Ett smörgåsrån, en origami-svan eller ett asplöv. Exakt hur sköra en mans känslor är kan vara svårt att beskriva, men nya siffror från SCB visar att även det minsta motstånd kan få vissa män att gå av på mitten.
Jag har kommit ett och ett halvt avsnitt in i tv-serien Divorce innan jag pausar för att sträcka mig efter en förpackning med Atarax. Sarah Jessica Parker jagar sin man runt deras hus som hon inte längre kan komma in i. Två dagar tidigare har hon sagt att hon vill skiljas. Nu har han bytt lås, packat hennes väskor och slutat svara på tilltal.
Det är inte mycket som jag och Parkers karaktär har gemensamt, men när SJP står och bankar på den låsta ytterdörren påminns jag om mina egna, hopplösa, försök att kommunicera med en man som inte är i kontakt med sina känslor.
Många män "fixar" gärna problem med den lättaste utvägen som finns tillgänglig. Snabba, enkla lösningar som gör att de slipper fördjupa sig i känslor som är obekväma.
För några år sedan dejtade jag en kille som hade väldigt svårt att säga ifrån när det var något med mitt beteende som störde honom. I nästan sex månader lyckades han hålla det inne – innan det brast totalt. Under en utskällning skissade han upp en powerpoint över hur dum i huvudet jag var och hur dåligt jag fick honom att må. Jag var i chock och kom att ägna kommande veckor åt att försöka prata ut med honom, men det gick sådär.
Han förbjöd mig nämligen från att kontakta honom, tog bort mig från Facebook och blockade mig på övriga sociala medier.
Var han 15 år? Är en relevant fråga. Multiplicera det med två.
Ibland har det varit en familjemedlem, ibland en kompis, ibland en pojkvän. Nästan alla mina bråk med män har följt samma dramaturgi och slutat med att de säger att de inte har något “behov” av att prata. Lika lite som de känner ett behov av att gå i terapi, läsa en självhjälpsbok eller på annat sätt bearbeta de känslor som tynger dem.
I de flesta fallen har dessa män varit väldigt bra på att definiera problemet utanför sig själva. De har betett sig illa eller varit upprörda och sedan skyllt på jobbet, en fylla eller på mig. Istället för att undersöka vilka känslor det är som ligger till grund för utbrotten så botar de symptomen, och inte grundorsaken till att de mår piss.
Typ byter lås, blockar en eller gör slut.
Dessvärre gäller det även den “medvetna” killen som normalt sett inte drar sig från att diskutera känsliga ämnen. Även han tenderar att flytta bort ansvaret från sig själv och bli en grottmänniska så fort han får uppleva lite känslomässig friktion.
Men man kan ju förstå dem. Det kan inte vara så kul att lägga ner massa tid på att granska sitt beteende. Speciellt inte om man måste inse att man själv har en del i att något gått åt helvete.
Detta är en debattartikel. Åsikterna som förs fram i texten är skribentens.
Du har väl inte glömt att följa Nöjesguiden på Facebook?
