Den kanske bästa tiden att semestra är efter att alla andra redan har haft semester. Vi åkte således till Sicilien mitt under stundande skördetid.
Trots att klockan visar på september är det fortfarande högsommarvarmt när vi anländer på Palermos flygplats, och det faktum att Sicilien har flest soltimmar i hela Europa gör sig påmint. Undertecknad har varit ansvarig för bilhyrningen och mina farhågor kring att prislappen var lite väl billig, sjuhundra kronor för en vecka, visar sig ha fog. Parkeringen ligger nämligen en mil från flygplatsen, och bilen är en nedgången Fiat med kaffereklam på dörrarna. Nåväl, den har fyra hjul och kommer nästan upp i 100 kilometer i timmen, när det lutar kraftigt nedför.
Från Palermo är det en tvåtimmars bilfärd ner till öns sydvästra udde, åtminstone med vår bil. Vi har hyrt ett hus i krokarna kring Castelvetrano, som visar sig vara en stad man hellre lämnar än ser. Lyckligtvis visar sig huset vi har hyrt via Thinking Traveler ligga närmare staden Menfi, och till råga på allt mitt i vinproducenten Mandrarossas distrikt. När vi slutligen sladdar in på uppfarten i vår kaffereklamsprydda skrothög känner jag mig som kusinen från landet (vilket jag förvisso är) som har fått hälsa på sin rika farbror. Det vi på förhand har trott är ett vanligt, om än modell lyxigare, AirBnb är en fullfjädrad lyxvilla med egen kock och städpersonal som återvänder dagligen. Huset ligger i en sluttning med utsikt över vinrankor och man skymtar även havet ett par kilometer bort. Efter att ha kvitterat ut nycklar från ägarparet som hälsar oss välkomna slår vi oss ner på terrassen med ett glas rött.
Den dominerande druvan på Sicilien är Nero D'Avola, som även går under namnet Calabrese. Druvan ger upphov till ett förrädiskt saftigt vin som dricks bäst kylskåpskallt, vilket passar perfekt i sensommarvärmen. Det börjar dra ihop sig till skördetid och då och då ser man lastbilar med druvor på väg mot presserierna. Med andra ord en helt ok omgivning att pimpla vin i, tänker jag när jag varsamt halar fram flaska nummer två ur kylen. Det är svårt att inte låta tankarna glida iväg och känna sig som en i släkten Corleone när man blickar ut över ägorna, en tanke som ursäktas av att staden med samma namn ligger blott någon timmes bilfärd härifrån. Husets ägare har proppat kylen full med ostar och andra lokala delikatesser, och vi låter dessa tillsammans bilda den första pastarätten av många innan vi låter syrsorna söva oss med sin musik.
Dagen därpå är det tid för kultur. Vinet smakar ändå så pass mycket bättre efter en dag full av intryck. Tur då att den forngrekiska (ja, grekiska) staden Selinunte ligger precis i samma område. Kolonin grundades av greker under 650-talet före Kristus, och utvecklades trots närheten till den ökända stormakten Karthago relativt ostört och blev en av de rikaste grekiska städerna på Sicilien näst efter Syrakusa. Här ägde emellertid också en av världshistoriens värsta slakter rum, när Kartago slutligen bestämde sig för att invadera staden. Det sägs att mer än 16 000 civila ur Selinuntes befolkning, som innan invasionen bestod av totalt 25 000 dödades. Resterande befolkning gjordes till slavar och staden blev nästan helt förstörd. Än idag kan man dock se spåren av en välordnad stad med rutnät av gator, och imponerande tempel. Det krävs åtminstone en halv dag för att tillgodogöra sig alla intryck, och det utsatta läget helt utan skugga gör att det blir väldigt varmt. Men den historielektion Selinunte bjuder på gör det onekligen värt besväret, och en iskall bärs samt ett havsdopp senare är ordningen återställd.
På eftermiddagen rullar vi vidare genom vindistrikten och styr kosan mot Sambuca. Det är inte bara namnet i sig som gör den pittoreska byn intressant, en annan minst lika kittlande aspekt är att staden erbjuder kompletta hus för exakt en euro. Det finns givetvis en liten hake med erbjudandet, och det är att initiativet kommer sig av att byn i likhet med många andra sicilianska sådana blivit tämligen nedgången. Erbjudandet är därför behäftat med ett åtagande att lägga minst 15 000 euro på renovering inom den kommande treårsperioden. Trots detta är prislappen en bra bit under den svenska snittkostnaden för ett lantställe, och tanken är kittlande att slå ner bopålarna i en 800-talsby som till råga på allt ligger mitt i ett naturreservat.
