48 timmar Svalbard

Marcus Svensson 10:11 14 Jan 2020

Marcus Svensson har testat utelivet på den norska ögruppen i Arktis. Han fick lära sig den hårda vägen att bakad potatis är Svalbards enda fyllekäk.

Svalbard är på många sätt Norra ishavets motsvarighet till Australien. Det är orimliga temperaturer under stora delar av året, vilda djur hotar ständigt med att dyka upp från ingenstans och mörda dig, och det besöks främst av turister vars främsta intressen är extrema aktiviteter och att röka gräs.

Jag och mitt sällskap åkte till Svalbard i mitten av december, och på många sätt tror jag det är helt rätt tidpunkt att åka dit. Temperaturen rör sig mellan 15 och 30 minusgrader, det är polarnatt exakt hela tiden och ytterst få andra turister som förstör upplevelsen. Dessutom inbillar jag mig att öns bofasta befolkning tycker att man är lite mer real om man kommer på vintern.


En uppstoppad isbjörn är en bra isbjörn, som man säger på Svalbard.

På Svalbard bor det ungefär 2500 människor, varav 2000 av dem bor i ögruppens huvudstad Longyearbyen. Det bor alltså lika många personer på hela Svalbard som det gör i tätorten Fritsla i Marks kommun. Jag vet absolut inget om Fritsla, förutom att det ett rätt kul namn, men jag kan tänka mig att det inte händer särskilt mycket där. I Longyearbyen är detta dock inte fallet. Jag hann räkna till åtta restauranger och barer, fyra caféer och en nattklubb. Men bara en matbutik. Möjligheterna tycks oändliga, men det kanske är det som krävs för att folk ska kunna tänka sig att bo i Arktis.

Vår resa tar sin början på vandrarhemmet Gjestehuset 102, där vi bor och äter vår frukost. Att äta frukost någon annanstans verkar omöjligt då de flesta caféer öppnar först vid tio, och då kan man väl lika gärna kalla det lunch? Frukosten slår inga världsrekord i innovation direkt. Det bjuds på mackor, våfflor, brunost och flingor i all sin enkelhet.

Efter detta är det dags att uppskatta den hisnande naturen som absolut är en attraktion i sig. Longyearbyen ligger insvept av höga berg i alla riktningar, och så fort vi lämnat byns gatulampor
är det bara fullmånen och stjärnor som lyser upp landskapet.


Longyearbyen at night. Och dagen vid denna tiden på året.

När vi tittat på naturen i några timmar är det dags för lunch på stället med dad joke-namnet Svalbar. Jag beställer en halloumiburgare, de andra tar pizzor. Vanligtvis tycker jag att halloumiburgare är riktigt trist, men här har de genom norska häxkonster gjort den riktigt god. Pizzorna, däremot, ser ut och smakar som precis som vilka pubpizzor som helst. Ölen kommer självklart från världens nordligaste bryggeri, Svalbard bryggeri.

Stärkta av maten och drycken beger vi oss återigen ut i den råa arktiska kylan med siktet inställt på shoppingcentret Lompen. En promenad som tar cirka tre minuter, men som i en snöstorm känns som minst det dubbla. Lompen är själva hjärtat av Longyearbyen, Svalbards svar på Nordstan om du så vill. Efter att ha promenerat runt bland souvenirbutiker, frisörer och lusekofteaffärer en stund hittar vi vår destination: Karlsberger pub.

Vi har blivit rekommenderade att gå hit av flera oberoende källor, och nu går det upp för oss varför. Alla går hit. Klockan är knappt 18 denna fredag, men folk beter sig som om de druckit sedan lunch. Och när man som ett nytt ansikte dyker upp flockas människorna kring en, redo att bjuda på sprit och snacka om svensk musik. Förutom att vi får höra ”nyheten” om Marie Fredrikssons död från flertalet norska gubbar, är det många som tydligen älskar Kartellen.


På Karlsberger har de med största sannolikhet Norra ishavets största spritutbud.

