Almost Famous - Mohammed Ali

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 11:47 7 Apr 2009

Foto Niclas Brunzell

De kom från ingenstans. Eller snarare, från Flemingsberg, men för många är det ungefär samma sak som ingenstans. De kom och de tog hela hiphop-Sverige med häpnad. För några månader sedan visste ingen vilka de var, nu älskar Petter dem, bröderna Salazar från The Latin Kings tycker att de har gjort den bästa svenska hiphopskivan på tio år, deras singel Hinna hinna har börjat spelas på P3 och i maj ska de vara förband åt Ghostface Killah. Och allt beror på Processen, mixtapet som de släppte gratis i februari.

Det påminner om Bruce Springsteen. 1975 hade Bruce gjort två halvlyckade skivor och bestämde sig för att ge musiken en chans till, satsa allt på ett kort och göra en perfekt skiva som kanske skulle bli det sista han gjorde. Resultatet blev klassikern Born to Run. 30 år senare bestämmer sig de två rapparna Mohammed och Ali att lägga ner musiken efter en demoskiva och en mixtape. Men några år senare bestämmer de sig för att ge det en sista chans, de byter namn från UKN till Mohammed Ali och tänker att det nu är allt eller inget. De skriver låtar, spelar in dem, gör om dem, spelar in igen, ändrar, slipar, nöjer sig inte förrän allt är perfekt. I en två månader lång ursinnig kreativ urladdning spelas Processen in, en skiva som de redan från början bestämt att de ska ge bort gratis, de vill bara att folk ska höra den. Det hårda arbetet ger utdelning och plötsligt befinner sig Mohammed Ali i den svenska hiphopvärldens centrum. Nu är musikkarriären igång på allvar.

På er nya singel Hinna hinna rappar ni om artister som gör vad som helst för att bli kända. Det är en väldigt rolig låt. Men ni har inte så bråttom med att bli stora?
ALI: Vi vill göra musik som lever länge, man ska kunna lyssna på det om tio år och fortfarande tycka att det är bra. Det ska inte vara 2009 års sound som låter tråkigt 2010.
MOHAMMED: När vi gjorde skivan var det många i vår närhet som hade en massa åsikter om att vi borde ändra på vårt sound och göra såhär eller sådär för att få en hit. Alla höll på med auto-tune och sådant, men det är inte vår grej. Så låten är lite av en kommentar till allt det.

Känner ni ett avstånd till andra svenska rappare som kör med ett modernt klubbigt sound som går hem hos indiepubliken, eftersom ni gör något helt annat?
M: Nej, vi har fått kärlek från alla. Om något så är vi mer inne i hiphopgamet nu än innan!
A: Lustigt nog får vi mer respekt nu. Artister som vi själva ser upp till kommer fram till oss och säger att vi inspirerar dem, att vi gör sådan musik som de själva inte vågar göra. Så även om vi gör musik som skiljer sig från de andras, får vi respekt från de andra.
Mohammed Ali skippar mycket riktigt swagger-stilen. De skryter inte i sina låtar, de framhäver inte sig själva, istället vill de prata om världen omkring dem och vad de ser. Till skillnad från många andra går de dessutom ett steg längre och nöjer sig inte med att visa problemen, de vill ta fram orsakerna också. Som i singeln Porten där de låter olika berättarjag komma fram i de olika verserna, för att få fler perspektiv på samma problem.

Känner ni ett ansvar att ge en rättvis bild av förorten i er musik?
A: Ja, faktiskt.
M: Alltså, vi är musiker och inga politiker. Jag är politisk ateist, brukar jag säga. Men det finns så många förutfattade meningar om förorten, vi vill ta den där bilden som finns av förorten och göra den lite suddigare. Det kanske finns andra orsaker till att folk gör som de gör än att de har en viss kultur som krockar med den svenska.
A: Alla i förorten lever inte på socialbidrag. Många sliter och jobbar, vi vill visa det också.
M: Det finns ju problem och sådant, men folk ser bara problemen. Om någon går på socialbidrag, varför är det så? Ingen familj vill gå på socialbidrag! Vi söker orsakerna.

Många rappare bryr sig inte så mycket som ni gör. Varför är det så viktigt för er?
M: Det är det att vi är muslimer också. Vi svär inte, vi kan inte rappa om vad som helst, vi kommer inte att göra någon skaka röven-låt. Bara det begränsar oss. Vi vill göra något positivt. Man måste göra det bästa av musiken så att det inte räknas som haram, förstår du?
A: Men egentligen är det ingen begränsning, bara något som tvingar oss att bli mer kreativa i vårt musikskapande. Det lyfter fram bättre egenskaper hos oss. Vi anstränger oss mer.
M: Även om musik inte kan förändra världen kan en låt med budskap få folk att stanna upp och tänka efter i några minuter. Men som sagt, vi är bara musiker. Folk omkring oss säger ”vänta bara, snart kommer de att ringa från SVT och vilja att ni ska ställa upp i debattprogram om integration”, men i så fall kommer jag att säga nej. Jag kommer inte att ställa upp på någonting. Jag vill inte bli en representant för förorten, jag är bara en musiker. Men det får inte heller hindra mig från att beskriva det jag ser.
A: Musiken är mitt vapen för att säga något gott. Musiken är mitt sätt att försöka vägleda de unga, säga något om den tid vi lever i. Det är inte mer än så.

Stad: 
Kategori: