48 timmar Los Angeles

08:26 6 Aug 2018

Frasse Levinsson åkte till änglarnas stad och såg Zlatan, gick i Larry Davids fotspår, åt världens godaste kubanska macka och åkte Uber med en weedrökande chaufför.

Första dagen på journalistprogrammet på Göteborgs Universitet sa en av lärarna att om man går förbi en grop i asfalten på vägen till skolan och sedan inte kan sluta tänka på den där gropen och hur den har uppstått, då är man av det rätta virket för att bli journalist. Jag har aldrig tagit notis om en enda grop jag har gått förbi, tänker jag när flygplanshjulen möter landningsbanan på LAX i Los Angeles, dit jag åkt för att skriva ett resereportage om staden.

Det första jag och min vän Mauri gör efter att ha installerat oss i vårt Airbnb-boende på Hyperion Avenue i Silver Lake är att ta en Uber till John O'Groats. Där åt Jerry Seinfeld och Larry David pannkakor i ett avsnitt av Comedians in cars getting coffee. (Larry David äter även där i ett avsnitt av Curb your enthusiasm)
– Är det långt dit? frågar Mauri. 
– En halvtimme typ, svarar jag.
– Förstår du hur ovärt det är för mig, frågar Mauri, som varken har sett Seinfeld eller Comedians in cars getting coffee och knappt vet hur Larry David ser ut.
– Jag kan inte minnas att jag har hållit en pistol mot ditt huvud och tvingat dig att åka med, svarar jag.

I avsnittet, som heter Larry eats a pancake, berättar Larry David att amerikanska restauranger är problematiska för honom eftersom han inte gillar att äta varm mat till lunch. När Jerry föreslår sallad svarar Larry "Ja, men det är inte så mycket mat i en sallad". Då frågar Jerry vad han faktiskt gillar att äta till lunch.
– Det blir oftast en sallad, svarar Larry David.

När Larry smakat på sin pannkaka säger han att inte kan förstå att folk lever så här. Efter att ha ätit en precis likadan pannkaka måste jag säga att jag håller med. Det finns få saker man är så entusiastisk inför, men som aldrig lever upp till förväntningarna, som att äta äkta amerikansk pannkaka.

Mauri tycker att Uberchauffören ska bestämma vad vi ska äta till lunch. Jag håller inte med. Jag menar, man hade ju aldrig låtit Uberchauffören göra det i Stockholm. Risken är att man hade fått äta lunch på Röde orm eller så. Men jag protesterar inte.

Chauffören kör oss till Roscoes House of Chicken and Waffles. Sist jag åt kyckling och våfflor tillsammans var på Austin Food Works i Stockholm med min kompis Filip som var på besök i stan. Efter det var resten av kvällen förstörd för oss. Allt fett gjorde oss helt lamslagna och vi trodde att vi skulle dö i en hjärtattack vid 24 års ålder.

Den här gången blir upplevelsen betydligt mer angenäm. Vi äter en rätt som hette nåt annat förut men som numera heter Obama Special efter att Barrack ätit där och talat gott om maten. Obama har definitivt inte fel. Kycklingen är väldigt god och efter-kyckling-och-våfflor-koman infinner sig inte den här gången.

På kvällen ser vi Zlatan göra tre mål och en assist i Los Angeles Galaxys 4-3 seger mot Orlando City. På läktaren äter jag den godaste poké bowlen jag ätit i mitt liv. Mycket bättre än det där risiga stället på Stureplan. Mauri äter en fisktaco som han senare beskriver som det godaste han ätit under hela resan. Det enda bekymret är att ölen kostar 120 kronor på arenan. Det är lite väl dyrt, ju. Efter matchen säger Zlatan till pressen att han är mer sur över att han inte gjorde fem mål än han är glad över att han gjorde tre mål.


Det var stil på arenamaten.

