Foto: Martin Henningsson

Daddy Issues konfar Nöjesguidens Stockholmspris

14:16 16 Dec 2019

Julia Frändfors och Julia Lyskova sålde ut Scala blixtsnabbt. Nu står det dessutom klart att de ska leda Stockholmspriset. Alexandra Lundbladh har mött den ocensurerade duon.

– Vad tror du om Julia Frändfors och Julia Lyskova till Stockholmspriset, frågade min kollega Peyvand mig en dag i somras.
– Jättebra, svarade jag utan att tveka, eftersom förslaget kändes klockrent i samma sekund som hon la fram det.

Det är svårt att hitta en duo som känns mer aktuell 2019. Numera har de flesta hört deras historia: Julia Frändfors och Julia Lyskova träffades för första gången i januari i år, på ett möte hos Perfect Day där förstnämnda Julia jobbar. De bondade direkt över att de aldrig haft närvarande pappor, och när de sågs för en andra gång spelade de in sitt första avsnitt av Daddy Issues. Sedan dess har varenda kotte som börjat lyssna på podden blivit trollbundna av deras originalitet och karisma.

 

 

Vi ses på Södra Teatern där Nöjesguidens Stockholmspris ska äga rum en månad senare. Både smink och foto drar ut på tiden, när vi är klara har det gått fyra timmar och trots att klockan är 14 är det redan mörkt ute. Ingen av oss har ätit på hela dagen och alla är trötta. Om en timme ska Julia Frändfors hämta sin son på förskolan. Det är fruktansvärda förutsättningar för den avslappnade och trevliga intervjun som jag föreställt mig, men vi hämtar lunch och pratar inledningsvis om Julias tid på produktionsbolaget Nexiko.

Julia Frändfors: Jag jobbade med gästbokning, och på tv-utvecklingsavdelningen. Tv är det roligaste man kan jobba med.
Julia Lyskova: Var det så här ”3, 2, 1, nu!”?
Julia Frändfors: Ja, vi sände live fyra dagar i veckan.
Julia Lyskova: Du skojar! Men hur gör man om man har barn då?
Julia Frändfors: Julia, det är inte du som ska intervjua.

Det är underbart att lyssna på Julia och Julia, de är kvicka och har ett aldrig sviktande engagemang. De ger sig ohämmat in i alla samtalsämnen, få saker är för privata för att lufta. Det här är saker jag visste innan, jag har inte missat ett enda avsnitt av Daddy Issues, men det är speciellt att vara mitt uppe i det.

I takt med att de lärt känna varandra genom poddavsnitten har även lyssnarna lärt känna dem.
Den 26 februari ska Daddy Issues ha ettårskalas i form av livepodd på Scalateatern i Stockholm, och biljetterna dit sålde slut på fem timmar. Det är inte Håkan på Ullevi riktigt än, men man ska komma ihåg att det stod tio personer i hans publik när det begav sig för 20 år sedan. Vad gäller fansen är Julias och Julias minst lika hängivna som Håkans.
JL: Jag tror att det blir som när man kollar på reality, att man kommer väldigt nära.
JF: Alla tror att de är våra kompisar. På gott och ont. Vi har en väldigt tät dialog med alla lyssnare. Nu har jag äntligen stängt av kommentarsfunktionen på Instagram så att jag inte ska begå självmord inom ett och ett halvt år.
JL: Bra.

 

"Så här pratar vi med alla, även med en tant på bussen."

 

Svarar ni på allt?
JF: Varje, och det är säkert hundra mess om dagen. Även om dialogen bara består av att någon svarar på ens story och man svarar tillbaka en gång så skapar det en relation. Vi är inte oåtkomliga på något sätt.
JL: Ja, och man blir också bunden när man kommer så nära någon.
JF: Många av våra lyssnare är 18-, 19-åriga tjejer och i den åldern blir man så attached till människor. Vi är deras mommy issues.

Ni gillar också mest att prata om er själva, istället för att komma med ljumna spaningar. Det gör att man kommer nära, eller i alla fall får känslan av det. Hur mycket av er själva ger ni?
JF: Vi är sådana som personer. Vi har aldrig tänkt att nu ska vi ge allt, eller nu ska vi vara transparenta. Så här pratar vi med alla, även med en tant på bussen.
JL: Det är ingen prestation, liksom. Inget framtvingat.

Är det någonsin svårt att dela med sig av så mycket till så många?
JL: Hittills har det inte varit jobbigt. Vi har gjort det från början, så då satte vi nog ribban direkt. Jag tycker att det är jobbigare att inte dela med mig av mig själv för då vet jag inte vad jag ska prata om.
JF: Ibland kan jag bli väldigt äcklad av mig själv. Men jag tror inte att det blir intressant om man inte är personlig. Lite ont kan det göra att lämna ifrån sig ibland, typ när man suttit och skrikgråtit i ett avsnitt.

