en eftermiddag får det ta?
Frukta ej! det finns flera taktiska steg att ta för att se till att man simmar upp till ytan i folks medvetande. Några frontfigurer som gjort just detta på sistone:

Robert Gustafsson
Säga att man vet att polisen var inblandad i Palmemordet.

Magnus Betnér
Skriva en krönika om något uppenbart, till exempel att man inte bör fråga kvinnor om när de ska skaffa barn.

Tack, bra tips. Men om jag känner för att bränna alla broar bakåt och göra något riktigt märkligt som inte alls är i linje med vad jag sysslat med förr men fortfarande gör mig känd?
Bra fråga fiktiva kändis som desperat googlat tips på hur man fortsätter vara känd. Ett tips från botten av mitt hjärta är att överge sin tidigare ideologiska övertygelse som agerade grundsten i både ditt kändisskap och ditt skapande och sälja din själ till företag. Urexemplet och pionjären inom området, Hans Mosesson, var en gång i tiden med i proggbandet Nationalteatern men ingen under 25 känner honom som något annat än Ica-Stig. Snygg rebranding Hans! Ett nytt proffs på den här fronten är Silvana Imam som nu blivit en entreprenör som föreläser på Google Sessions i Almedalen. Med lite tur är hon snart Google-Silvana med hela svenska folket.

Det är självklart fritt fram för både kändisar själva och deras agenter att använda sig av mina uträkningar för att optimera kändisskapet på bästa sätt. Utan er inget Så mycket bättre, Mästarnas mästare, Stjärnorna på Slottet, På spåret, Biggest Loser VIP, Tillsammans med Strömstedts, Farmen VIP, Let’s dance, Wipeout, Fångarna på fortet, Arga snickaren VIP och alla andra underbara produktioner som enbart går ut på att återvinna gamla svenska kändisar i all evighet.

Läs även: Hur blev koriander det enda jag bryr mig om?