Efteråt tar vi en Uber tillbaka till Silver Lake för att dricka cerveza. Mauri vill gå till det första stället han får syn på. Black Cat heter det.
– Men skojar du? Jag har aldrig sett en mer generisk hipsterbar i hela mitt liv. Jag vill absolut inte gå dit, säger jag.
– Jaha, vart vill du gå då? Till det där stället utan fönster du pekade på förut?
– Ja, jag vill mycket hellre gå till stället utan fönster. Eller var som helst. Men inte det här.
– Vad gillar du för barer då?
– Jag vill gå till en bar som inte har några ambitioner om att vara en bra bar.
– Vem är det som är pretentiös egentligen?
– Jag fattar väl att det är pretentiöst. Men jag vill i alla fall inte gå till nåt jävla hipster-Vapiano.

Först är jag väldigt sur. Sedan kommer jag på att Mauri faktiskt gick med att åka Uber i en halvtimme för min skull på morgonen, så jag fogar mig. När jag beställer bärs genom att säga "Two beers please" besannas alla mina farhågor. Bartendern ger mig nämligen en meny. Utan att titta på den säger jag "Just a light beer, please". Då tvingas jag provsmaka ölen innan jag får våra glas. Bartendern tror visst att han är en jävla sommelier.

Nästa dag vaknar jag innan Mauri. Jag ser det som ett fönster att göra vad jag vill. Först sitter jag en stund i jacuzzin i vår trädgård. Sedan promenerar jag till Café Stella, som Markus Krunegård (som ju sjungit så mycket om Los Angeles) tipsat mig om, för att äta frukost. Innan resan messade jag nämligen honom och bad om tips på feta barer.

"Stella vid sunset junction e typ riche. Silverlake har roliga barer, finns en ja inte mins namnet på som e super oldschool, typ Dresden tror ja den heter. D e väll bara att kolla in alla svenskars insta så hittar ni nåt! Kram", svarade han.

Stella är inte bara en bar utan har även frukost och lunch. Jag blir serverad en gudabenådad croque madame, en iced americano och ett glas färskpressad apelsinjuice i underbar miljö.

När Mauri vaknat tvingar jag med honom till det kubanska haket El Cochinito för att äta lunch. Tidigare i år utsågs deras macka Cubano (skinka, schweizerost, senap och inlagd gurka) till världens godaste macka på The International Cuban Sandwich Festival i Florida. De gör alltså inte godare kubanska mackor än så på fucking Kuba. Till mackan dricker vi den utsökta kubanska ananasläsken Jupiña.

Efter lunch gör jag en egen avstickare för att göra några ärenden. Bland annat köpa en present till nån därhemma och för att besöka Chinatown Markets (ett av mina favortiklädmärken) enda fysiska butik. Uberchauffören säger att jag kommer att få ligga hur mycket jag vill på min svenska brytning. Jag frågar vilken som är hans favoritbar. Han säger att det är cowboybaren Flaming Saddles (ett av hans argument för det är att de har en mekanisk tjur), men att han inte dricker så mycket eftersom att han kör Uber. Han föredrar att röka weed.
– Do you smoke before ubering? frågar jag.
– Sometimes.
– Is it legal to drive on marijuana in California?
– No.

Som kvällsunderhållning går jag och Mauri på tv-inspelningen av Jeff Ross Roast Battle. Vi hade egentligen velat ha biljetter till Jimmy Kimmel Live, men det fick vi inte så det här fick duga. I programmet tävlar olika stå upp-komiker i att såga varandra. Kvällens roligaste skämt, enligt mig, är när Mike Lawrence sågar sin motståndares spökskrivare och säger "Vill ni läsa något han skrivit helt själv kan ni läsa hans Wikipediasida". Det kanske var roligare där än återberättat.