När klockan närmar sig stängning är det dags för den absoluta höjdpunkten på varje blöt kväll på Svalbard, nämligen nattamaten från Uffes potetkiosk. Det visar sig vara en närmast religiös upplevelse för ögruppens invånare att få äta bakad potatis på fyllan. ”Om du inte är laktos, muslim eller vegetarian ska du äta på Uffes” förklarar någon på svamlig norska. De har dock två alternativ: “den med allt på”, och den vegetariska. Och ja, det är en bakad potatis, i 18 minusgrader klockan 01.50. Det är verkligen vad det är, men det är det enda som finns.


Sugen på en fyllepotet? Om nej: synd, för det är vad som bjuds.

Något slitna efter fredagen grundar vi ordentligt med vandrarhemmets frukost innan vi drar ut i kylan. Vi åker bland annat till Svalbardsmuseet, men än viktigare besöker vi Svalbardsbutikken. Det är den enda mataffären på ön, och en verklig höjdpunkt. Det är precis som en vanlig mataffär, fast dyrare eftersom importen till en av världens mest nordliga bosättningar kostar extra. Lunchen äter vi på kaféet Kulturhuset. Jag nöjer mig med en enorm lussekatt, medan de andra äter någon sorts focaccia med diverse fyllningar.

Middagen äter vi på Kroa, en restaurang som får oss att känna oss som att vi är på skidsemester och blivit sugna på en irish coffee mitt under ett åk. Här äter vi dock den bästa måltiden under vår Svalbardsvistelse. Jag tar seden dit jag kommer och beställer rökt val till förrätt. Väldigt underlig mat, men jag tror att jag tycker det är gott. Till huvudrätt blir det älgburgare med sötpotatispommes och någon sorts sås, som är en definitiv smash hit.


Om du har ett val, testa rökt val!

Vi besöker Karlsberger ytterligare en gång. Eftersom det är lördag tillika vår sista kväll blir vi informerade om att vi bara måste åka till nattklubben Huset. Vid elvatiden tränger vi således in oss i en överfull pickup som ska ta oss till Svalbards enda nattklubb. Huset är en upplevelse som påminner om ett spritdränkt skoldisco blandat med svartklubb. Men det är så jag föreställer mig att det är att gå på klubb i vilken småstad som helst.

På Huset känner alla varandra, dricker kopiösa mängder alkohol och dansar till 90-talshits. Stämningen kan inte kallas något annat än tonårskåt, trots att tonåren sedan länge passerats för nästan samtliga i lokalen. Personligen kröner jag här resan med att dricka väldigt mycket öl, trilla i en snödriva på hemvägen och kräkas i rummet på vandrarhemmet bara några timmar innan vårt plan går.


Jag har aldrig känt mig så manlig när jag stod på flaket på en pickuptruck i 23 minusgrader. Foto: Julia Moegelin.

Att äta

Kroa
Spännande meny, och definitivt en kulinarisk höjdare i Longyearbyen.

Stationen
Absolut värt ett besök. Om du är en sån där människa som gillar fisk så trivs du nog som fisken i vattnet här.

Kulturhuset
Ät en lättare lunch här, och gå sedan in på biblioteket som ligger i samma byggnad och låna en bok.

Brunost
Hur levde jag 28 år utan att någonsin äta denna delikatess?

Att dricka

Karslberger
KB i folkmun och Svalbards utelivshjärta. Förutom öl har de ett otroligt stort spritutbud, om du tänder på sånt, din sjuke jävel.

Svalbar
Det börjar med en pizza, men snart har du druckit sju öl och är på väg att beställa in din åttonde. 10/10 afterski-feeling.

Huset
Stället för dig som vill klubba på Svalbard. För det är den enda klubben, så du har inte så mycket till val.

Undvik

Mary-Annes Polarrigg
En av de mer omtalade restaurangerna på Svalbard, men det kändes mest som The Shining, fast med en otrevligare bartender.

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 
0 Kommentera

Fler artiklar

24 timmar öde ö

En bit ut i Stockholms skärgård ligger blygsamma Stora Kalholmen. Vi skeppade iväg Alexandra Lundbladh och hon kom tillbaka som en ny människa.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!