Det är kanske inte konstigt att lyssnarna upplever att de kommer nära när de får ta del av så pass många sidor av Julia och Julia. En särskilt omtalad händelse är livebråket som förekom i avsnitt 39 med titeln Jag kommer inte lämna dig. Några minuter in hörs skrik, gråt, argumentation och frustration. Den tråkiga paradoxen i att öppna sig offentligt är att vissa främlingar bildar uppfattningar som visar sig vara felaktiga, ibland skadliga.

Vilka missuppfattningar har människor om er?
JL: Att jag inte klarar av något och att Julia är iskall.
JF: Ja, att jag är en iskall psykopat när jag typ är den känsligaste människan på jorden.

Hur påverkar det er att folk får den bilden?
JF: Det har alltid funnits folk som har varit rädda för mig och fått fel bild. Jag är ganska van vid det, men ibland blir jag ledsen som fan. Folk tror att jag tål mer än jag gör, att de kan ha någon jargong som egentligen är helt off.
JL: Folk verkar ofta tro att jag är ett vrak, att jag bara ligger hemma och gråter.
JF: Det har jag gjort i tre dagar! Vi har lite av varandra i oss.
JL: Ja, men du har inte det narrativet kring dig. På samma sätt som jag inte har ”iskall” eller ”hårdhudad”.

 

"Ska du säga det som citat i tidningen? Platta jävel."

 

Hur länge fortsätter ni med podden?
JF: Hellre för kort än för lång tid.
JL: Som man säger, man ska lämna festen när det är som roligast.
JF: Ska du säga det som citat i tidningen? Platta jävel. Du levererar visdomar.

Varför tänker ni så?
JF: Först och främst för att det är patetiskt att tro att man har så mycket att berätta. Att man är en outtömlig källa av material.
JL: Ja, och vi vill göra annat!

Vad har ni för framtidsplaner som duo?
JF: Inget konkret, men jag vill göra jättemycket saker. Vi väntar på att bli upptäckta. Jag har väntat i 32 år.

Det får man ändå säga att ni har blivit.
JF: Ja, det har vi nog, men det tog en jävla tid.

Ett ytterligare tecken på att de tagit sig in i finrummen är Julia Lyskovas mystiska frukostmöte med Kristian Luuk som ägde rum tidigare i höstas.
JL: Det var bara som ett mentorssamtal. Han berättade hur hans resa i branschen har varit.

Vem tog initiativ till det?
JF: Vi pratade om honom i podden, och sen döpte vi ett avsnitt efter honom som lockbete.
JL: Ja! Då hörde han av sig till mig och sa att han tyckte att avsnittet var kul, och jag frågade om han ville käka lunch.

Var det givande?
JL: Ja, det var verkligen det! Det var så jävla kul.

Då har du fått bra coachning inför livepodden. Vad kan ni berätta om den?
JF: Vi kommer bara att göra en enda, och där kommer vi faktiskt att ”ge allt”.
JL: Bjuda på en show!
JF: Det ska vara ett jävla liv bara. Vi har inte kommit så långt i planeringen än. Jag vaknar på nätterna och skriker när jag kommer på att vi ska göra den.

 

 

Har ert mående påverkats av podden och allt som kommit med den?
JF: Du har ju velat bli känd i hela ditt liv, någon form av bekräftelse har det gett dig.
JL: Ja, men den gick över tyvärr.
JF: Jag har fått oerhört mycket större doser av självhat som jag duschar i varje dag. Ibland vaknar jag och tänker typ ”vilken vidrig människa sitter och poddar och tror att det är intressant? Vad är det för röst jag har? Vad är det för skratt?”.

Lyssnar ni på avsnitten?
JF: Jag lyssnar på varje avsnitt typ sju gånger innan vi publicerar.

Oj, jag tycker att det är vidrigt att läsa mina egna texter.
JF: Ja, jag vet. Innan vi släppte förra avsnittet var jag i ett sånt jävla mörkt hål, så då var det första gången någonsin som jag lät bli.
JL: Och det gick bra ändå.
JF: Jag vet, men jag har ändå ångest över att släppa ifrån mig avsnittet då.

Det kan ju vara jobbigt att publicera grejer överhuvudtaget. Jag är livrädd för kritik.
JL: Ja, man är känslig för när någon tar något som man själv har gjort.
JF: Det var någon lyssnare som påstod att vi fakeade vårt bråk, och någon som skrev att jag hade manus när jag grät i podden en gång. Då ville jag faktiskt hänga mig.
 

Den 26 februari ställer sig Daddy Issues på Scalateaterns stora scen.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2019.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!