Jag går in i gamla sms-konversationer med människor jag har flörtat med och funderar på om jag ska höra av mig. Skriver något. Ångrar mig. Orkar inte. Raderar. Jag brukade vara en sexuell predator. Nu är jag ett sms-spöke.
Det kanske bara är hösten, men jag är trött. Kanske lite mätt? Vad äckligt det låter, som den där pungråttan som bröt sig in i ett bageri och åt upp alla syltmunkar.
Jag kommer att tänka på tjejen jag träffade för några år sen som hade ”sexstrejk”. Hon låg inte med någon, eftersom hon ville fundera ut hur hon skulle förhålla sig till sex och andra människor. Vi låg ändå, såklart, vilket vid närmare eftertanke inte var någon bra idé. Men jag tänker på konceptet. Kanske vore det något. Det måste inte vara en strejk, så mycket marxist är jag inte. Men en paus? En vit månad? Radera appen?
Jag läser ”debatten” om Tinder som rasat de senaste dagarna. Roland Paulsen menar i DN-texten Kärlek i kapitalets tid att den moderna tillgången till sexuella kontakter, som möjliggörs av teknologi som smarta telefoner och appar som Tinder, gör att människor (läs: män) får erektionsproblem, vilket man kan se på den ökade försäljningen av potenshöjande medel. Det blir för stor press. Lägg till det en hög porrkonsumtion som ger oss en märklig bild av sexualitet och närhet, och faktumet att ett lyckat sexliv ses som det främsta tecknet på en lyckad tillvaro.
Paulsen skriver: ”Idén om samlaget som det högsta i livet, som en indikator på hur lyckad man är som person, på hur lyckad ens relation är, eller till och med på om man älskar varandra, gör ofrånkomligen samlaget till en prestationstyngd aktivitet som speglar det samhälle i vilket det äger rum. I stället för att förena människor kommer så sexualiteten dem emellan.”
Tanja Suhinina håller i DN inte med Roland Paulsen om att detta skulle vara något nytt. ”Det moraliska fördömandet av tekniska innovationer har sett ungefär likadant ut sedan urbaniseringens början, och börjat om på nytt vid varje tekniskt framsteg – både bilen och biografen kritiserades för att vara suspekta, isolerade rum där personer obevakat kunde vara sexuella.” Och Tinder är inte alls ett säkert sätt att få ligga, menar hon. Överflödet finns inte där, som Roland Paulsen på oklara grunder verkar tro. Men man får väl ändå säga att möjligheterna att få kontakt med potentiella partners har ökat? Jämfört med när man var tvungen att leta efter dem på ”konditori” eller i telefonkatalogen. (Ja, jag är född i slutet av 1980-talet.)
Zara Kjellner skriver i Expressen Kultur att männen istället sexstrejkar (hur nu det hör ihop med den ökande konsumtionen av potenshöjande medel vet jag inte), för att de har upptäckt att det krävs mer av dem för att få någon i säng. Att bara "vara man" räcker inte, du måste vara snygg också, smart, i kontakt med dina känslor. Dagens heterosexuella kvinnor kräver mer, och mer, och mer. ”Kvinnorna dansar ylande vidare med Tinderappar lysande i mörkret”, skriver Kjellner. Män sörjer sin förlorade makt, helt enkelt.
Jag vet inte om jag köper det argumentet heller. Jag tror inte att män har förlorat så mycket av sin makt. Om de har det har de inte förstått det. Men ordet verkar förfölja mig. Sexstrejken. Det är en lysande metod för ökad självkännedom. Tänk om det i själva verket är så att män har börjat fundera över om, och isåfall i vilken utsträckning, de är sugna på att spela ”tops” i det heterosexuella spelet. De kanske har insett att de inte måste vilja. Om det är så är det något bra.
Så tänker jag när jag sitter med laptopen på ena knät, katten på det andra, i ett par fula mjukisbyxor, bara ett knapptryck bort från en potentiell flört. Äh, jag orkar faktiskt inte.
Men en sak slår mig. Roland Paulsens porträttbild i DN skulle verkligen göra sig på Tinder. Det får mig att undra. Är du på Tinder, Roland? Eller skriver du om en app som du inte ens har vågat dig ut på? Jag förstår fortfarande inte riktigt hur kopplingen mellan erektionsproblem och Tinder ser ut, men jag ger dig ett rätt – det tekniska överflödet gör en faktiskt rätt trött, inte direkt styv, kalla det erektionsproblem om du vill.
Jag orkar inte ens leta upp dig på Tinder, Roland. Även om jag lätt skulle swipea höger på dig. Det hade varit perfekt för den här krönikan, men tyvärr tar det för mycket energi att ens öppna appen.
Läs även: Nöjesguiden infiltrerar Tinder.
