Sommar i Göteborg innebär svettiga spårvagnslår, att bränna pengar man egentligen inte har och så mycket skärgårdshäng vi bara hinner med. Samt evenemang. En aldrig sinande ström av evenemang.
Turistnäringen är uppenbarligen viktig här. Vi har gått från hamnindustri till besöksindustri, och satsningen har varit lyckad. Människor tillbringar semestrar på västkusten, lägger pengar på hotellnätter, jättespelningar på Ullevi och Paddanturer. Men vad händer egentligen med en stad som förvandlas till en enda stor arena?
I maj 2015 gick tre stora Göteborgsevenemang av stapeln under samma helg. Summerburst, Andra Långdagen och Hammarkulle-karnevalen. Den första en gigantisk orgie i arenahouse, den andra en undergroundtillställning utan arrangör och den tredje en klassiker som ser till att lokala medier åtminstone en gång om året skriver om förorten i positiva ordalag. Vanligtvis vill säga, för den här gången fokuserade journalister på de två andra evenemangen.
Från Summerburst rapporterades det om glada Avicii-fans, medan Andra Långdagen beskrevs som något slags armageddon. Polisen, tillståndsmyndigheten och brandkåren gick ihop och försökte övertala krögarna på gatan att hålla stängt under festen, för att visa att de inte vill delta i ett “olagligt arrangemang”. Jag skulle tro att besökarna på båda ställena konsumerade ungefär lika mycket alkohol per person, men trots det får den ena epitetet ”folkfest” och den andra jordens undergång. Så, vad är skillnaden? Summerburst är sanktionerat av kommunen, Andra Långdagen är det inte. Summerburst arrangeras av Live Nation, Andra Långdagen av göteborgarna själva. I övrigt skulle jag tro att det var lika stor risk att råka illa ut på Ullevi som vid Järntorget den där dagen.
Vi letar maniskt efter det genuina i platserna vi besöker. Vi intalar oss själva att vi upplevt ”det riktiga” New York, Thailand eller Johannesburg. Vad är då det äkta Göteborg, är det Summerburst, Andra Långdagen eller Hammarkullekarnevalen? Är det gräsrots-projekt eller arenaspelningar?
Jag menar inte att One Direction inte ska spela i Göteborg. Jag menar inte ens att vi inte ska ha Gothia Cup, trots att jag förstås också hatar att dela spårvagn med ett svettigt pojklag i 13-årsåldern. Myndigheterna måste bara inse att det finns andra kulturyttringar som är minst lika viktiga och som inte får motarbetas. Om det inte räcker att påpeka att de är viktiga för göteborgarna själva kanske vi måste börja prata om vad motståndet gör med vår älskade turistnäring. Vad händer när stan blir ett enda långt evenemangsstråk? När Göteborg enbart är en kuliss för semesterbilder, varför ska någon då komma hit?
Läs också: Tack för tretillståndet!
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2015.
