Hanna Fridén: "Vi måste sätta stopp för Facebooks katastrofala anmälningssystem"

Facebookgruppen "Vitmakt n**** slakt" blev först uppmärksammad och nerstängd av Facebook när det blev känt i media att gruppen inte stängdes ner trots tusentals anmälningar. 

Detsamma gäller grupper där man kartlade tiggares sovplatser, och föreslog att man skulle besöka dem, bland annat med en molotovcocktail. Grupper av den här sorten plockas nästan aldrig ner oavsett hur många tusentals personer det är som reagerar, trots att det står i Facebooks regler att det inte är acceptabelt. För att något ska hända alls måste det få uppmärksamhet i medier. Detta händer ibland, förutsatt att mediekändisar får reda på det, men i alla fall där det inte sker får hatet fortgå.

Så, handlar detta om dåliga resurser? Handlar det om ett bristfälligt anmälningsystem, är det så att allt som anmäls måste gå igenom den här processen? Nej. Låt mig ta upp lite exempel på när anmälnings- och avstängsningsprocessen går väldigt snabbt och knappt kräver några anmälningar alls.

Feministen Lady Dahmer blev blockerad från att använda Facebook i 30 dagar för att hon publicerade den här bilden, som beskrevs som pornografisk. Sedan publicerade hon den här bilden, och blev blockad i ytterligare 7 dagar. Några vänners grupp där kvinnor diskuterar underlivsbesvär med varandra, som t ex vilket svampmedel som är bäst eller PMS, stängdes ner av Facebook med motiveringen att det var en "hatisk grupp".

Så hur kan det egentligen komma sig att grupper som vill slakta människor av en annan etnicitet får vara kvar trots tusentals anmälningar, men folk kan blockas omedelbart på grund av en bild på en ammande mamma? Facebook sa det själva till Metro – det handlar om en mänsklig faktor.

Låt mig översätta detta, så att det låter så allvarligt som det faktiskt är.

Bland Facebooks granskare finns det rasister som tycker att det är okej att uppmana till slakt av människor av annan etnicitet. Bland Facebooks granskare finns det människor som tycker att det är yttrandefrihet att förfölja människor, skriva offentligt var de bor om natten och uppmana till våld mot dem. Bland Facebooks granskare finns det människor som tycker att det är osmakligt och äckligt när kvinnor, i en sluten grupp, diskuterar underlivshälsa med varandra. Bland Facebooks granskare finns det människor som ogillar vissa skribenter, vissa åsikter, och stänger förespråkare av åsikter de inte håller med om.

I USA existerade samma problematik, det är inte bara svenska anmälningar som har behandlats med sådant slarv och nonchalans. Efter att detta pågått under en längre period satte flera av Facebooks större annonsörer ner foten och sa nej. De gick ut i media och berättade att de inte skulle fortsätta annonsera på Facebook om detta fick fortsätta – det var först ett initiativ med ekonomiska hot som lyckades resultera i att Facebook var tvungna att ta tag i problemet.

Hatten av till de företag i Sverige som kommer att vara villiga att göra samma sak. Jag har tillsammans med några vänner sammanställt en lista på svenska företag som annonserar på Facebook. När vi kontaktar er hoppas jag att ni kan se vilken förändring ni kan bidra till. Att ni kan hjälpa till med att få slut på att hot om våld och slakt mot vissa folkgrupper. Allt ni behöver göra är att tillsammans sätta ner foten och säga nej. Det går att få en förändring, och få ett stopp på den fria spridningen av rasistisk, nazistisk och hatiskt organisering och propaganda.

Hanna Fridén är journalist och illustratör.

Läs Hannas tidigare texter:
Missbruka inte begreppet slutshaming för att försvara American Apparel-männen
Män måste inte curlas för att inkluderas när vi pratar om förtryck