Alkohol, droger, sex och destruktiva relationer. I Sången om en son följer vi Angel som vill göra upp med sig själv, sitt förflutna och med det rasistiska samhället.
I april debuterade Joel Mauricio Isabel Ortiz som författare med romanen Sången om en son. Boken handlar om Angel som adopteras till Sverige från Colombia. I Sverige hamnar hen i ett dysfunktionellt hem med en pappa som misshandlar honom både verbalt och fysiskt och en mamma som plötsligt dör. I bokens början är Angel i trettioårsåldern och vill göra upp med sitt förflutna.
– Jag är adoptionskritisk. Det innebär inte att jag är emot adoption per definition. Men jag är emot det adoptionssystem som präglar den internationella adoptionsprocessen. Idag går det inte att garantera att internationella adoptioner genomförs på ett rättssäkert och etiskt försvarbart sätt, varför låter vi det ske i så fall berättar Joel.
Joel menar att vi i Sverige har en romantiserad bild av adoption. En bild som kan ställa till det för den som adopteras.
– Jag tror att det kan resultera i en känsla av att en måste välja sida, att en måste se sin existens ur ett svart eller vitt perspektiv. Antingen ska en vara odelat överlycklig över att en är adopterad eller så är en miserabel över det. Vi tillåts inte att närma oss ett komplext förhållningssätt till det faktum att vi är adopterade.
Genom sången om en son och pjäsen Den svenske sonen som Joel skrivit för Riksteatern vill hen lyfta adoptionsfrågan från den adopterades perspektiv.
– Jag tror en av anledningarna till att perspektiv som vill komplicera och nyansera bilden av adoption inte synts så mycket är för att det är ett stort tabu att bryta med tacksamhetskravet. Det ruckar på en vit svensk självbild och heder som global världsförbättrare, som är enormt självgod.
Joel Mauricio Isabel Ortiz är själv adopterad från Colombia, men det finns fler likheter mellan hen och karaktären Angel. De är till exempel i ungefär samma ålder, de arbetar båda med teater och de har båda flyttat till Stockholm från en liten stad. Flera gånger under läsningen funderar jag på om Sången om en son är självbiografisk.
– Jag skulle ljuga om jag sa att den var självbiografisk. Kanske är det en dystopisk version av mig själv. Den är snarare självbiografisk i stämningar och känslor än faktiska situationer förklarar Joel och fortsätter:
– Det är en vansklig angelägenhet att ha för stor tilltro till autenticitet när det kommer till konst. Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt för många, autenticitet är för mig ett ganska dött ord. Jag tycker mig se att kravet på autenticitet ställs mer ofta på oss icke-vita konstnärer.
Berättelsen om Angel är en stark och omtumlande resa om en sökande person som har svårt att hitta hem, i sig själv och i världen. Längtan efter uppgörelse är en tematik som Joel gärna återvänder till i sitt skrivande.
– I huvudsak är det uppgörelsen med sig själv som är intressant. Att demontera ner skiten i sig själv för att kunna bygga upp något annat kräver mod och det tycker jag att Angel i boken verkligen har.
Hur mycket av den vuxne Angels svårigheter med relationer kommer från hens barndom i adoptivhemmet?
– Ganska mycket. Alla hens referenser till relationer och känslouttryck är bara i spillror och som öppna sår. Angel måste verkligen lära sig att bli en människa, hen måste uppfostra om sig själv, bli sin egen familj. En smärtsam men nödvändig resa.
Vad vinner Angel på sin uppgörelse?
– Kärlek. Kort och gott, kärlek.
