"Vad tråkigt", sa en kompis och kramade om mig.
För en utomstående kan det se tråkigt ut, men för den som just kommit ur en relation kan känslan liknas vid att vinna ett maraton. Jag var utmattad och eventuellt lite svettig, men framför allt var jag glad. Jag kramade tillbaka och berättade att det kändes jättebra, varpå han säger "synd att det inte höll".
Mitt ex var också glad över att vårt förhållande tagit slut. Ändå höll vi vårt uppbrott hemligt. Det mesta fortlöpte som vanligt – vi fortsatte att dela lägenhet, säng och middagar i tre månader innan jag fick ett nytt boende och flyttade därifrån. När vi berättade för personer i vår omgivning att vi gjort slut möttes vi av sjunkande Titanic-skepp i deras ögon. De flesta beklagade sig över det som hänt, en kollega sa lite uppmuntrande att "man kan ju inte lyckas varje gång".
Själv undrade jag vad det var vi hade misslyckats med. Vi var ihop i fyra år. Hur länge ska man behöva vara tillsammans med någon för att det ska räknas som "lyckat"? Att tro på den eviga kärleken är en sak, att uppleva den är en annan. Ändå reagerar vi på uppbrott som om målet med alla relationer är att de ska hålla för evigt.
Alla beklagar sig, även de som inte haft särskilt mycket insyn i relationen. När en sådan person ska skapa sig en uppfattning om exakt hur sorglig separationen är kommer Den Obligatoriska Följdfrågan: "Hur länge var ni ihop?".
Fyra år, sex månader eller ett decennium. Det är skillnad. Skillnad på så sätt att den medlidande sucken kommer höras högre och längre ju mer tid som lagts ner på relationen.
Det brukar talas om att kärleken idealiseras. Jag kommer inte kalla det för ett faktafel, men som barn av min samtid skulle jag snarare säga att det är förhållanden som förskönas, mer än kärleken i sig. Det är förhållandet som är det centrala, det som blir mer värt ju fler år det pågår. Några gånger har jag fått höra "Hur kan nån som du vara singel?". Även när vi inte befinner oss i ett förhållande förväntas vi vilja ha ett.
För en utomstående kan det se tråkigt ut när någons annans relation tar slut. Det får man såklart tycka, men om man ändå ska bemöda sig med att kommentera någons uppbrott kan man lika gärna inspireras av random sportreporter och ställa frågan: "Hur känns det?". När man vet hur den andra mår blir det genast mycket lättare att plocka fram rätt nivå av ledsna hundögon.
För egen del behövde jag inget medlidande. Vi höll ihop i fyra år. Det höll på precis så länge som vi ville.
Läs även: "Får man gilla mainstreamporr?".
