Han inleder måhända en aning bistert - ”I’m not your fuckin’ friend” - men när Baxter Durys sjätte album så småningom går in på upploppet är det annat ljud i skällan. ”Baxter loves you” upprepar hans ständigt kontrasterande Tom Tom Club-milda bakgrundssångare Madelaine Heart i avslutande Say Nothing, och chansen är stor att Baxter Dury blir ordentligt älskad tillbaka.
Heavenly/[PIAS]
Mark Lanegan Band - Somebody’s Knocking
Att Mark Lanegan som få andra klarar att fånga essensen hos både Nick Cave och Iggy Pop vet vi sedan länge, och här är det mörkt och hotfullt som sig bör, med lager av gitarrer, mullrande pukor och tung elektronik. Det är mäktigt, suggestivt och… lite förutsägbart, va?
