Debutalbumet Die Another Day resulterade i ett P3 Guld pris för Årets Pop. Snart släpper Beatrice Eli livealbumet från hennes föreställning Showgirl som visades på Dramaten i vintras. I sällskap av sin hund Rexi Elvira Käft berättar hon öppenhjärtligt om föreställningen, musikbranschen och samarbetet med Cherish Label.
Med en sminkstation, glitter och dansare i foajén förvandlades Dramaten till en magisk plats när Beatrice Eli uppträdde med Showgirl i mitten av december. Det är en föreställning som är inspirerad av mexikanska showgirls, kvinnoöden och revansch.
– Idén bakom Showgirl kom från att jag och min art director- och projektledare Minda Jalling hade många samtal där vi pratade om vad jag känner kring musikbranschen, det jag skapar och mitt artisteri. Vi återkom hela tiden till att prata om showgirls. Hur jag identifierat mig som en showgirl ett tag.. någon som brinner för en dröm och för sin publik. I samma veva såg jag en mexikansk dokumentär om showgirls i 60-årsåldern som jag blev så sjukt tagen av, för den visade ett kvinnoöde jag känner mycket med. Att som entertainer och konstnär bli kasserad efter en viss ålder. Då blev det så tydligt att jag ville göra något som känns som en blandning av den sista spelningen man någonsin gör och den första i en ny era, revanschen.
Vad tror du det var i den dokumentären som du kunde identifiera dig med?
– När du är ny och fräsch så tror jag det är lättare för andra personer att applicera vad de tycker att du ska vara eller vem de tror att du kan bli. Ju äldre du blir desto mer fast blir du i din person, och får mer koll på vad du vill och säger ifrån mer. Där upplever jag att det blir svårare i musikbranschen, när åldern sätter sig fasas du ut. Det har inte hänt mig på ett extremt sätt och det är inte min största sorg. Men jag har tänkt mycket på hur obehagligt det måste kännas och hur mycket vi kämpar för att åtminstone SE unga ut för att få behålla vår plats, att det kan hända när som helst utan att du fattar det och så helt plötsligt är du kasserad.
Sedan en tid tillbaka är Beatrice Eli oberoende artist och kommer att släppa livealbumet i samarbete med Cherish Label – ett skivbolag med en tydlig ideologisk inriktning. Ett skivbolag som enbart arbetar med kvinnor, ickebinära och transpersoner.
Hur känns det att släppa livealbumet tillsammans med dem?
– Det känns jättespännande, jag har länge velat jobba med Evelina Åslin som är grundare för Cherish. Jag tror på hennes förmåga och sådana här separatistiska inslag i branschen för att förändra. Att använda sig av skivbolag i praktiken tycker jag är bra. Däremot tycker jag det är fel hur stora bolag låser artister i långa kontrakt och hur skev vinstfördelingen ser ut. Det är en trög bransch att förändra då den bygger så mycket på luftslott och personliga kontakter.
Vi börjar prata mer om samhällets ständiga, desperata sökande på det nya och fräscha, och hur det även speglar musikbranschen.
– Jag tror att åldersaspekten spelar stor roll, det är alltid det nyaste som är mest intressant. Samma sak gäller ju för kläder, bilar, ja allt vi konsumerar. Vi lever ju trots allt i hyperkapitalism. Sen tror jag även vi har svårt att se konstnärer och kanske framförallt kvinnor och PoC’s som nånting mer än en sak. Du är sångerska, rappare, kanske att du också skriver bra men ofta krävs och finns det expertis i så många fler delar av din karriär för att klara av att överleva. Men vi säljer ofta dessa artister som EN grej, för mig blev att jag var lesbisk. Det är förminskande och skadligt att branda människor så snävt, det blir ett otroligt ensidigt porträtt som sen blir svårt att förändra.
Föreställningen är en musikalisk berättelse kombinerad med låtar från hennes tidigare EP’s och album samt nyskriven musik. Det finns även en ny version av låten Girls som blev väldigt hyllad. Den heter Girls (ett minne) och Beatrice Eli beskriver den som "en liten gråtfest".
– Showgirl gick i tre sektioner kan man säga. En stjärna föds och etablerar sig. Därefter kommer sorgen och fördärvet av fame. Sedan slutar den i någon slags triumf av kärlek och överlevnad och ett pepptalk till mig och alla som var där. På spelningen lyfte jag fram vissa kärnämnen som jag kände just då. Det ena är en spark mot alla sociopater och psykopater jag träffat i den här branschen. Allt jag trott på som inte stämde och det desperata behovet av att bli sedd och älskad som performer.
När jag träffar Beatrice Eli och hennes hund Rexi Elvira Käft är hon precis i skedet att mixa det sista på livealbumet som släpps den 25 april.
– En stor del av Showgirl var att lyfta min röst, att spelningen styrs av min vokal. Jag sjunger rent och falskt men det är 100 procent känsla i allting, och det är fan fett. Ofta kan jag känna att det inte är tillräckligt att bara sjunga trots att det betyder mest för mig i slutet av dagen. Det är en hyllning till att min egen röst ska få ta den platsen vokalt. En showgirl har ingenting att göra med hur känd du är eller vad media och samhället tycker. Det sitter i ryggraden, det är en identitet du själv sätter och lever i. Nånting du känner i dig.
Framöver har Beatrice Eli planer på att göra fler föreställningar med Showgirl runt om i Sverige och 2020 släpper hon nytt studioalbum, but first thing first. Den 25 april släpps livealbumet Showgirl som går att lyssna på hos alla streamingplattformar.