Sedan tar vi en sängfösare på The Thristy Chrow, som ska vara en av Silver Lakes mest berömda barer. Det är som en blandning av Riche (för att använda den liknelsen igen) och Wollmars. De runda marmorborden och placeringen av dem som gör att alla som är där kan se varandra känns igen från det förstnämnda, och den avslappnade stämningen från det sistnämnda. Här blir vi osams på nytt under ett parti "20 frågor" när Mauri, efter att ha gissat fruktlöst i en halvtimme, får reda på att personen jag valt är den numera bortgångna palestinska politikern Yassir Arafat. Han är tydligen för okänd, enligt Mauri. Det tar tio minuter innan vi kan prata med varandra igen. Sedan dricker vi upp och går hem.

Ps. Vad du än gör, åk inte med Wow air om det så är det sista flygbolaget på jorden och du måste hälsa på en dödssjuk släkting. De har varken wifi eller skärmar på sina plan. Att resa med dem är som att sitta på Navid Modiris tysta aw i en halv dag. Och deras priser låter kanske billiga i Google flights. Men sen lägger på den extra avgift för både handbagage och incheckat bagage. Och det är ingen engångssumma, fick vi veta när vi skulle checka in våra väskor på hemresan. Nej, det kostar 900 kronor till att ta med sig väskan hem. Dessutom måste man göra en efterblivet lång mellanlandning på Island. Och planen är nästan aldrig i tid. Nej, åk istället med Sas ungdom. De har resor för typ tvåtusen spänn t/r till hösten.

Att dricka

The Thirsty Crow
2939 Sunset Blvd
En blandning av Riche och Wollmars. Happy hour med goda drinkar fram till 20.

The Dresden Restaurant & Lounge
1760 N Vermont Ave
När Krunis skrev att det var "sjukt old school" blev jag bekymrad. Trodde nämligen att det skulle vara något jävla Gatsby-lajv med personal i västar och monoklar. Men det var det inte.

4100 bar
1087 Manzanita St

Baren utan fönster.

Mikkeller
330 W Olympic Blvd
Det är förstås motsägelsefullt att tipsa om Mikkeller efter att ha hatat på generiska hipsterbarer. Men jag vet att Nöjesguiden läses av massor av människor som skulle tycka det var underbart att svänga in på det danska mikrobryggeriets bar i Downtown. Och deras Bang & Olufsen-Ipa var faktiskt inte så dum.


Att äta

Cafe Stella
3932 Sunset Blvd

Ät för guds skull frukost här. Det är croque madame/monsieur eller eggs benedict man ska sikta på. BLT:n kan man skippa. Glöm inte att beställa en iced americano. Och välj bordet närmast caféet bredvid om du vill ha wifi.

Roscoe's House of Chicken and Waffles

5006 Pico Blvd
Obamas friterade kyckling-favorit!

In-n-out Burger
Lite varstans
Västkustamerikanernas favorithamburgerhak lever upp till förväntningarna. Bättre än Shake Shack men sämre än Five Guys, om jag får säga mitt. Och det får jag ju. Jag har stort inflytande på den här tidningen.

El Cochinito
3508 Sunset Blvd

Världens godaste kubanska macka!

Wahlburgers
8615 Sunset Blvd

Drivs av skådespelaren Mark Wahlbergs kockbrorsa Paul Wahlberg. Bara nu i juli har till exempel David Beckham och Post Malone ätit här. Jag provade The impossible burger, som tyvärr gjorde mig lika besviken som på Momofuku Nishi i New York. Synd, för jag tycker ju egentligen inte att man ska äta djur. Även om jag inte lever som jag lär. Eller vadå "lär"? Jag lär ju inte så heller.

Berri's café
8412 W 3rd St
Här äter man hummerpizzan, som är deras signaturrätt. Det är förresten Los Angeles Lakers rookiestjärna Kyle Kuzmas favoriträtt, har jag läst i La Eater.

John O'Groats
10516 Pico Blvd
Om du vill äta som Larry David. Pannkakorna är inget märkvärdigt, men äggröran är fin.

Gillade du det här resereportaget? Läs om Frasses resor till Moskva och Dublin.

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!