Kvällen tillbringar vi återigen vid poolen i huset vi hyrt, dit vi även bjudit in en kock från Castelvetrano som lagar till lokala läckerheter. Jag fingrar på en instagramcaption i stil med “Vi kommer aldrig hem” men låter lyckligtvis bli att lägga ut den.
Morgonen efter har jag bestämt mig för att det är dags för resans första löptur, som mer visar sig vara ett safari än ett konditionspass. Efter tre kilometer, fyra ormar, två blodtörstiga hundar, en skock får och säkert ett hundratal geckoödlor får jag nog och återvänder lagom till frukosten. Vi lägger upp planer för dagens exkursion som ska gå genom Mandrarossas vindistrikt för inköp av sådant och sedan vidare till byn Menfi.
Men först siktar vi in oss på Porto Palo för en rejäl lunch på välkända Ristorante da Vittorio. Här stannar turistbussar med italienare för att njuta av paradrätten i form av pasta med sjöborre. Detta är en mycket typisk siciliansk maträtt som görs på spaghetti, färsk sjöborre, olivolja, vitt vin, vitlök, persilja, salt och vitpeppar. Jag väljer istället en med hummer. Trots frånvaron av turister är det fullt av folk, mestadels italienska pensionärer och stämningen är på topp – vilket maten också visar sig vara när den anländer.
Ett perfekt sätt att smälta maten och samtidigt fylla vätskenivån får därefter bli en sightseeing bland vinproducenten Mandrarossas odlingar. Mandrarossa bildades i slutet av 1950-talet när flera små vinbönder gick samman för att stå emot lågkonjunkturen och motverka emigrationen från efterkrigstidens svårt drabbade och fattiga Italien. De små producenterna med vitt skilda vingårdar sätter än idag sin prägel på vinerna, som görs på såväl gamla som helt nya druvsorter. Vägen till och från den pittoreska knutpunkten Menfi blir således såväl en exkursion som en shoppingtur där vi fyller vår Fiat tills den knappt klarar att bära oss hem till ännu en kväll vid poolen i solnedgången.
Vi avslutar resan med en dagstripp till Palermo, men känner ganska snart att det var mer eller mindre överflödigt. Det är svettigt, turistiskt och trots att den värsta säsongen har passerat är trafiken fullkomligt vedervärdig. Nä, håll dig borta från staden och stanna istället på landsbygden, är en högst subjektiv summering av ett par dygn på Medelhavets största ö.
HÄR BOR DU
Besöker du södra Sicilien under lågsäsong, och ni är ett sällskap på fler än ett par personer, är det mer eller mindre en självklarhet att du ska hyra hus. Dels är hotellstandarden inte superhög, men framför allt får du väldigt mycket hus för pengarna. Se till att ha egen pool bara, även september månad kan vara rejält varm.
HÄR ÄTER DU
RISTORANTE DA VITTORIO
Via Friuli Venezia Giulia 9, ristorantevittorio.it
Klassisk strandkrog med bra skaldjur nära Menfi. Bör på grund av sin popularitet bokas på förhand.
TRATTORIA PICCOLO NAPOLI
Palermo, trattoriapiccolonapoli.it
Om du trots varningen i den löpande texten bestämmer dig för att angöra Palermo, så är det givetvis för maten. Här är ett bra ställe att utgå ifrån.
HEMMA
Där du bor
Som sagt är det bästa tipset gällande boende att hyra hus, och då gårdsförsäljningarna duggar nästan lika tätt som vinrankorna är råvarutillgången så pass god att även en total köksimbecill kan svänga ihop en lyxmåltid utan större problem.
SÅ RESER DU HIT
Norwegian flyger direkt från Stockholm till Palermo även under lågsäsong, medan SAS flyger från Stockholm och Köpenhamn till Catania på öns östra sida. Inget av bolagen strösslar emellertid med avgångar.
Läs även: Sagan om björnarna som erövrade Sicilien.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2019.
