Hanna Fridén om nyordet "samtyckesbrott".
Våldtäktsbriefen, en tävling med en jury bestående av folk från reklambranschen, har korat "vinnarordet" som ska ersätta ordet våldtäkt.
Ordet "samtyckesbrott" tyckte de var en bra idé, och till Resumé sa initiativtagaren Linda Holmgren följande: "Valet kändes nästan helt självklart faktiskt. Men det var ändå en väldigt rolig resa att gå igenom alla bidrag och prata igenom för- och nackdelar med var och ett. "
Vad kul för er att det var roligt att gå igenom bidragen. Känn på det. Roligt. Våldtäkt. Roligt. Våldtäkt.
Roligt.
Våldtäkt.
Att ni inte förstod hur fel det här var är något jag inte för mitt liv kan förstå. Våldtäkt är inte roligt. Sexuella övergrepp är inte roligt. Det är därför viktigt att vi har ett ord som faktiskt innehar den vikt och allvar som den här typen av situation innebär. Så fort det blev roligt att välja ut nya ord borde ni ha fattat att orden ni går igenom är fel. Vad ni gör är att underminera hela begreppet så att det, för gemene man, inte överhuvudtaget känns.
Björn Fridén fällde en rätt klockren kommentar om det på Twitter: "Våldtäkt har ju ett ofräscht brand, så samtyckesbrott löser det. Reklamare."
Eller lyssna på det här: "jag är dömd för våldtäkt", kontra "jag är dömd för samtyckesbrott". Vem tror ni att detta gynnar mest? Är det verkligen offret som gynnas av att ett begrepp vi ser på med allvar undermineras, eller kanske den som begått brottet och får en beskrivning som är mycket lättare för allmänheten att acceptera?
Även Natashja Blomberg beskrev det väl på Instagram: "I ett patriarkat är det viktigt att våldtäktsmannen... Nej, förlåt, 'samtyckeskritikern' känner sig inkluderad och inte alldeles för anklagad. Att hitta på nya ord avdramatiserar och förminskar."
Tanken var nog god. Linda Holmgren menar att ordet våldtäkt är problematiskt eftersom det får folk att tro att en våldtäkt måste innefatta fysiskt våld. Situationer där förövare skyller ifrån sig, eller där offer skuldbeläggs av andra och sig själva. Vi har sett de här bortförklaringarna, men har det egentligen så mycket med ordet att göra? För om vi går till andra språk, som i engelskan där våldtäkt heter "rape", ser vi samma bortförklaringar och samma skuldbeläggande trots att ordet inte innehåller "force" eller "violence".
Men de har samma syn på våldtäkt, kulturellt, som vi har. Samma bortförklaringar, samma skuld. Man löser inte problemet med våldtäkt genom att anta att det är ett enkelt fall av dålig språkförståelse. Man måste lära folk om vad våldtäkt är och att det aldrig är acceptabelt.
Som en person som själv, tyvärr, har blivit våldtagen blir jag arg. Jag känner mig förolämpad. Spottad på. De enda jag har sett vara positiva till begreppet är, drumroll, folk som har begått våldtäkt – de förstår ju att detta låter förmildrande för dem. Men det förminskar vad jag och andra våldtäktsoffer varit med om. Hela den här tävlingen känns som ett smaklöst, äckligt jippo på våldtäktsoffers bekostnad.
Nu hoppas jag att detta visar sig vara en PR-kupp för att demonstrera hur viktigt ordet våldtäkt faktiskt är, vilken tyngd och vikt ordet har och ska fortsätta ha. Om det inte var planerat i förhand: kan ni låtsas att det var det? För att rädda era ansikten och få någon poäng ut ur den här smaklösa soppan.
Läs även: Rebecka Hedström om kvinnofientligheten hos pick-up-artisten Julien Blanc och raggningsbranschen.
