Vi lät Django Lorentzson, 17, bevaka samtalsextremisten Navid Modiris samtal med Ann Heberlein, Gudrun Schyman, Hanif Bali, mfl.
Navid Modiri har haft bal på slottet igen. Hedervärda gäster som bjöds in för att gifta sig med prinsen Navid var bland andra Ann Heberlein, Gudrun Schyman, Hanif Bali, EnArgBlatteTalar och Malcom Kyeyune. Innan de gifte sig förde de en lång och konstruktiv dialog om äktenskapets för- och nackdelar. Balklänningar och champagne flödade i salen – men i sista minut sprang Navid in på toan och torkade tårarna med orden “Månen är så vacker i kväll, men det här blev bara fel”.
Navid Modiri kom till Moriskan i Malmö för att genomföra denna sortens bal: Tre gäster åt gången som skulle föra en dialog om ett ämne på scen framför en publik. Med samma namn som hans podd Hur kan vi? fick kontroversiella profiler samtala, ofta med dödsallvarliga superhyperskilda åsikter. Tänk dig påven i samtal med någon så okristen som Alfons Åberg.
Eventet började som varje event någonsin: Tusentals högernarrar drev omkring i härar och minglade, ett blått och förskräckligt ljus dolde salens innersta hemligheter, en kvinna på sätet framför hade bruna lockar som ville snärta ut och strypa mig, en diskjockey spelade Despacito och Navid Modiri stod på scen.
Navid presenterade kvällen med ett tal rykande färskt från hallspegeln, fullt medveten om ethos, pathos och logos. Skönt att han har koll på det! Han talade gott om sitt myntade ord samtalsextremist. I totally wanna hang out with samtalsextremist, he seems so chill. I don’t agree. Det fick mina ögon att poppa ut och in i skallen ut och in ut och in ut och in. Själv tog han sig om magen och skrattade högt och gott: HUR kan man vara samtalsextremist när samtalet är det högsta goda? Dessutom hade han belamrat omgivningen med #samtalsextremist. Samtalsextremist-öl och samtalsextremist-påsar. Så bra! För att quota honom: “SMÄLT DET, KOMPIS!”.
Samtalen började på en scen inredd som en viktoriansk tebjudning. Fin men malplacerad eftersom själva samtalen aldrig överträffade konversationer förda av pseudointellektuella gymnasister frälsta av Ayn Rand. Högernarrarna hade knäppt sin första samtalsextremist-öl.
Jag är inte här för att prata om innehållet i samtalen. Vad skulle det vara bra för? Men jag har valt ut några samtal som har etsat sig fast i minnet, som ett slag på den stora gonggongen.
I ett samtal var en kvinna vid namn Kristina Paltén på scen. Hennes ämne var “mod”. Hon var den första kvinnan som sprang genom Iran. Visserligen imponerade, men det modigaste för mig vore att gå på tå genom Iran. <3 Allting var ganska bisarrt. För det första kallade Navid henne för “sjuk i huvudet”. Och jag förstod att detta var sant när hon berättade historien om att hon i Iran hade sprungit på natten, då en man insisterade på att hon skulle dricka té hos honom. Hon tackade nej – han fortsatte att insistera ihärdigt – hon fick panik och tog upp ett stativ ur en barnvagn och slog honom. Sedan jagades hon av honom på motorcykel. Ni fattar inte och inte jag heller.
I ett annat samtal var det Ann Heberlein, Per Brinkemo och Gudrun Schyman på ämnet religion. På skärmen bakom scenen stod det “Ann Heberlien”, det klingar bättre i mina öron. Gudrun Schyman blottade sig, mycket opassande. Ann Heberleins idealbild av människan var påven medan Gudrun Schymans var Alfons Åberg, där gick åsikterna isär; annars blev det aldrig hetlevrat.
PAUS PÅ EN KVART! Högernarrarna passade på att knäppa upp sin andra samtalsextremist-öl och började bli högljudda och busiga. Men vad fan, man lever bara en gång och nu har Lillan lämnats hemma med barnvakt. När jag gick till toaletterna tyckte jag mig se förvridna clownfötter under toadörrarna och konstaterade att högernarrarna hade klätt upp sig dagen till ära. Kvarten tickade på. Pang, bom, glitter.
Härnäst gick Malcom Kyeyune, Gudrun Schyman och EnArgBlatteTalar upp på scen. EnArgBlatteTalar är en youtuber som genom åren har använt sin plattform till att tala om svensk invandringspolitik. Han är sur. Det märker man först på hans militärbyxor – sedan, när blicken lyfts, på hans hästsvans, och till sist när han säger att han gillar nazisttexter. Till Gudrun Schyman jämförde han svensk politik med rectal prolapse, när ändtarmen “faller ut”. Gudruns ögonbryn föll nittio grader medan högernarrarna tjöt sig lyckliga. Fast de tystnade när Gudrun och EnArgBlatteTalar började hångla.
Till den stora finalen! Jens Ganman, en frilansskribent, satt och skrek om att svensk media är förljugen, att det inte finns något klimathot, och att Navid gör den svenska journalistkåren en större tjänst än vad de gör sig själva. Jag och högernarrarna satt och nickade hummande. Jag tänkte tillbaka på gången då en ängel besökte mig i min sömn. Snart förstod jag att ängeln trakasserade mig när han upprepade gånger skrek “Ditt fetto, ska du ligga där hela dagen eller, är det inte dags att gå upp”. Dagen efteråt ringde jag in till Aftonbladet, men de vägrade rapportera om det. Inte ett ord. Knäpptyst. Då gick det upp för mig: Svensk media är förljugen.
En annan som höll med Jens var mannen som satt bredvid mig. Under kvällens gång hade Navid bett oss att göra övningar, ni vet, som skolövningar där man ställer sig i ett hörn beroende på om man är för eller emot mobbning. Den första övningen gick ut på att berätta om ett samtal som hade förändrat ens liv. Han sa att det var Navids podd… låter bra? Eller? Sedan tillade han att det var för att svenska journalister ljuger om alla personer. Fan också. Mindre bra. I den andra övningen skulle man berätta om en fördom man hade. På den svarade han att han hade behövt åka ner till mellanöstern – för att han har “fördomar om människorna där”. Hmm, ja. Jag tror det. Kanske passa på att semestra också, skälla ut personalen nån gång. Mysigt. Och under samtalen, när han höll med om någonting, lät han alla höra att han instämde. Jag älskar robotar som programmerats så pass bra.
Så, hur var showen? Som underhållning fungerar det här perfekt. Jag är seriös. Jag hade inte tråkigt en enda sekund. Köp gärna biljett! Efter tillställningen tänkte jag: Vad fan var det här? Det konstiga och kaotiska förkläddes i sann, svensk, anda med bal på slottet och det tog ett tag att lista ut att jag precis hade varit med om något jävligt konstigt. Men att det skulle vara någonting som förändrar världen håller jag inte med om (förlåt). Mer än att det legitimerar tvivelaktiga åsikter tvekar jag på att någon fick sin bild förändrad. Kanske är det dags för svenska folket att inse att alla åsikter inte är jämlika. Lite oschysst mot Gudrun Schyman att ta upp någon som jämför politik med rectal prolapse – något som hon faktiskt lider av. Skoja. Ja, vad ska man säga. Hoppas Nöjesguiden får presspass igen vid nästa bal. Ha det bra. Puss.
Vi reserverar oss för att saker som Django påstår har hänt med största sannolikhet absolut inte har hänt. Vi tänker särskilt på Gudrun Schyman och EnArgBlatteTalar:s hångel.
