Sjuhundra sidor och nittio noveller. Antologin Svenska noveller, från Almqvist till Stoor är en resa genom Sveriges historia från 1800-talet till idag. En resa som går via berättelser från skogar och flygplatser. Om strejkbrytare och bortbytingar.
En kort text som berättar om en händelse i ett liv och som gärna få ha en knorr på slutet. Så beskriver Ingrid Elam en klassisk novell. Ingrid, som är professor i litterär gestaltning, docent i litteraturvetenskap, författare och kritiker har tillsammans med författaren, novellisten och kulturskribenten Jerker Virdborg sammanställt antologin Svenska noveller, från Almqvist till Stoor som innehåller nittio svenska noveller, den äldsta skriven år 1838 och den senaste från 2015.
— Novellen är en av de yngsta prosaformerna, den kommer till Sverige runt 1800 men är då snarast att likna vid en kortroman. Mot 1800-talets slut får det vi känner som den klassiska novellen sin form i och med Hjalmar Söderbergs noveller berättar Ingrid och Jerker.
Att sammanställa en antologi som ger en bra inblick i den svenska novellens historia och utveckling är ingen lätt sak. Ingrid och Jerker påbörjade arbetet genom att gå igenom de författare de spontant kom att tänka på. De tog hjälp av andra belästa vänner och gjorde research för att hitta författare de själva kanske glömt bort eller inte kände till. Dessutom har de läst en himla massa noveller, uppskattningsvis tvåtusen.
— Det finns några svenska noveller som brukar ”antologiseras”: Strindbergs Ett halvt ark papper och Söderbergs Pälsen till exempel. Dem har vi valt bort och istället valt andra, mindre slitna och i våra ögon bättre. Men det finns också klassiker vi inte velat välja bort som tål att läsas om och om igen menar Jerker.
Vad kännetecknar en riktigt bra novell?
— Just att den är så tät att den tål att läsas om och om igen. Novellen kräver densitet, den tål inte något överflödigt utan verkligen allt som står med ska vara av vikt tycker Ingrid.
Både Jerker och Ingrid har under arbetet med antologin haft egna favoriter som de gärna pushat för, ändå har det inte blivit några större intriger, redaktörerna emellan.
— Vi har varit nästan för överens, men som tur är inte alltid. Osams har vi nog aldrig varit men någon gång varit tvungna att avstå från en personlig favorit eller två.
Vilka är era favoriter från antologin?
— Sophie Elkans Ställ ut Armeniern för att den bryter mot ett mönster – svensk novell handlar om fattigt liv på landet – och för att den är så märkligt aktuell hundra år efter sin tillkomst! säger Ingrid.
— Merabs skönhet av Torgny Lindgren. Originell, ömsint och existentiellt gastkramande – och alltsammans via en ko! menar Jerker.
Det finns en tydlig tendens i historieskrivningen till att männen ofta överrepresenteras medan kvinnorna glöms bort. Litteraturen är inget undantag men för Jerker och Ingrid har det varit självklart att ha ett genustänk i arbetet med antologin.
— Ja, det måste man tänka på, äldre historieböcker och antologier väljer ofta män, men det har inte varit någon uppoffring att leta utanför kanon, det finns så många bra noveller av kvinnor, till exempel Sonja Åkesson, Margareta Ekström, Ínger Alfvén, Eva Neander, Maj Hirdman och Mathilda Malling säger Ingrid.
Svenska noveller, från Almqvist till Stoor blev i slutändan en minst sagt mastig samling på över sjuhundra sidor.
— Någon liknande antologi finns inte tidigare utgiven och förhoppningsvis kan både vanliga läsare och litteraturstudenter under lång tid framöver referera till boken hoppas Jerker.
Jag frågar dem hur de tycker att vi som läsare ska ta oss an alla dessa texter och varför vi bör läsa antologin.
— Läs en novell i taget! Den är full av bra texter som ger starka upplevelser och tankar. Den är en stor skatt vars värde varar länge! Dessutom är det en rätt tjusig bok som gärna kan ligga framme på soffbordet.
Läs även: Sången om en son.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2018.
