Varje dag fram till jul tipsar Nöjesguidens favoriter om skivor de tycker är årets allra bästa. Idag kommer tipset från Peder Stenberg i Deportees. Han gillar…
- Jag har pratat om hur jag inte gillar PJ Harvey. Om att jag förvisso tycker hon är en inspirerande person, välsignad med 2000-talets kanske bästa albumtitel, men hur jag likväl ansåg att musiken träffade hjärnan mer än hjärtat. Jag kände mig lite unik i min skepsis. Som att jag i min nykterhet hade genomskådat en bluff. I min enfald argumenterade jag för att PJ tog en längre väg mellan punkt A och B än nödvändigt – bara för sakens skull. Att det fanns en ängslan i kompositionerna sprungen ur en rädsla av att vara tillgänglig. Jag har nämligen väldigt svårt när en oro för att bli förstådd skiner igenom. Det här var innan jag verkligen lyssnat på Let England Shake. Nu står jag här med byxorna nere, med mössan i hand och med rodnad på kind och ber om ursäkt. PJ Harvey, om du hör mig, du har gjort årets viktigaste skiva och jag var en idiot som inte såg det förrän alldeles nyligen.
